På plats vid inledningen den 29—30 januari fanns bland andra jämställdhetsministern Åsa Lindhagen, Barnaombudsmannen Elisabeth Dahlin och Unicefs generalsekreterare Pernilla Baralt. Moderator under första passet var tolvåriga influencern Alicia Hult Otterud, tillsammans med Maria Schillaci, leg psykolog programchef vid Barnafrid. Alicia Hult Otterud är mycket aktiv på nätforumet TikTok och på Instagram där hon verkar tillsammans med sin mamma.
- Både jag och de flesta av mina kompisar har blivit utsatta för sexuella trakasserier på Instagram, sa Alicia Hult Otterud och ställde en direkt fråga till ministern:
Hur ska ni skydda barnen på nätet?
- Vi behöver göra mycket mer. Vi skyddar inte barn tillräckligt bra, det tror jag är uppenbart. Det finns ett uppdrag till Statens medieråd att ta fram vägledning för att skydda barn bättre på internet. Och regeringen skjuter till medel till allmänna barnhuset för att göra en studie om sexuell exploatering, exponering och övergrepp mot barn i digitala medier.
I sitt tal beskrev jämställdhetsministern maktlösheten som socialsekreterare känner när de inte kan hjälpa vissa barn, om föräldrarna motsätter sig det.
- I höstas gav Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram lagförslag just för hur socialtjänsten ska kunna ge stöd till barn även när föräldrarna motsätter sig det. Nu ska vi framåt i den här frågan! sa Åsa Lindhagen.
Efter invigningen startade föreläsningarna, som hölls parallellt. Här nedan följer korta sammanfattningar från några av dem:
PTSD vanligt bland drogberoende
Markus Heilig, chef för Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN) vid Linköpings universitet, forskar om drogberoende. Han föreläste om komplexiteten kring posttraumatiska stressyndrom (PTSD) och att det är vanligt att dessa patienter hamnar i drogberoende.
Professor Markus Heilig. Foto Anna NilsenPTSD-symtomen kan lätt förväxlas med depressioner. Den drabbade återupplever det traumatiska minnet och hittar metoder för att undvika det, vilket i stället blir handikappande.
- Det är så smärtsamt att konfronteras med minnet att man skapar ett undvikande beteende. Man undviker saker både i handling och i tanke. Rädslorna sprider sig och leder till att personen blir inskränkt i sin vardag. Från att inte ha kunnat gå till platsen där till exempel våldtäkten skedde så klarar man inte vardagssysslor som att gå till affären.
PTSD-patienter löper risk att fastna i drogberoende som ett sätt att stänga av och undvika rädslorna. Samtidigt finns kroppsegna substanser i hjärnan som har liknande verkan. Nu hoppas forskarna på ett läkemedel som hindrar nedbrytning av den kroppsegna cannabis-liknande substansen anandamid för att höja nivån av den substansen i hjärnan.
- Med läkemedel kan man höja nivåerna av anandamid, men bara när den produceras och där den produceras i hjärnan. Det kan leda till förbättrad förmåga att släcka ut rädslominnen utan beroende-effekter, kognitiv försämring och så vidare.
Fråga från åhörare: Vad vill du skicka med till yrkesverksamma som möter personer med PTSD?
- Våga ställa de svåra frågorna: Förekommer det våld och sexuell utsatthet som för många är vägen in i PTSD? Screena aktivt efter PTSD. Håll hoppet uppe för det finns behandling. Det är tyvärr vanligt att patienter skickas runt med förklaringen ”Du kan inte få behandling för du dricker och drogar”. Och beroendemottagningen säger: ”Nej vi kan inte få bukt med dina drogproblem för du har PTSD”. Hjälp oss att bryta den idiotiska cirkeln! svarade Markus Heilig.
Se mer på LiU:s webbsida om
Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN)
Viktigt att ta med barnen i beslutsprocessen
Kerstin Evelius är tidigare nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa. Hon talade om att det är viktigt att använda ungas åsikter som underlag för att fatta beslut.
Kerstin Evelius föreläste på Barnafridskonferensen 2020. Foto: Ulrik SvedinHon hänvisade till olika undersökningar kring bland annat familjerelationer, ekonomisk utsatthet. Bland annat till Liv och hälsa-undersökningen som genomförts i Region Uppsala. Och inte minst utgick hon från en del av barnkonventionen:
- Att barnen ska komma till tals, den del som jag tycker är viktigast. Fritextsvaren i Liv och hälsa-undersökningen pekar på många saker. De lyfter sociala medier, men i den form av stress som dessa skapar. Vi behöver lyssna på barn och unga och hjälpa dem att hantera det som kommer ur skärmarna, inte ta ifrån dem skärmarna.
Kerstin Evelius beskrev också hur hon som samordnare deltog i arbetet med en tillsatt tvådagars-kommitté med barn och unga. Förenklat var den övergripande frågeställningen: Vad är barnens beställning till samhället för att det ska bli bättre?
- Det första man vill ha är fler unga som företrädare i beslutsprocesserna. Det är ett rättighetsperspektiv precis som i barnkonventionen. En rätt att vara delaktig och ge synpunkter på det som berör en. Men också kvalitet. Om vi får användarnas bedömning så kan vi lätt förbättra kvaliteten.
Kerstin Evelius gav även exempel på en utredning kring psykiatrisk tvångsvård, där man tillsatte en expertgrupp med unga personer, bland annat personer som själva tagit del av psykiatrisk vård. Gruppen kom fram till flera olika förslag, bland annat tvångsåtgärder endast ska användas när det kan rädda liv:
- De unga var överens om att tvångsåtgärder kan behövas för att rädda liv, med omprövning efter max två timmar. Men de pekade också på att beslagtagning av mobiltelefoner bör omprövas varje timme.
Telefonerna beslagtas i bland rutinmässigt när man skrivs in, på natten eller i andra sammanhang.
- Vi glömmer att de unga kommunicerar med sin telefon. Och om vi inte hade tagit med en expertgrupp med barn och unga så hade mobiltelefoner aldrig kommit upp. Barn och unga behövs för att definiera de frågor som vi vuxna behöver ställa.
Att kunskap om psykisk och social hälsa ska vara en del av läroplanen var också ett önskemål från de ungas beställning till samhället.
- Det barnen efterfrågar är kunskap om sin egen hälsa. Vad är psykisk hälsa? Hur behåller man sin psykiska hälsa? Vad är psykisk ohälsa? Det är ämnen man kanske skulle kunna lägga in i hälsoundervisningen på idrottstimmarna i skolan.
Vidare efterfrågar barnen öppen, närvarande och aktiv elevhälsa.
- Det är inte så elevhälsan upplevs i dag, och då kanske vi borde lyssna på eleverna. Även kontinuerliga personliga samtal med elevhälsan efterfrågas.
Kerstin Evelius sammanfattade situationen ungefär så här:
- De säger ”Det här vill jag ha för att behålla min psykiska hälsa”. Men vi vuxna fokuserar på att korta vårdköerna och på fantastiska insatser. Vi väntar alltså på ohälsan och då är vi jättebra. Men vi förebygger inte så bra.
Länk till till betänkandet (regeringens webbsida):
För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt – förslag för en långsiktigt hållbara styrning om inom området psykisk hälsa (SOU: 2018:90).
Attitydundersökning om våld mot barn på väg
Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin vid Barnafridskonferensen 2020. Foto: Ulrik Svedin
Barnombudsmannen Elisabeth beskrev sin verksamhet och vad som är aktuellt just nu. Bland annat arbetar BO med att sammanställa en undersökning om attityder till våld mot barn – 40 år efter att förbudet mot barnaga infördes.
Till LiU-intervju med barnombudsmannen Elisabeth Dahlin:
"Viktigt att ta beslutsfattarna tar till sig forskning"
Till Barnombudsmannens webbsida:
”Mina rättigheter”
Maria Fridh är årets mottagare av Barnafridspriset
Maria Fridh tog emot Barnafridspriset från professor Carl Göran Svedin. Foto: Ulrik SvedinHon prisas för sin avhandling om bland annat samband mellan nättrakasserier, psykisk ohälsa och självskadebeteende. Att vara utsatt för nättrakasseri en enda gång kan påverka den psykiska hälsan.
- Det känns fantastiskt roligt att få Barnafridspriset för mitt avhandlingsarbete! Jag känner mig mycket stolt och hedrad, säger Maria Fridh, som snart är färdig specialistläkare inom socialmedicin.
Maria Fridh är kopplad till Lunds universitet. Avhandlingen som belönas med Barnafridspriset heter “Bullying, violence and mental distress among young people. Cross-sectional population-based studies in Scania, Sweden”. Region Skåne gjorde under många år omfattande folkhälsoenkäter, vilket inkluderade skolelever i årskurs sex, nio och i årskurs två på gymnasiet år 2012 och 2016. I detta material såg Maria Fridh och hennes kollegor ett samband mellan nättrakasserier och psykisk ohälsa.
Klicka här för Maria Fridhs avhandling (Lunds universitet)
Klicka här för LiU-intervjun med Maria Fridh:
"Enstaka trakasserier på nätet kan ge psykisk ohälsa"
Antalet barn som begår våldsbrott ökar
Regionpolischefen Carin Götblad visade en preliminär kartläggning om antalet våldsbrott som begås av barn under femton år.
Carin Götblad beskrev En 35-procentig ökning på fem år. Nästan 7 000 misstänkta personer i åldern 7—14 år i Sverige. I region Mitt har det skett en ökning med cirka 20 procent. Hon beskrev också hur personrånen har ökat, och hur förnedring har blivit vanligare.
- Det här är verklighet för tusentals unga personer i dag. En stor grupp är 14-åringar. 25 procent i åldern 10—13 år. Fem procent i åldern 7—10 år.
Carin Götblad underströk att siffrorna behöver analyseras mer.
- Min önskan är att andra tar vid och utreder det här djupare. Polisen vet mycket, men vi är inte forskare eller analytiker. Det här är så allvarligt att jag vill att ni tar till er det här. Våldsbrottsligheten ökar som den aldrig har gjort förut. Det är farligt att bara ha fokus på allt våld som sker just nu. Vi måste fånga upp problemen tidigare.
Men hon var också tydlig med att alla yrkesverksamma inom olika myndigheter, skola, socialtjänst och polis redan vet tillräckligt mycket.
- Vi behöver agera. Jag tror inte att man ska vara så rädd för att vidta åtgärder. Det är viktigt att vi som arbetar med barn och unga ser till att det blir en balans i åtgärderna. Vi har ansvar för att det blir en förändring.
Carin Götblad hänvisade bland annat till regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet, där flertalet punkter rör barn och unga. - Regeringen öppnar möjligheter för oss. Jag har svårt att tänka mig något angelägnare. Det här är barn som inte får bli morgondagens kriminella.
Klicka här för att se regeringens 34-punktsprogram!
Tala om ”manipulation” i stället för ”grooming”
Chris Newlin, chef för National Child Advocacy Center i Huntsville, USA, höll ett föredrag om grooming tillsammans med professor emeritus Carl Göran Svedin, tidigare Barnafrid och numera knuten till Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Chris Newlin föreläste på Barnafridskonferensen 2020De inledde med att problematisera ordet grooming, som blivit ett vanligt professionellt uttryck när man talar om att förövare gradvis manipulerar barn och andra i omgivningen för att slutligen kunna begå sexuella övergrepp.
- De allra flesta engelska definitioner av grooming handlar om bra saker, sa Chris Newlin. Man förbereder sig inför något socialt och positivt. Men i vårt yrkesfält använder vi ”grooming” som något antisocialt. Det vore mycket bättre om vi yrkesverksamma använder oss av ordet ”manipulation”. Det är något som alla förstår.
Carl Göran Svedin kritiserar ordet ”barnpornografi”:
- Det skulle vara mycket bättre om vi använder ordet ”övergreppsbilder”, noterade Carl Göran Svedin.
Med det sagt gick de bland annat igenom olika stadier av grooming. Till exempel att förövaren ofta kan ha mycket långa tidsperspektiv. Det handlar om ”self-grooming” då förövaren under flera års tid har egna tankar om sex med minderåriga, och på så vis tar bort flera mentala spärrar. Om det sedan går till handling kan personen manipulera omgivningen - till exempel barnets föräldrar - för att få tillgång till barnet. Och sedan gradvis manipulera barnet.
- Det finns ett exempel på hur en man utan egna barn sökt sig till forum för ensamstående mammor och där hittat ett lämpligt offer. I det stadiet mötte han inga barn. Han mötte barnens mamma och byggde en relation. Och till slut fick han ett tillfälle att ha hand om barnen ensam, förklarade Chris Newlin.
Han förklarade att det finns ett problem med polisförhör när ett övergrepp har anmälts.
- Polisförhören tar inte alltid hänsyn till manipulationen. I stället kretsar utredarna ofta kring vad som har hänt, samt var och när det hände. Och vem som var närvarande. Men förövaren gör oftast en lång rad förberedelser före övergreppen. Därför är det viktigt att man i polisförhören inte går direkt på själva övergreppet.
Fråga från åhörare: Hur ska vi skydda våra barn?
- Det är viktigt att förstå den här dynamiken, och att förebygga med information till föräldrar. Problemet är att en engagerad styvpappa kan misstas för grooming. Det skapar misstro. Men goda människor med goda avsikter ska inte behöva råka illa ut. Det är bara viktigt att veta att personer som söker efter sexuella kontakter med barn är väldigt manipulativa.
Carl Göran Svedin. Foto: Ulrik Svedin Carl Göran Svedin noterade att förövarnas beteenden inte är något nytt och att de följer liknande mönster på nätet. Han beskrev sitt arbete med svenska barnpornografi-härvor på internet, under 1990-talet.
- Den ihärdiga grooming-processen är ett typiskt pedofilt beteende. Det som vi alltså fortsättningsvis kommer att kalla för manipulation. Förövaren lägger oerhört lång tid för att säkra upp kontakten med sina offer. När vi intervjuade de drabbade barnen så förstod vi att förövarna var några av de viktigaste personerna i deras liv. Det är en sofistikerad process, som nu har förts över till nätet.
Han beskrev hur vägen fram till övergreppet sker betydligt mera dolt på internet.
- Det är betydligt svårare att upptäcka på nätet. Men när brottet väl har avslöjats finns det oftast väldigt mycket dokumentation och bevisning.
Carl Göran Svedin återgav även flera undersökningar kring hur de utsatta barnen mår. Bilderna som publiceras på nätet – och kanske aldrig försvinner – är väldigt smärtsamt.
- Det handlar om bildernas betydelse för hur man mår. Övergreppsbilderna får man leva med i resten av sitt liv. Det är något man måste lära sig att hantera. Barnen som mår sämst i våra undersökningar är de som har blivit filmade. Vi ser också att många andra saker drabbar samma barn, som fysisk och emotionell misshandel, mobbning. Många barn har väldigt lite erfarenhet av dåligheter, men så finns det en grupp som har erfarenhet av väldigt många dåligheter. Det är barn som samhället måste se till att de får hjälp. De här barnen riskerar en sämre prognos i vuxenlivet, sa Carl Göran Svedin.
Klicka här för att komma till National Child Advocacy Centre
Klicka här för att komma till Marie Cederschiöld högskola
Forskarna annonserar efter pedofiler
Christoffer Rahm, forskare inom psykiatri vid Karolinska institutet, arbetar med att ta fram mer kunskap om vad som ligger bakom pedofilers intresse för sexuella kontakter med barn, och metoder för att minska risken att personerna begår övergrepp.
Christoffer Rahm, psykiatriker och forskare vid KI. Foto Ulrik SvedinForskningen handlar om förklaringar och orsaker kring pedofili. Men man undersöker också metoder och läkemedel för att minska risken för att personer med sexuell dragning till barn ska begå övergreppshandlingar. I projektet har de intervjuat pedofiler och gjort flera medicinska undersökningar, bland annat hjärnavbildning med magnetröntgen-kamera.
Bland annat annonserar forskarna efter försökspersoner från hela världen på darknet. Det är krypterade delar av internet, platser som inte är avsedda för offentlig visning vilket gör att användarnas aktivitet är svår att spåra.
I början blev forskarna bemötta med stor skepsis, när de visade sig med annonsering på forum där pedofiler diskuterade med varandra. Men de har nu fått större acceptans och får kontakt med personer från olika världsdelar.
- Det är personer som av olika skäl vill sluta, de förstår att det de gör är fel. Och de vill ha hjälp.
Christoffer Rahm talade om att det behövs ett nytt förhållningssätt mot potentiella förövare för att nå dem, och för att kunna erbjuda nya behandlingsmetoder som kognitiv beteendeterapi och kanske även läkemedel i framtiden. Han framhöll även vikten av att ta med pedofiler i en referensgrupp för att få en ökad förståelse för diagnosen som är väldigt stigmatiserande. Det är också viktigt att personerna inte drar sig undan ännu mer, utan i stället väljer att ta ansvar och vågar att söka hjälp.
Till forskningsstudien: Prevent it
Till Christoffer Rahm (Priotab) på Twitter
Till Ecpats remissvar och rapporter
Till hjälplinjen vid oönskad sexualitet: Preventell.se
Hjelmström varnar för stuprörstänkande
Backa barnet är inte att betrakta som ett avgränsat projekt utan är en långsiktig process som har ambition att förändra både strukturerna för arbetet med målgruppen samt flytta fokus från respektive ansvarsområde till en gemensam nytta för Ystadborna.
Dennis Hjelmström är skolchefen som blev visselblåsare när han upptäckte att en familj hade valt att hålla sina fem barn borta från skolan i tio års tid. I förlängningen har det lett till konkreta förändringar och diskussioner om bland annat skolpliktsbevakningen i Sverige.
- Vad som hände i Ystad var att man hittade fem barn som varit isolerade i ett hus i hela sitt liv. De uppgav att de hade barn i skola i USA. Det kokar ner till att vi brast i skolpliktsbevakningen, och idén om att om föräldrarna intygar om något så är det sant.
Som förälder får man ha sina barn i skola utomlands. Men det gjordes inte tillräckliga kontroller för att vara säker på att så var fallet.
- Från att vara ett olyckligt exempel på ett systemfel så har Ystads kommun gått till att vara den som vet mest. Det var omöjligt att ha en heltäckande kontroll på det här. Problemet representativt för alla kommuner. I vår skolpliktsbevakning frågade vi bara var barnen fanns. Det var också därför som riksrevisionen senare gav regeringen skarp kritik och krav på ny lagstiftning, berättade Dennis Hjelmström
Dennis Hjelmström är initiativtagare till ”Backa barnet” som är en fördjupad samverkan för tidigare och samordnade insatser, tillsammans med Polisen och Region Skåne. Syftet är att ta fram nya arbetssätt.
- Vi kommer att arbeta med det här länge och systematiskt. Bärande är att barnets behov ska vara utgångspunkten. Vi tar fram ett arbetssätt tillsammans med barnen och föräldrarna. Vi har jobbat mycket med att göra gemensamma bedömningar.
De testar nu nya metoder att samla all information om barnet i en så ”barnplan”, så att varje verksamhet har samma information. Planen ska ägas av barnet. Och det ska finnas en stödsamordnare, som kan samordna processen åt föräldern, när föräldern inte fungerar.
Dennis Hjelmström pekade också på att så kallat ”stuprörstänkande” sällan är bra för barnet. Alltså att varje verksamhet gör sin del. I djupintervjuer med barn och föräldrar har det identifierats som ett problem.
Hjelmström tog ett målande exempel.
- Man kan inte jobba som i en drive-in kö. Beställa sin mat, få den och köra vidare. Ett operationslag kan inte gå in en och en i operationssalen och göra sin grej. Man måste stå samlade över patienten och samarbeta. Kommunen och alla som arbetar med barn behöver kanske tänka lite mer som operationslaget.
