Damkrona med blick för medicinsk pedagogik

– Vi hade en fantastisk grupp under OS. Vi trivs väldigt bra tillsammans och jobbar stenhårt för varandra. Det var som att åka i väg med sina bästa vänner. Att dessutom få göra något man älskar och drömt om så länge var väldigt kul.

Från Hanhals IF till Tre Kronor Dam

Felizia Wikner Zienkiewicz stod på skridskor redan som tvååring. Vid fem års ålder började hon hockeyskolan i Hanhals IF i Kungsbacka. Båda hennes bröder spelade hockey och hon hängde ständigt i ishallen.

– Jag ville spela precis som dem, säger hon.

Målmedveten som hon är drömde hon tidigt om att någon gång få spela i OS. Som elvaåring började hon träna extra hemma med skott och annan teknikövning samtidigt som hon höll på med flera andra idrotter som truppgymnastik, fotboll och orientering. Men hockeyn var alltid prio ett. Under gymnasiet spelade hon tre år i Modo, följt av fyra år i HV71, en säsong i Brynäs och nu sin tredje säsong i Frölunda, där hon var med och tog historiskt SM-guld 2025. Hon spelar både forward och center.

– Det bästa med hockey är sammanhållningen i lagen och att alla jobbar mot ett gemensamt mål, säger hon.

Drömmen om OS gick i uppfyllelse redan 2022 i Peking och i februari 2026 var det dags igen i Milano-Cortina. Där slutade Sverige på en fjärdeplats, en prestation som Felizia Wikner Zienkiewicz är mycket stolt över. Ett minne sticker särskilt ut.

– När vi gjorde 2–0 mot Tjeckien i kvartsfinalen. Glädjen i båset var oslagbar. Att det dessutom var på vår tidigare materialares födelsedag, som gått bort, gjorde det ännu starkare.

Privat

Vill förstå hur människor lär – tillsammans

Vid sidan av hockeyn utbildade sig Felizia Wikner Zienkiewicz först till ortopedingenjör vid Jönköping University.

– I den yrkesrollen är det viktigt att lära ut till patienter om deras nya hjälpmedel.

Michael Erichsen

Nu läser hon sista terminen på Masterprogrammet i medicinsk vetenskap med inriktning mot medicinsk pedagogik på LiU. Hennes intresse för pedagogiska frågor inom hälso- och sjukvård, teamarbete och lärande mellan patienter och olika professioner blev avgörande när hon valde masterutbildningen. Andra viktiga faktorer var att utbildningen är forskningsförberedande och på distans med stora valmöjligheter vad gäller kurser samt att LiU är ett elitidrottsvänligt lärosäte.

– Jag hade hört mycket positivt om LiU och tyckte även PBL lät intressant. Ändå har utbildningen överträffat mina förväntningar, berättar hon.

Hon uppskattar programmets upplägg, att man får se och lära sig ur olika perspektiv och att kurserna håller en hög nivå. PBL‑modellen, som var ny för henne, har också bidragit till hennes lärande.

– Det är krävande att studera en master men samtidigt väldigt roligt. Man får gå in djupare i de områden som intresserar en och genom att de flesta examinationsuppgifterna bygger på att man ska utgå från sin kontext kan man hela tiden koppla det till sin egen profession.

Examensarbete om interprofessionellt teamarbete

I sitt examensarbete utforskar hon interprofessionell samverkan på en gåskola – ett rehabiliteringscenter för personer som amputerat nedre extremiteter. Hon använder en mixad metod med både enkät och intervjuer för att förstå de olika professionernas upplevelse i teamen.

Interprofessionellt teamarbete har många viktiga funktioner inom hälso- och sjukvården, menar hon.

– Det effektiviserar vården för patienterna eftersom patienterna ses som en del i teamet och deras erfarenhetsbaserade kunskap är essentiell i vården. Genom att jobba interprofessionellt kan också de olika medicinska kompetenserna komplettera varandra och erbjuda en mer personcentrerad och effektiv vård för patienterna.

För Felizia är kopplingen till idrotten, och framför allt lagsporter, tydlig:

– Inom både vården och ishockeyn är det viktigt med psykologisk trygghet, kommunikation och tydliga ansvarsområden för att teamen ska fungera och arbeta mot samma mål.

Tiden är en stor utmaning – men metoden gör skillnad

Privat

Att kombinera elitidrott och masterstudier är en utmaning, men Felizia Wikner Zienkiewicz har hittat sin struktur. Hon pluggar fokuserat med Pomodoro-metoden, vilket innebär att hon studerar fokuserat i 25-minutersintervaller ("pomodoros"), följt av fem minuters paus. Efter åtta intervaller tar hon en längre paus.

En vanlig dag börjar med studier vid åtta, följt av träning mitt på dagen och ytterligare en pluggrunda på kvällen innan hon går och lägger sig runt 21.

– När jag pluggar så pluggar jag. Det gör att jag kan vara effektiv även när tiden är knapp. Sen är det i perioder svårt att få ihop tillräcklig med pluggtid ändå men jag skulle säga att om man pluggar något som är intressant är det lättare att vara effektiv.

LiU:s stöd har också varit viktigt, till exempel möjligheten att komplettera när träning eller landslagssamlingar krockar med basgrupptillfällen, liksom att kunna ta del av föreläsningsmaterial i efterhand.

– Det har också varit hjälpsamt med mentorsamtalen vi har på utbildningen varje termin där man får hjälp med att planera vilka kurser man ska läsa och kan diskutera sina studier.

Efter examen vill Felizia arbeta som ortopedingenjör, men hon lockas också av forskning.

– Jag skulle gärna bli doktorand eller gå en forskarskola. Jag vill alltid utvecklas och lära mig nya saker och kunna applicera det i verkliga livet.