Maria Papantoni har nyligen disputerat vid Linköpings universitet där hon forskat om digitala verktyg i förskolans naturvetenskapliga undervisning. Hon har en bakgrund som förskollärare. Intresset för ny kunskap och att lära sig mer har alltid funnits vilket ledde henne till att studera vidare, arbeta på lärarutbildningen och slutligen söka en doktorandtjänst vid Högskolan i Halmstad som hon påbörjade år 2021.
– Jag ville veta mer om själva yrket, om olika didaktiska frågor som berör lärare i förskolan gällande undervisning och lärande. Jag var också intresserad av naturvetenskap som jag hade undervisat i på lärarutbildningen, säger Maria Papantoni.
Fokus för forskningen är hur användningen av digitala verktyg stödjer undervisningen och lärandet kring naturvetenskapligt innehåll i förskolan.
– Forskningen rör sig mellan tre olika perspektiv: lärarnas, barnens och interaktionen mellan lärare och barn kring ett innehåll när digitala verktyg används, säger Maria Papantoni.
Forskningsprojektet genomfördes på fyra förskolor där lärare använde sig av verktyget Content Representation (CoRe) för att reflektera över arbetet. Det lyfte frågor om undervisningens fokus utifrån Big Ideas (bärande idéer), varför det är viktigt, barnens föreställningar om innehållet, vilka verktyg som behövs för att hjälpa barnen närma sig innehållet med mera.
– Jag ville veta mer om lärarnas didaktiska överväganden när de undervisar ett specifikt innehåll med stöd av digitala verktyg. Med stöd av reflektionsverktyget, videoobservationer och intervjuer kunde jag studera vad lärarna planerade, hur undervisningen genomfördes och slutligen hur lärarna reflekterade i efterhand – så att jag kunde synliggöra hela undervisningscykeln.
Digitala verktygs olika roller
Maria Papantoni beskriver tre roller som de digitala verktygen fyllde i undervisningen. En av dem är en katalyserande roll.
– Lärarna kunde till exempel använda verktygen för att visualisera miljöer som de inte hade tillgång till i förskolan. När de arbetade med ett vattentema projicerade de ett vattenfall på väggen för att skapa en miljö, en atmosfär, för att väcka intresse hos barnen och hjälpa dem att komma in i det de skulle arbeta med.
En annan roll är den förstärkande, där digitala verktyg kompletterade analoga och bidrog till multimodala erfarenheter av innehållet. Undersökandet av innehållet med
digitala verktyg skapade också möjligheter till att kommunicera om innehållet i gemenskap, och dela perspektiv med varandra – ett ömsesidigt utbyte mellan barnen och läraren.
– Det blir ett sätt att reflektera tillsammans med barnen. Exempelvis när de använde digitala mikroskop för att projicera löv som barnen plockat och undersökt, och prata om lövens struktur eller om de tror att det finns vatten i löven. De pratar om detta tillsammans och man får som lärare tillgång till var barnen befinner sig i sina tankar.
I en tredje roll, den transformerande, bidrar verktygen till att skapa nya lärandetillfällen och kontinuitet mellan dessa.
– De digitala verktygen användes för att dokumentera, med bilder eller film, som kunde användas senare för att projicera eller skriva ut kort som sattes upp. Det blev ett diskussionsunderlag för barnen och lärarna att återkomma till vid andra tillfällen, säger Maria Papantoni.
Slowmation gav möjlighet till representation och repetition
I en delstudie undersöker Maria Papantoni ett förskoleprojekt med slowmation. Där fick barnen visualisera naturvetenskapligt innehåll genom digitala animationer som långsamt spelades upp tillsammans med en röst som berättade om innehållet. Maria beskriver hur detta arbete gav barnen möjlighet att vid flera tillfällen återvända till och återge det naturvetenskapliga innehållet.
– Skapandet av en slowmation har olika faser. Man börjar med att ta reda på bakgrundsinformation. I de två fall jag studerade var fokus på bin respektive dinosaurier, där barnen och lärarna hämtade information från olika källor. De var ute i naturen, de sökte på internet, de tittade i böcker, på bilder och film.
Hon beskriver vidare hur de i nästa fas gjorde en så kallad storyboard där de punktade upp vad barnen ville berätta i filmen. Sen skapade de olika modeller och rekvisita som de tog kort på.
– På det sättet återkommer barnen till innehållet och representerar det på olika sätt. Barnen får förfina sina tankar om innehållet i samspel med lärare och andra barn, säger Maria Papantoni.
Med sin avhandling hoppas Maria Papantoni kunna bidra med att visa hur digitala verktyg stödjer den naturvetenskapliga undervisningen i förskolan och vilka didaktiska överväganden som kan ligga till grund för undervisningen. På frågan om hur hon ser på dagens debatt om digitala verktyg i förskolan svarar hon:
– Jag hoppas att resultaten från min avhandling kan bidra till att nyansera debatten, att det kanske inte är svart eller vitt huruvida digitala verktyg ska användas. Resultaten visar att lärarna väljer med avsikt vilka digitala verktyg de ska använda, de gör didaktiska överväganden vad gäller innehållet och barnens förståelse av innehållet, säger Maria Papantoni.
Mer om forskningen
- Maria Papantonis doktorsavhandling (2026): The Role of Digital Tools for Teaching and Learning Science Content in Preschool
- Forskningsartikel: Papantoni, Nilsson (2026), Teachers’ and children’s engagement with science content through digital tools in preschool settings, Research in Science and Technological Education.
- Forskningsartikel: Papantoni, Nilsson, Cederqvist (2026), When science content becomes animated: preschool teachers’ experiences of slowmation implementation, Research in Science and Technological Education.
- Forskningsartikel: Papantoni, Nilsson (2024), Teachers’ Considerations for a Digitalised Learning Context of Preschool Science, Research in Science and Technological Education.
- Mer om verktyget Content Representation (CoRe): Sjöström (2019), CoRe – ett didaktiskt verktyg för planering och professionsutveckling, ATENA Didaktik.
