08 december 2025

Mikaela Magnusson är universitetslektor i rättspsykologi vid Göteborgs universitet. Hon har länge forskat om hur barn kommer till tals i rättsprocessen. På Barnafridskonferensen 2026 presenterar hon ett nytt projekt: att undersöka hur tjänstehundar kan ge stöd vid barnförhör.

Mikaela Magnusson, universitetslektor vid Göteborgs universitet.Fotograf: Karolina Jakobsson
Initiativet kom från Polismyndigheten i polisregion Väst, som ville utvärdera sitt pilotarbete med hundar i barnförhör. Forskargruppen tackade ja, och kort därefter beviljades projektet finansiering från Brottsofferfonden.

Mikaela Magnusson har tidigare forskat om allt från polisförhör med förskolebarn till studier om barn som behöver språkstöd eller bildstöd.

– Jag har specialiserat mig på barn i rättsväsendet, framför allt hur poliser ska prata med barnet i förundersökningar och hur barns utsagor bedöms i domstol, säger Mikaela.

Nu tar hon sig an en helt ny fråga: kan hundar skapa tryggare förutsättningar för barn att berätta om svåra saker?

Doffe och Mulle – Sveriges första barnförhörshundar

Pilotprojektet startade hösten 2023 i Varberg med labradoren Doffe, en erfaren polisiär sökhund som också tränats för att delta i barnförhör med äldre barn. De positiva erfarenheterna ledde till att ytterligare en hund, Mulle, rekryterades och utbildades specifikt för barnförhör.

Hundarna måste uppfylla särskilda krav: de ska vara trygga, lugna och följsamma.

– De ska i princip kunna ligga och sova under förhöret, bara få klappar. De måste ha lätt för att vila med människor de inte känner. Och de får inte låta för mycket, eftersom förhören spelas in på video, förklarar Mikaela.

Hundens uppgift är tydlig: att ge stöd, inte ta fokus.

Doffe och Mulle deltar i forskning om den möjliga användningen av tjänstehundar i barnförhör.

Vad kan hundarna bidra med?

I Nordamerika har hundar använts i domstolsförhandlingar och polisförhör i över 20 år. Nu undersöker forskarna om tjänstehundar kan fylla en liknande funktion i svenska barnförhör.

– Vi tror att hundarna framför allt hjälper barn och barnförhörsledare att känna sig lite lugnare, säger Mikaela.

Att klappa en hund kan bidra till frisättning av oxytocin, ett hormon som är kopplat till välbefinnande, och sänka nivåerna av kortisol, som är kopplat till stress.

– När man är stressad så kan man ha svårare att minnas och berätta vad som hänt.

Barns behov i fokus

Projektet är fortfarande i sin uppstartsfas, men förhoppningen är att studien ska ge viktig kunskap om hur tjänstehundar kan påverka barnförhör och om metoden kan användas i större skala i Sverige. Mikaela understryker att det inte finns en lösning som passar alla barn:

– Alla barn är olika och har olika behov. När de ska berätta om sina upplevelser måste vi se till det individuella barnets förutsättningar – om det är ett förskolebarn, om barnet har funktionsnedsättningar, behöver tolk, eller som i det här projektet, ska ha en hund som stöd. Vi måste lyssna in barnen och anpassa efter deras behov.

På Barnafridskonferensen föreläser Mikaela tillsammans med Robert Lindström, polisinspektör och besiktningsman för hundar, samt Isabelle Garhall, polisassistent och barnförhörsledare. Robert arbetar med urval och träning av tjänstehundar i polisens projekt, medan Isabelle arbetar med tjänstehunden Doffe i Varberg. Tillsammans ger de perspektiv på både forskning och praktik.

Kontakt

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU

En grupp människor som står framför en röd byggnad.

Living labs ska forma framtidens jordbruksteknik

Ett nytt projekt tar nu form för att stärka samverkan mellan lantbruk, forskning och teknik i Sverige: Agri Living Lab Sweden.

Två kvinnor står framför två datorskärmar.

Här formas framtidens säkerhetsexperter

Cybersäkerhetslabbet på Campus Valla är en specialdesignad miljö där studenter kan träna både etisk hackning och skydd mot angripare.

En man med skalligt huvud och svart skjorta.

Rymdpsykolog – då får inget skjutas upp

Han började läsa till civilingenjör men hoppade av. Istället blev det psykologprogrammet. Men något skavde fortfarande. Nu läser han till både psykolog och civilingenjör. Och en del av det är astronauten Marcus Wandts förtjänst.