Framgång och frustration
Ah, hon glömde ju papper. LiU:s avgående rektor gillar att kunna anteckna, men nu ligger kollegieblocket kvar på kontoret. På bordet i mötesrummet i D-huset finns en vattenflaska, glasögonen och ett A4 med stolpar inför intervjun. Strax innan har de närmaste arbetskamraterna på rektorsexpeditionen skojat lite. ”Avskedsintervju”, låter inte det lite drastiskt? Kanske, men nu börjar vi.
Hon gick ut hårt. I en intervju 2011 när Helen Dannetun var precis ny som rektor lovade hon att LiU skulle erbjuda Sveriges bästa grundutbildning. Inte bara bra, utan bäst. Det var både kaxigt och ovanligt – de flesta rektorer, och även hennes företrädare på LiU, brukade mest prata om forskning och hur viktig den är.
"Ett universitet kan vara bra på ganska mycket, men det kan inte göra allt. Då brer man ut resurserna för tunt", säger Helen Dannetun. Foto Charlotte Perhammar
Men, menade Helen Dannetun, utan hög kvalitet i grundutbildningen blir det på sikt ingen forskning alls. Välutbildade studenter är ett viktigt bidrag till samhället och för ett universitet som LiU, med stor riksrekrytering, är riktigt bra utbildning också en strategisk överlevnadsfråga.
Så hur gick det? Lyckades Helen Dannetun infria löftet för nio år sedan?
– Nej, inte jag, så förmätet skulle jag aldrig uttrycka det. . . Men ett fantastiskt teamwork har gjort att LiU har en väldigt bra utbildning. Etableringsgraden efter examen, det vill säga hur lätt studenterna har att få arbete, är den högsta i hela landet. Det är något jag är väldigt stolt över.
– Det är ett mått på kvalitet. Sen gör UKÄ olika utvärderingar där vi kommer väldigt bra ut, och våra utbildningar får högt betyg. Det är några exempel.
Finns det något du tycker att du misslyckats med?
– Nja, visst finns det områden där jag hade hoppats komma längre. Fakulteterna har till exempel fortfarande olika system för att beställa och finansiera utbildning. Det tycker jag borde vara mer enhetligt. Men nu vet jag att det arbetet har påbörjats.
– Bland det mest frustrerande, och det tror jag alla rektorer skriver under på, är att våra anslag ständigt urholkas med ett produktivitetsavdrag. Vi får helt enkelt en liten reduktion av anslagen varje år. Jag kan acceptera att vi måste effektivisera inom många processer, men att reducera våra anslag för forskning och undervisning är inte hållbart. I synnerhet inte när vi samtidigt ska utveckla verksamheten och bredda rekryteringen.
Föregångare genom åren
De som har följt Helen Dannetun under åren nämner ofta utbildningssatsningen som hennes viktigaste insats. Nära förknippat är prioriteringen av studenterna, manifesterat i det nya studenthuset på Valla. Annat som lyfts fram är satsningen på tvärvetenskap (inte minst mellan teknik, naturvetenskap och medicin) och konsolideringen av LiU som ett av Sveriges ”tunga” lärosäten. För det senare nämns åren som ordförande i SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, som extra viktiga.
Flera betonar också arbetet för jämställdhet. Helen Dannetun är inte bara LiU:s första kvinnliga rektor utan var dessförinnan både dekan för tekniska fakulteten och prefekt för institutionen IFM. Och innan det blev hon professor inom ett traditionellt manligt område som fysik. Rollen som förebild och föregångare är svår att bortse ifrån.
– Arbetet för jämställdhet måste fortsätta, slår hon fast. Fortfarande finns det en ”killmeny” och en ”tjejmeny” med olika utbildningar. Målet måste självklart vara att alla väljer från en gemensam meny med alla utbildningar. Det har blivit bättre, men vi är inte där än.WASP stor framgång
På forskningsområdet är LiU:s ledarroll i forskningsprogrammet WASP något att vara stolt över. Helen Dannetun nämner också att LiU-forskare, inom många discipliner, alltid kommer högt upp i rankningar över Sveriges mest citerade och publicerade forskare. Forskningssamarbetet, och utbytet, internationellt har också ökat under 2010-talet.
När det gäller samverkan har LiU formaliserat en del av sitt externa samarbete till åtta strategiska partner, till exempel Saab, Ericsson och Region Östergötland. Samverkan är och förblir en grundpelare för Linköpings universitet – kontakterna med det omgivande samhället berikar forskningen och gör utbildningen mer relevant och efterfrågad.
Helen Dannetun är stolt och glad över att LiU:s forskare är så duktiga på att söka - och få - externa medel. Men hon skulle gärna se att det statliga basanslaget var större.
– Jag är rädd att vi nått en gräns där det uppstår suboptimering. Våra forskare lägger ner väldigt mycket tid på att skriva ansökningar och på många sätt är det bra, inte minst för att samla sina tankar. Men då många söker så blir hit-raten låg och många, även väldigt bra ansökningar, avslås. Det är inte optimalt att så många tvingas sitta och söka anslag gång på gång.Jakten i Shanghai
De som känner Helen Dannetun beskriver henne ofta som noggrann, påläst och flitig. En både enkel, anspråkslös och ambitiös person, med äkta omtanke och intresse för medarbetare och deras familjer. Med stor integritet, kanske lite svår att komma in på livet, men varm, rolig och omtänksam för den som väl gjort det. En vinnarskalle, bakom en ödmjuk framtoning.
"Att vara rektor innebär väldigt mycket arbete, men är också mycket kul. Nu hoppas jag få lite mer tid för mig själv", säger LiU:s avgående rektor. Foto Charlotte Perhammar
Flera vittnar också om en lite busig sida som kanske inte märks i uppdraget som rektor. Men LiU:s högste chef är också – bland allt annat – en duktig imitatör och god historieberättare. Vill hon ha uppmärksamhet kan hon dra i med en busvissling. Hon har flängt runt i Shanghai på jakt efter tyg till en nobelklänning, kört veteranmoppe på ledningsgruppens kick-offer, varit lekledare och lett musikquiz. . . Det finns många roliga minnen bland medarbetarna.
Och som chef och ledare? Jo, lyssnande och inriktad på samförstånd och samarbete – men också drivande och bestämd när hon väl bestämt sig. Flera stora förändringar – Studenthuset, varumärkesarbetet och effektiviseringsutredningen, till exempel – har varit ifrågasatta och i vart fall inte haft medvind hela tiden.
Råd till efterträdaren
Själv konstaterar Helen Dannetun att det har sina sidor att vara chef för ett universitet. Medan ett VD-beslut i näringslivet är just ett beslut, betraktas ett beslut från rektor ibland lite annorlunda.
– Mer som en åsiktsyttring. . . (Skratt). Jo, så kan det ju vara, men jag gillar det. Jag vill lyssna, fråga och bolla idéer med många. Och på ett universitet får man verkligen hjälp med att vända och vrida på problemen. . . Jag ser det som en del av processen och det gör att arbetet tagit ett stort steg framåt när man väl är överens och har bestämt sig.
Den ledarstilen gör också att beslut inte står och faller med en person. Helen Dannetun känner sig trygg i att det pågående förändringsarbetet – till exempel med de fyra prioriterade vägvalen – ska fortsätta, helt enkelt för att beslutet är förankrat hos så många. Det hade varit en annan sak om hon pekat med hela handen och bestämt allting själv.
Om hon vill kan hon dessutom ha lite koll på sin efterträdare och följa utvecklingen på nära håll. Även om hon slutar som rektor blir hon kvar på LiU och flyttar rent fysiskt bara från D-huset till Fysikhuset. Där går hon tillbaka till sin gamla tjänst som professor på IFM och får, troligen, en hel del utredningsuppdrag i framtiden. Arbetsuppgifterna är inte riktigt bestämda, men pensionär blir hon i vart fall inte.
Har du något råd till din efterträdare?
– Att komma ihåg att det finns väldigt många kloka medarbetare på universitetet. Att samverka, både inom och utom LiU.
Och för egen del? Den 63-åriga trebarnsmamman säger att hon inte riktigt har hunnit fundera på sitt nya liv, post-rektor.
– Mitt arbete har verkligen varit roligt, men visst ska det bli skönt att komma ner till mer normala arbetstider. Att kunna säga ”ja”, när någon föreslår att vi ska åka till landet i Hälsingland eller på teater i Stockholm. Och inte behöva sitta och läsa utredningar hela tiden i bilen. Det kan jag se fram emot.
Fakta: Helen Dannetun
Familj: Man och tre vuxna barn
Ålder: 63 år
Bor: Villa på Kaserngatan i Linköping
Bakgrund: Civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik (Y) 1980, disputerade 1987, forskarassistent, universitetslektor, professor, studierektor, prefekt IFM 2000–03 och dekan för tekniska fakulteten 2003–11. Rektor 2011–20.
Intressen: Som rektor blir det inte mycket tid till annat än jobb, men tycker om att sy, bland annat klänningar till promotionsfester, och att snickra på släktgården i Hälsingland.
Läser: Väldigt mycket i jobbet, utredningar och rapporter. Har en trave med skönlitteratur på nattduksbordet, men har ärligt talat inte hunnit läsa dem.
Det roligaste med jobbet: Att LiU är en så fantastisk arbetsplats! Alla engagerade och kreativa medarbetare som tillsammans jobbar för ett gemensamt mål.