Claes Westling, landsarkivet i Vadstena Foto: Peter Holgersson ABDet är examination för den tredje kullen studenter på kursen. Alla har de grävt i historiska arkiv på ämnen som intresserar dem. Det kan vara en kyrka, en släktgård, skilsmässor, mjältbrandsgravar eller kartor. Men det viktiga i den här kursen är inte vad man kommit fram till utan hur.
Åsa Berger är arkeolog och går kursen för kompetensutveckling.
- År 2014 fick kulturminneslagen en tydlig tidsgräns, lämningar äldre än 1850 räknas nu som fornlämning. Det innebär att vi arkeologer numera måste titta även på skriftliga källor. Kursen ger mig den formella kompetensen. Sen handlar om att bara öva och öva. Det finns så mycket material. Men vad är viktigt? Vad är intressant? Vad är rimligt? Även om jag hade önskat lite mer praktiska övningar har jag fått ut väldigt mycket på den här korta tiden.
Hitta källorna bakom
Om släktgården Bengtsgården handlar Carina Åsmans examensarbete. Men hon tänker använda arkivkunskapen till något helt annat.
- Jag går en guideutbildning i Vadstena. Som guide får man inget färdigt manus utan man gör sin egen guidning. Det här är ett sätt att inte bara berätta skrönor utan faktiskt hitta källorna bakom. Att det fanns så många ställen att leta på överraskade mig. Och hur lätt det är att gå fel.
Kursen är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Landsarkivet i Vadstena, en del av Riksarkivet som i år fyller 400 år. Till Vadstena har också utbildningen varit förlagd, det är ju själva vitsen med kursen, att deltagarna ska kunna gräva i arkiven och jobba med handlingarna. Och här finns material så det räcker till.
- Arkivet i Vadstena är det äldsta av sju landsarkiv i Sverige, berättar Claes Westling, arkivarie som undervisat på kursen. Här finns nästa sex hyllmil arkiv från Jönköpings, Kalmar, Kronoberg och Östergötlands län.
Tre kurser har hittills hållits. Fyra helger under en termin har kursdeltagarna kommit till Vadstena, från olika delar av landet och med olika bakgrunder såsom lärare, arkeologer, journalister och myndighetspersoner från både stat och kommun. Kursen avslutas med projektarbete. Ämnena kan ha aktuella kopplingar. Som en kursdeltagare från Länsstyrelsen i Östergötland som efter förra sommarens stora mjältbrandsutbrott på Omberg, ville lära sig hur man hittar gamla mjältbrandsgravar för att kunna skriva en handbok i ämnet.
Äldsta dokumentet från 1000-talet
Det är svårt att tänka sig en mer spännande kursplats än slottet i Vadstena, byggt mellan 1545 och 1620, först tänkt som fästning, sedan som kunglig bostad. Efter att landsarkivet flyttade in 1899 har slottet anpassats efter arkivets behov.
- Vårt äldsta dokument är från 1000-talet, ett bibelfragment, troligen från Tyskland, som vi fick hit via ett kyrkoarkiv, säger Claes Westling, målmedvetet på väg genom de långa arklivgångarna mot ett av sina favoritdokument. Han pekar och visar med vita handskar.
- Gustav Vasas namnteckning från den 14 januari 1543, ett kvitto på att Jönköping betalat sin skatt. Det är spännande att tänka att det här faktiskt skevs under Dackefejden.
Som att lära ett nytt språk
Intresset för kursen har varit stort. Till första terminens 20 platser sökte 90 personer, så många att man beslöt att göra två grupper. Som följdes av en tredje och nu diskuteras en steg två.
Det finns inte många utbildningar längre som behandlar det traditionella arkivarbetet. Här finns en kunskapslucka, menar Claes Westling.
- Historiskt material används allt mindre och den akademiska forskningen minskar. Den fana som universitetsvärlden tappat har plockats upp av släktforskningsrörelsen, där ökar kunskapen och det är de som ger ut handböcker.
De historiska arkiven är en djungel innan man lärt sig. Och det är en uppgift för arkiven att visa människor hur man hittar i den.
- Vi kan visa vägarna vidare till mer än kyrkböckerna, säger Claes Westling. Jag vill slå ett slag för det äldre materialet, det är inte så svårt att läsa som man kanske tror. Det är en tröskel att ta sig över, det är bara att träna, det tror jag kursdeltagarna håller med om. Och det är en skön känsla när man kommer över tröskeln, som att lära ett nytt språk.
