Guilherme Ribeiro Portugal kommer ursprungligen från delstaten São Paulo i Brasilien. Där studerade han vid Federal University of ABC (UFABC), där han först tog en kandidatexamen i materialteknik och därefter master- och doktorsexamen i nanovetenskap och avancerade material, med inriktning mot den kondenserade materiens fysik och materialfysik.
Efter doktorsexamen flyttade Guilherme till Sverige och började som postdoktor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet. Under sina första tre år vid IFM arbetade han med beräkningsbaserad materialvetenskap, framför allt MXener och andra tvådimensionella material. Nu har han tillträtt som biträdande universitetslektor vid IFM.Nyfikenheten som drivkraft
Nyfikenheten och viljan att förstå hur saker fungerar på en grundläggande nivå väckte Guilhermes intresse för forskning redan under utbildningstiden i Brasilien. Samtidigt tyckte han om att undervisa och diskutera vetenskap.
I Brasilien arbetade han framför allt teoretiskt med perovskiter och fotokatalys. Med tiden breddade han sin forskning mot beräkningsbaserad materialvetenskap och började också intressera sig för de tekniska och samhälleliga frågor som omger ny teknik.
Förstå material med hjälp av beräkningar
I sin forskning använder Guilherme atomistiska simuleringar, materialdatabaser, beräkningsbaserad screening och maskininlärning för att studera hur material beter sig och förutsäga deras egenskaper. Han arbetar framför allt med lågdimensionella och skiktade material, som MXener, och undersöker hur ytor, gränsskikt och defekter påverkar materialens egenskaper och hur egenskaperna hänger samman med strukturen på atomnivå.
Enkelt uttryckt använder Guilherme datorberäkningar för att förstå varför material beter sig som de gör.
– Vi kan simulera vad som händer mellan enskilda atomer och elektroner och använda den informationen för att förstå varför ett material är stabilt, varför det leder elektricitet, hur defekter förändrar dess egenskaper eller om ett helt nytt material skulle kunna vara möjligt innan någon försöker framställa det experimentellt, förklarar han.
Guilherme vill också förstå hur beräkningsmetoder kan hjälpa forskare att mer effektivt utforska den stora mängden möjliga material. Men hans intresse stannar inte vid själva materialen.
– Jag är också intresserad av vad som händer när en teknik lämnar datorn eller laboratoriet, förklarar han.
Därför undersöker han även hur vetenskaplig kunskap om ny teknik kommuniceras och förstås utanför akademin och hur det kan påverka hur människor bedömer och tar emot tekniken.
Forskning över ämnesgränserna
Arbete i olika forskningsmiljöer har format Guilhermes sätt att se på forskning.
– Några av de mest intressanta vetenskapliga frågorna uppstår i gränslandet mellan olika forskningsområden, förtydligar han.
Genom samarbeten med experimentella forskare, beräkningsforskare och, på senare tid, forskare inom samhällsvetenskap har han fått ett bredare perspektiv på både forskning och teknikutveckling.
För Guilherme handlar tvärvetenskap inte bara om att kombinera olika vetenskapliga metoder. Han vill också förstå det större sammanhang där ny teknik utvecklas och används.
– Materialvetenskap befinner sig redan i gränslandet mellan fysik, kemi och teknik och får nu allt starkare kopplingar till datavetenskap. Jag ser också viktiga möjligheter att koppla samman naturvetenskap med andra relevanta områden, till exempel samhällsvetenskap, säger han och tar vattenrening som exempel.
Naturvetare och ingenjörer kan undersöka vilka reningstekniker som fungerar. För att också förstå hur människor uppfattar tekniken, hur den kommuniceras och vad som påverkar förtroende och acceptans behövs andra kompetenser.
– Genom att kombinera de här perspektiven kan vi formulera mer heltäckande forskningsfrågor och få en bättre förståelse för det större sammanhang där teknik utvecklas och används, avslutar han.
En egen forskningsinriktning
Som biträdande universitetslektor får Guilherme möjlighet att utveckla sin egen forskningsinriktning.
– Att bli biträdande universitetslektor är ett viktigt steg mot att etablera en självständig forskargrupp och utveckla mina egna vetenskapliga frågeställningar, säger han om uppdragets möjligheter.
På längre sikt vill han bygga upp en forskningsverksamhet som kombinerar grundläggande beräkningsbaserad materialvetenskap med datadrivna metoder och nära kopplingar till experimentell forskning. Han vill också låta tvärvetenskapliga frågor få en central plats och undersöka det bredare tekniska och samhälleliga sammanhang där material utvecklas och används.
Samarbeten blir en viktig del i det arbetet. Guilherme vill stärka samarbetet med experimentella forskargrupper vid LiU, särskilt inom tvådimensionella material, tunnfilmer och funktionella material. Han vill också utveckla kontakter med forskare inom bland annat hållbarhet, kommunikation och teknikens samhälleliga aspekter.
– Moderna vetenskapliga problem är ofta för breda för att en enskild forskare eller ett enda forskningsområde ska kunna lösa dem på egen hand. Genom att föra samman olika perspektiv vill jag både utveckla materialforskningen och bättre förstå hur ny teknik utvecklas, kommuniceras och så småningom används i samhället, sammanfattar han.
Olov Planthaber