Finns det en risk för att litteraturvetenskapen förlorar sin egenart och blir hjälpreda åt ämnen som ses som mer "nyttiga"?
Foto iStock, merterenLitteraturvetenskapen genomgår en förändring. Det menar litteraturvetarna Carin Franzén och Jesper Olsson som i senaste numret av kulturtidskriften Respons beskriver hur ämnet, men också dess självbild, utvecklats sedan 1980-talet. För något händer med ett ämne som får allt mindre medel från forskningsfinansiärer, tilldelas allt färre studieplatser och inte anses tillräckligt lönsamt och ”nyttigt”. Litteraturvetenskapen har sedan 1980- och 90-talet antagit en mer spretig karaktär. Lösningen för detta är dock inte att återgå till gamla ordningar, menar Carin Franzén och Jesper Olsson.
Är kostymen för trång. Byt.
De båda forskarna möttes i ett samtal för att diskutera vart litteraturvetenskapen är på väg.
Varför behövs litteraturvetenskapen idag?
Carin Franzén, professor och föreståndare för forskarskolan Språk och kultur. Foto: David Einar
Jesper Olsson, biträdande professor i språk och kultur med inriktning mot litteraturvetenskap och mediehistoria.
Foto: David Einar
Carin: Så länge vi människor läser, skriver och talar om litteratur kommer det att finnas ett intresse av att även studera dessa fenomen, som alltid på olika sätt har funnits i mänskliga samhällen. Litteraturen finns alltid i relation till ett samhälle och en tid, och för litteraturforskaren gäller det att visa hur och på vilka sätt den gör det.
Jesper: Den kunskap som genereras har inte bara ett intresse i sig den är också ovärderlig för att bearbeta en räcka akuta samhälleliga frågor idag – miljö, digitala nätverk, migration, med mera. Dessa saker kan inte förstås eller bearbetas utan kunskaper kring medier, berättande, gestaltning, översättning och liknande, vilka tillhör litteraturvetenskapens domän.