Lokala partier, som står utanför de etablerade nationella partierna, har blivit både fler och starkare. Mellan 1973 och 2022 har antalet lokala partier i kommunfullmäktige runt om i Sverige ökat från drygt 40 till över 100.
Men hur varaktiga är de egentligen? För att undersöka det har forskare vid Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) analyserat lokala partiers livslängd mellan valen 1991 och 2022.
Karin Midner
– Historiskt beskrevs lokala partier ibland som tillfälliga proteströrelser, men det stämmer inte längre. Våra data finner att ett typiskt lokalt parti sitter kvar i tre mandatperioder – tolv år eller mer. Inte sällan utvecklar de sig alltså till organisationer som etablerat sig som permanenta spelare i den lokala partifloran, säger Gissur Ó Erlingsson, professor vid CKS.
Inte sällan utvecklar de sig alltså till organisationer som etablerat sig som permanenta spelare i den lokala partifloran
Vilka partier överlever?
Bakom den genomsnittliga livslängden finns dock stora variationer. Medan vissa partier, drygt en fjärdedel, förlorar sin plats i fullmäktige redan efter en mandatperiod så överlever andra betydligt längre. Ett av de mest långlivade är Samernas Väl i Jokkmokk som nu är inne på sin artonde mandatperiod.
Den politiska bredden spelar in i hur länge partierna överlever.
– Ett parti som bara existerar för en fråga bygger ofta in sin egen upplösning. Så fort frågan är avgjord – skolan är räddad, eller nedlagd, vindkraftsparken byggd, eller stoppad – har partiet inget unikt kvar att erbjuda väljarna. De partier som överlever är de som var breda från början eller väljer att bredda sig över tid. Ju fler skäl som väljarna har att rösta på dig, desto mindre sårbar är du, säger Gissur Ó Erlingsson.
Lokala partier som tidigare har suttit i kommunstyrelsen överlever längre. Det är något förvånande, menar forskarna, eftersom mönstret på nationell nivå är det motsatta. Där tenderar styrande partier att straffas av väljarna, ett fenomen som kallas ”cost of ruling effect”.
– Lokalt är det alltså tvärtom. Partier som tar plats i kommunstyrelsen tycks överleva i något högre grad. Att sitta i styret ger partiet inte bara trovärdighet, utan också erfarenhet att navigera i ett snårigt kommunpolitiskt landskap. Man går från att vara ett protestparti till att bevisa att man kan regera.
Kritiska väljare med lokalt engagemang
Samtidigt kan en röst på ett lokalt parti fortfarande förstås som en proteströst. En annan studie från CKS visar att väljare som röstar på lokala partier ofta är kritiska till de traditionella etablerade partierna och att de har lägre förtroende för de kommunala styrande partierna än genomsnittet. Missnöjet verkar bestå om de lokala partierna inte får politiskt inflytande. I kommuner där många röstar på lokala partier men där partierna inte får plats i styret är invånarna mer missnöjda än där de får vara med och styra.
På så sätt finns likheter med den som röstar på Sverigedemokraterna lokalt. I övrigt är skillnaderna stora. Den som röstar på ett lokalt parti är ofta mer aktiva i sitt lokalsamhälle via ett större engagemang i föreningslivet.
Marie-Louise Elebring
– Exakt hur föreningsengagemang översätts i stöd för lokala partier kan vi inte säga utifrån vår studie. Men vi kan anta att väljarna via sitt deltagande i föreningslivet oftare kommer i kontakt med personer som är aktiva i lokala partier. En annan möjlighet är att de via sitt samhällsengagemang intresserar sig för specifika frågor som det lokala partiet också driver, säger Susanne Wallman Lundåsen, biträdande professor på CKS.
Från tydlig blockpolitik till fragmentering
De lokala partiernas starkare ställning är en orsak till, och ett tecken på, att den traditionella blockpolitiken har luckrats upp på kommunal nivå. Och det får konsekvenser, inte minst för koalitionsbildningen.
– När lokala partier kommer in och biter sig fast blir det lokala partisystemet typiskt mer fragmenterat, och det blir svårare att bygga majoritetskoalitioner. Blockpolitiken har försvagats i takt med att de här partierna växt i antal och håller sig kvar – det är en strukturell förändring av svensk lokalpolitik, säger Gissur Ó Erlingsson
