Medicinska bibliotekets chef stämplar ut

När Eva Sofia Welander blickar tillbaka på sitt yrkesliv vid Medicinska biblioteket återkommer hon hela tiden till samtalet med studenterna. ”Det är det som känns svårast att lämna – alla dessa fantastiska studenter. Deras vetgirighet och engagemang har hjälpt oss att utveckla biblioteket till en fantastisk plats”, säger hon när hon nu går i pension och lämnar sitt uppdrag som avdelningschef.

Eva Sofia Welander, Medicinska bibliotekets avdelningschef går nu i pension.Eva Sofia Welander, Medicinska bibliotekets avdelningschef går nu i pension. Foto: Emma Busk WinquistFörst var Eva Sofia Welander egentligen tveksam till om jobbet var någonting för henne. Forskningsbibliotekarie? Det går väl inte jobba på ett medicinskt bibliotek utan att kunna något om medicin?
 
Så här 34 år senare visade det sig att det gick alldeles utmärkt.
Eva  Sofia hade utbildat sig till skol- och folkbibliotekarie vid Bibliotekshögskolan i Borås och hade precis flyttat tillbaka till Linköping.
– I januari 1984 var jag den enda arbetslösa bibliotekarien i Linköpings kommun. Genom Arbetsförmedlingen hade jag fått en projektanställning på Länsstyrelsen, som var… supertråkigt. Jag satt ensam i ett pyttelitet rum och skulle katalogisera tunna rapporter med inventeringar av bland annat kalkkärlsväxter. 
 

Enda arbetslösa bibliotekarien

Eva Sofia Welander, Medicinska bibliotekets avdelningschef går i pension"Som bibliotekarie vill jag alltid sporra till fortsatt förkovran och att studenterna fortsätter att utvecklas inom sin profession genom hela yrkeslivet", säger Eva Sofia Welander. Foto: Emma Busk WinquistSå ringde Arbetsförmedlingen igen och meddelade att det dykt upp ett vikariat på Universitetsbiblioteket – en två månader lång anställning på Medicinska biblioteket.
– Arbetsförmedlingen sa direkt att ”du måste ta det här jobbet” medan jag var mer tveksam. Jag var ju inte forskningsbibliotekarie, det var fel gren och jag kunde ju inget om medicin.
 
Kanske var det ändå bättre än det ensamma katalogiseringsjobbet? Eva Sofia tog vikariatet, blev kvar, fick fast anställning 1986 och mer än 30 år senare slutar hon nu alltså från samma arbetsplats. Sista datum när hon stämplar ut är 31 mars 2018.

Trivdes direkt

– Jag märkte ganska snabbt hur trivsam arbetsplats det var och att det snarare var spännande att kunna förmedla kunskap via litteraturen även om jag inte själv var insatt i ämnet. Att få vara med från början i utvecklingen av Hälsouniversitetet och bygga upp en biblioteksverksamhet kring PBL, eller PBI som det hette då, och hur man söker information utifrån det har varit väldigt spännande, säger Eva Sofia.
 
Självklart finns det massvis med minnen och historier – men det är framför allt alla möten och dialoger med studenterna som etsats sig fast. Eva Sofia minns bland annat hur hon som nytillträdd avdelningschef 2003 ställdes inför tuffa besparingskrav – krav som i förlängningen kunde innebära en nedläggning av hela Medicinska biblioteket.
– Det talades om att studenterna kunde ta sig till Valla och låna böcker och att ”allt fanns ändå på internet”. Men det föll inte i god jord hos studenterna som faktiskt sittstrejkade, berättar Eva Sofia och visar ett klipp från Östgöta Correspondenten som rapporterade om händelsen.
 
 
– Det har alltid varit så att biblioteket har varit studenternas arbetsplats – utan dem är det ingenting och det är inte överordnat studenterna på något vis.
 
Och för att få den här kontakten har biblioteket och Eva Sofia jobbat efter att vara ständigt närvarande i studenternas undervisning.
 
– Alla utbildningsprogram har en kontakt med en bibliotekarie och vi har varit måna om att finnas på plats direkt när studenterna börjar. Vi är inte bara där för just studiernas skull utan också för att sporra till fortsatt förkovran och att de utvecklas inom sin profession genom hela yrkeslivet. 
– Sedan är vi ju med i olika tentasammanhang och vi deltar även i forskarutbildningen. På så sätt får vi en väldigt bred inblick i hur vi behöver fortsätta utveckla biblioteket för att passa flera målgrupper.

Prisad

För hennes sätt att jobba mot studenterna prisades Eva Sofia också i slutet 2017. Då tilldelades hon Bergdahl-priset av fakulteten för sin pedagogiska insatser. I motiveringen gick att läsa bland annat att:
 
”Eva Sofia har alltid haft ett mycket nära samarbete med studenterna på Medicinska fakulteten då hon brinner för deras lärsituation.
 
Hon har alltid strävat efter att biblioteket ska erbjuda en god lärmiljö vad gäller lokaler, tillgång till litteratur och undervisning i informationssökning som bidrar till studenternas lärande.
 
Med sitt engagemang och sin uthållighet har Eva Sofia utvecklat Medicinska biblioteket till en hållbar och inspirerande lärandeplats.”
 
– Det är ju hedrande så klart, det har alltid känts bra och roligt att kunna förmedla de här nycklarna och ett förhållningssätt till studenterna i hur de ska söka information.
 
Nu väntar alltså pensionen.
– Jag är förvisso bara 62 och förbannar mig själv ibland och tänker ”vad har jag gjort”, säger Eva Sofia och skrattar.
– Samtidigt finns det andra saker som kan få ta tid i livet. Det är svårt att lämna det här stället, och studenterna kommer jag alltid att sakna.
 

Fotnot

Ny avdelningschef är Maria Lagerqvist.

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll