– Den första uppgiften det fick var att bringa reda i röran av sharing-tjänster, på vilka sätt det är skillnad mellan en ny affärsmodell och en delningslösning, berättar Stefan Holmlid, professor i design.
Men någon definition av vad sharing är har de inte fått serverad.
– Jag blev lite frustrerad av det till en början, men nu tycker jag bara att det är härligt att inte bli påtvingad något färdigt utan att få tänka själv, säger Linqi Cao.
– Hon kan alla texterna – på svenska, skrattar Malin Müller.
Malin Müller och Linqi Cao Foto: Monica WestmanMalin Müller själv kommer från nordligaste Sverige och hittade utbildningen via Facebook.
– Den dök upp i mitt flöde, ”kanske är du också intresserad av den här?” Och det var jag. Men det var bara en dag kvar av ansökningstiden så jag fick kasta in en ansökan. Nu är jag här och det är lite omtumlande, säger hon.
Gruppen av studenter, som även består av Menno från Nederländerna och Malin som läser till civilingenjör i design och produktutveckling och som valt kursen, fick börja med att skapa ett eget ramverk för vad sharing kan vara.
– Vi har verkligen intressanta diskussioner, vi har helt olika perspektiv och Malin bidrar med de tekniska aspekterna. Vi är oftast helt oense till en början men närmar oss varandra efter hand. Vi har lärt oss massor genom att arbeta fram vårt ramverk och sedan jämföra med det som finns i litteraturen, säger Malin Müller.
– Vi har klassat in dem från kommersiella till altruistiska på ena axeln och på den andra axeln från en passiv aktör till tjänster som kräver samverkan, berättar Malin Müller.
De fyra tog fram exempel på några sharing-tjänster var och prickade in i fyrfältaren. Nyhetstjänsten Omni hamnade som passiv och kommersiell liksom Hertz free-ride (där man får köra tillbaka hyrbilar gratis), share a meal, där någon lagar lite för mycket mat och bjuder in andra kanske startade som altruistisk sharing som kräver samverkan, men som har blivit en affärsverksamhet. Rent altrusitiska sharing-tjänster de har prickat in är exempelvis LiU-studenternas läxhjälp och när pensionärer undervisar nyanlända i svenska.
– Vi arbetar fram ett material som är starten på en interaktiv bok, det ska vara ett levade dokument som också ska bli en plattform för framtidens design av tjänster, service design, berättar Malin Müller.
Nästa uppgift är att gå igenom begreppet ”commons”. Stefan Holmlid har ritat upp lite krumelurer på tavlan som en start. Inte lätt att läsa så här i efterhand, men för studenterna räckte det för att de skulle bli taggade.
Stämningen är glad, vänlig och fortfarande förväntansfull för ännu så länge har de bara arbetat tillsammans i några veckor.
Men någon definition av vad sharing är har de inte fått serverad.
– Jag blev lite frustrerad av det till en början, men nu tycker jag bara att det är härligt att inte bli påtvingad något färdigt utan att få tänka själv, säger Linqi Cao.
Fann utbildningen på Facebook
Kinesiska utbildningar är mer styrda och friheten att tänka nytt är en av de saker hon uppskattar i Sverige, förutom musiken. Linqi Cao är ett äkta fan av den svenska gruppen Kent.– Hon kan alla texterna – på svenska, skrattar Malin Müller.
Malin Müller och Linqi Cao Foto: Monica WestmanMalin Müller själv kommer från nordligaste Sverige och hittade utbildningen via Facebook. – Den dök upp i mitt flöde, ”kanske är du också intresserad av den här?” Och det var jag. Men det var bara en dag kvar av ansökningstiden så jag fick kasta in en ansökan. Nu är jag här och det är lite omtumlande, säger hon.
Gruppen av studenter, som även består av Menno från Nederländerna och Malin som läser till civilingenjör i design och produktutveckling och som valt kursen, fick börja med att skapa ett eget ramverk för vad sharing kan vara.
– Vi har verkligen intressanta diskussioner, vi har helt olika perspektiv och Malin bidrar med de tekniska aspekterna. Vi är oftast helt oense till en början men närmar oss varandra efter hand. Vi har lärt oss massor genom att arbeta fram vårt ramverk och sedan jämföra med det som finns i litteraturen, säger Malin Müller.
Utvecklar egen modell
På tavlan har de ritat upp en fyrfältare med olika sharing-tjänster inprickade.– Vi har klassat in dem från kommersiella till altruistiska på ena axeln och på den andra axeln från en passiv aktör till tjänster som kräver samverkan, berättar Malin Müller.
De fyra tog fram exempel på några sharing-tjänster var och prickade in i fyrfältaren. Nyhetstjänsten Omni hamnade som passiv och kommersiell liksom Hertz free-ride (där man får köra tillbaka hyrbilar gratis), share a meal, där någon lagar lite för mycket mat och bjuder in andra kanske startade som altruistisk sharing som kräver samverkan, men som har blivit en affärsverksamhet. Rent altrusitiska sharing-tjänster de har prickat in är exempelvis LiU-studenternas läxhjälp och när pensionärer undervisar nyanlända i svenska.
– Vi arbetar fram ett material som är starten på en interaktiv bok, det ska vara ett levade dokument som också ska bli en plattform för framtidens design av tjänster, service design, berättar Malin Müller.
Nästa uppgift är att gå igenom begreppet ”commons”. Stefan Holmlid har ritat upp lite krumelurer på tavlan som en start. Inte lätt att läsa så här i efterhand, men för studenterna räckte det för att de skulle bli taggade.
Stämningen är glad, vänlig och fortfarande förväntansfull för ännu så länge har de bara arbetat tillsammans i några veckor.
