De har varit ett slags konstdetektiver under tre höstmånader, civilingenjörsstudenterna från utbildningsprogrammet Teknisk fysik och elektroteknik. Nu är det dags för redovisning av deras projekt Konstdetektering.
Några trappor upp i museet har Leo Hall och Danielle Gustafsson monterat upp sin enkla utrustning. En halogenlampa och en videokamera modifierad för infrarött ljus, kopplad till en liten analog monitor av 70-talsmodell som letats fram på Institutionen för fysik och mätteknik, IFM.
Förväntan är stor.
På plats framför oljemålningen Herden och herdinnan, (okänd fransk 1700-talsmålare) finns Anna Lindqvist som är avdelningschef för samlingar och konservering samt konservatorerna Johanna Palm-Avis och Johan Roos.
Och jo, de visste allt att det fanns övermålningar bakom det synliga motivet, men inga detaljer.
Leo Hall riktar in kameran mot tavlan. Museifolk och examinatorerna från LiU flockas framför den gamla monitorn, som onekligen väcker en viss munterhet. Nu ska tavlans hemligheter avslöjas.
Foto: Karolin StorkHittills är det bara studenterna som sett vad man alltså inte kan se.
- Här syns ett par stövlar som konstnären målat över, visar Niclas Fransson som haft rollen som projektledare i gruppen.
- Och herden och herdinnan har från början suttit på en bänk, den framträder tydligt. Trädet bakom har i den slutliga målningen blivit mycket mindre.
Det går näst intill ett sus genom publiken som entusiastiskt kommenterar fynden; fantastiskt, att det alls går att se något med så enkla medel! Blickarna går fram och tillbaka från monitorns ganska oskarpa bilder till tavlan.
- Det är verkligen spännande. Det ger oss helt ny information utan att göra åverkan på konstföremål, kommenterar Johanna Palm-Avis.
Leo Hall för kameran över tavlan, här och var syns också en del mörka områden med pigment som IR-kameran inte riktigt klarar av.
- Det skulle behövas komplettering med röntgen, säger han.
Men hur lätt är det att röntga en stor målning som inte får tas från sin plats?
Fast med studenternas enkla - och billiga - teknik kan de ändå visa hur konstnären ångrat delar av sitt motiv, ändrat eller bara förbättrat det.
En 1700-talsmålning signerad Perh Hilleström d ä blir nästa objekt.
- Den är målad på duk, det är ett svårare material jämfört med en pannå. Textilens struktur stör, säger Karl Hammarström.
På golvet i motivet har Hilleström målat streck, men IR-kameran visar att de varit fler. Det kommer som en överraskning för konservatorerna.
Danielle Gustavsson släcker strålkastaren, lindar upp sladden och utrustningen packas ihop.
Övermålningarna säger en del om hur konstnärerna arbetat. Så är det ett äkthetsbevis, kommenterar Johan Roos.
- Förfalskningar är direkta avmålningar, utan övermålningar eller underliggande lager.
- Den här tekniken är riktigt användbar. Man slipper lösningsmedel och skrapor, fortsätter han och berättar om moraknivar och ohjälpliga skador på många äldre föremål.
Hur många objekt på museet kan komma ifråga för en sådan här undersökning?
Johanna Palm-Avis skrattar:
– Det är omöjligt att uppskatta. Vi förvaltar en miljon föremål. Men det är värdefullt om vi kan undersöka objekt vi bedömer intressanta. Det ger ny kunskap vi kan lägga till i den nationella databasen för konstföremål.
Foto: Karolin StorkGruppen ger en redovisning av ljus i det infraröda området, penetrationsdjup, absorptionsspektrum, IR-reflektion, möjligheterna att se genom olika typer av övermålningar (de har målat en egen tavla med olika typer av pigment och bindemedel), vilken kombination av pigment/bindemedel som möjliggör reflektion i rätt våglängdsområde. Med mera.
- Det bästa vore om vi hade kunnat använda dagsljus som också innehåller ljus i IR-området, men tavlan får ju inte flyttas, säger Stina Gustafsson.
Utöver tavlorna har de undersökt en målad svepask.
- Där fungerade inte tekniken, säger Mikaela Hammarskog.
Deras uppdrag var att hitta metoder för icke-destruktiv detektering och de får frågan om vilka fler metoder de undersökt.
- Faktiskt inte. Det här var den utrustning som stod oss till buds, säger Karl Hammarskog frankt.
- Vi kanske kan få fram bättre saker till en annan gång, kontrar Urban Forsberg, biträdande professor på IFM och den som initierat projektet.
Östergötlands museum ser gärna en fortsättning med nya studentarbeten.
- Nästa stora utställning blir folkkonst. Det vore spännande om man kunde se vad möbler kan dölja. Ett arbete som det här skulle också kunna bli en programpunkt för publik, säger Anna Lindqvist.
Hon vänder sig till gruppen:
- Har ni lärt er något om konst genom projektet?
Det blir tyst ett ögonblick.
- Vi kommer i alla fall se på konst på ett annat sätt, upptäcka detaljerna, svarar Mikaela Hardebo.
För dem alla var största upplevelsen när de första gången såg vad som dolde sig i tavlan.
- Wow, det fungerade!
Fotnot: Konstdetektering är ett av 27 olika projekt som förstaårsstudenterna på civilingenjörsprogrammen Teknisk fysik och elektroteknik samt Medicinsk teknik arbetat med i kursen Ingenjörsprojekt.
Med på examinationen var, förutom studenter och museipersonal, Urban Forsberg, kursansvarig och biträdande professor på IFM, handledaren Roger Magnusson samt professor Kenneth Järrendahl.
Tekniken bakom IR-kameran står professor Jens Birch för.
Några trappor upp i museet har Leo Hall och Danielle Gustafsson monterat upp sin enkla utrustning. En halogenlampa och en videokamera modifierad för infrarött ljus, kopplad till en liten analog monitor av 70-talsmodell som letats fram på Institutionen för fysik och mätteknik, IFM.
Förväntan är stor.
På plats framför oljemålningen Herden och herdinnan, (okänd fransk 1700-talsmålare) finns Anna Lindqvist som är avdelningschef för samlingar och konservering samt konservatorerna Johanna Palm-Avis och Johan Roos.
Och jo, de visste allt att det fanns övermålningar bakom det synliga motivet, men inga detaljer.
Leo Hall riktar in kameran mot tavlan. Museifolk och examinatorerna från LiU flockas framför den gamla monitorn, som onekligen väcker en viss munterhet. Nu ska tavlans hemligheter avslöjas.
IR-strålning skadar inte
Foto: Karolin StorkHittills är det bara studenterna som sett vad man alltså inte kan se.- Här syns ett par stövlar som konstnären målat över, visar Niclas Fransson som haft rollen som projektledare i gruppen.
- Och herden och herdinnan har från början suttit på en bänk, den framträder tydligt. Trädet bakom har i den slutliga målningen blivit mycket mindre.
Det går näst intill ett sus genom publiken som entusiastiskt kommenterar fynden; fantastiskt, att det alls går att se något med så enkla medel! Blickarna går fram och tillbaka från monitorns ganska oskarpa bilder till tavlan.
- Det är verkligen spännande. Det ger oss helt ny information utan att göra åverkan på konstföremål, kommenterar Johanna Palm-Avis.
Leo Hall för kameran över tavlan, här och var syns också en del mörka områden med pigment som IR-kameran inte riktigt klarar av.
- Det skulle behövas komplettering med röntgen, säger han.
Men hur lätt är det att röntga en stor målning som inte får tas från sin plats?
Fast med studenternas enkla - och billiga - teknik kan de ändå visa hur konstnären ångrat delar av sitt motiv, ändrat eller bara förbättrat det.
En 1700-talsmålning signerad Perh Hilleström d ä blir nästa objekt.
- Den är målad på duk, det är ett svårare material jämfört med en pannå. Textilens struktur stör, säger Karl Hammarström.
På golvet i motivet har Hilleström målat streck, men IR-kameran visar att de varit fler. Det kommer som en överraskning för konservatorerna.
Danielle Gustavsson släcker strålkastaren, lindar upp sladden och utrustningen packas ihop.
Användbar teknik
Nu ska den tekniska redovisningen ta vid. Medan gruppen laddar tar samtalet om vad kameran visat fart.Övermålningarna säger en del om hur konstnärerna arbetat. Så är det ett äkthetsbevis, kommenterar Johan Roos.
- Förfalskningar är direkta avmålningar, utan övermålningar eller underliggande lager.
- Den här tekniken är riktigt användbar. Man slipper lösningsmedel och skrapor, fortsätter han och berättar om moraknivar och ohjälpliga skador på många äldre föremål.
Hur många objekt på museet kan komma ifråga för en sådan här undersökning?
Johanna Palm-Avis skrattar:
– Det är omöjligt att uppskatta. Vi förvaltar en miljon föremål. Men det är värdefullt om vi kan undersöka objekt vi bedömer intressanta. Det ger ny kunskap vi kan lägga till i den nationella databasen för konstföremål.
Avslöjar övermålningar
Foto: Karolin StorkGruppen ger en redovisning av ljus i det infraröda området, penetrationsdjup, absorptionsspektrum, IR-reflektion, möjligheterna att se genom olika typer av övermålningar (de har målat en egen tavla med olika typer av pigment och bindemedel), vilken kombination av pigment/bindemedel som möjliggör reflektion i rätt våglängdsområde. Med mera.- Det bästa vore om vi hade kunnat använda dagsljus som också innehåller ljus i IR-området, men tavlan får ju inte flyttas, säger Stina Gustafsson.
Utöver tavlorna har de undersökt en målad svepask.
- Där fungerade inte tekniken, säger Mikaela Hammarskog.
Deras uppdrag var att hitta metoder för icke-destruktiv detektering och de får frågan om vilka fler metoder de undersökt.
- Faktiskt inte. Det här var den utrustning som stod oss till buds, säger Karl Hammarskog frankt.
- Vi kanske kan få fram bättre saker till en annan gång, kontrar Urban Forsberg, biträdande professor på IFM och den som initierat projektet.
Gärna fler studentprojekt
Östergötlands museum ser gärna en fortsättning med nya studentarbeten.- Nästa stora utställning blir folkkonst. Det vore spännande om man kunde se vad möbler kan dölja. Ett arbete som det här skulle också kunna bli en programpunkt för publik, säger Anna Lindqvist.
Hon vänder sig till gruppen:
- Har ni lärt er något om konst genom projektet?
Det blir tyst ett ögonblick.
- Vi kommer i alla fall se på konst på ett annat sätt, upptäcka detaljerna, svarar Mikaela Hardebo.
För dem alla var största upplevelsen när de första gången såg vad som dolde sig i tavlan.
- Wow, det fungerade!
Fotnot: Konstdetektering är ett av 27 olika projekt som förstaårsstudenterna på civilingenjörsprogrammen Teknisk fysik och elektroteknik samt Medicinsk teknik arbetat med i kursen Ingenjörsprojekt.
Med på examinationen var, förutom studenter och museipersonal, Urban Forsberg, kursansvarig och biträdande professor på IFM, handledaren Roger Magnusson samt professor Kenneth Järrendahl.
Tekniken bakom IR-kameran står professor Jens Birch för.
