- Något jag försöker undvika är att ge unga människor intrycket av att allt var bättre förr. Det var det inte alltid, men det var annorlunda, säger Björne.
Med sina 77 år är han den äldsta inskrivna studenten hösten 2017, och han är långt ifrån en nybörjare när det kommer till studier. Genom åren har han läst teologi vid Uppsala universitet, folkhögskollärarprogrammet vid Stockholms universitet, och fristående kurser vid Linköpings universitet, där den kurs han läser nu heter Kyrkans klassiker.
- Jag tar en dag i taget, men vill läsa och reflektera så länge jag orkar. Samtidigt vill jag inse när det är dags att lägga ner, annars blir det lite pinsamt, säger han och skrattar.
Jag träffar Björne tillsammans med Karin Blezell, som var 17 år när hon hösten 2017 påbörjade sina universitetsstudier. Vi pratar om vikten av det generationsöverskridande samtalet, och styrkan med ett brett åldersspann bland studenterna.
- Det är häftigt att det finns kurser för alla, och möjlighet att kunna plugga oavsett ålder, säger Karin.
- För mig är det fantastiskt att få läsa fristående kurser, hålla igång hjärnan, och diskutera med personer som har andra utgångspunkter, tillägger Björne.
När många skoltrötta gymnasielever längtade efter ett sabbatsår, för att resa jorden runt, eller bocka av andra saker på ”att-göra-listan”, så valde Karin att direkt hoppa på programmet Högskoleingenjör i kemisk analysteknik vid Linköpings universitet.
- Jag har bott utomlands så länge så jag behöver inte resa runt, det har jag redan gjort. När jag fick chansen att studera på en gång så ville jag ta den, och dessutom ville jag flytta tillbaka till Sverige för att uppleva studentlivet på riktigt.
Karin flyttade med familjen till Frankrike när hon var 11 år, efter tre år flyttade de vidare till Nederländerna för att efter ytterligare ett år flytta till Belgien. Det var där hon tog sin examen från det 2-åriga internationella IB-programmet, som motsvarar en svensk gymnasieexamen.
- Eftersom jag bara var 17 år när jag började på universitetet, var min familj lite rädd att jag inte skulle klara av det, men mest är dom glada över att jag får läsa det jag tycker om.
Karin och Björne är båda överens om att det finns en styrka i att mötas över generationsgränserna i universitetsvärlden.
- Det är viktigt med en djupgående respekt för varje människa. Jag som äldre måste inse att även om jag har mitt bagage, på gott och ont, så formas alla människor av sin egen tid, och vi har alla viktiga erfarenheter att dela, säger Björne.
Karin hittar inga direkta nackdelar med att vara yngst bland sina kurskamrater.
- Jag upplever inte att jag är yngst, men blir ibland behandlad lite som barnet i gruppen, men det har jag inga problem med. Alla har varit jättesnälla och omhändertagande mot mig från dag ett.
Björne kan dock känna av åldersskillnaden.
- De yngre har en helt annan närhet till det som sker, medan jag själv tänker mer historiskt. Störst olikheter finns nog när det kommer till kunskap om populärkultur, där hänger jag inte riktigt med. Jag läser också på ett annat sätt idag än när jag var ung. Då pluggade jag för att beta av kurser, idag reflekterar jag mer kring vad jag läser. Det positiva är att jag idag inte behöver känna någon press, mitt CV ligger bakom mig, så jag kan bara njuta.
- Där har väl jag en annan press, fyller Karin i. Det är klart att jag vill lyckas med det jag gör och prestera maximalt, men den pressen ligger bara hos mig själv. Jag vet redan nu att jag vill bygga på mig ett masterprogram och arbeta med miljö, för det är det som intresserar av mest.
Har då studieveteranen Björne några tips och råd att dela med sig av till Karin?
- Att vara sig själv tror jag är viktigt. Det är en svår och spännande verklighet och man kan fundera över, men det är viktigt att hitta sig själv och en gemenskap. Och att inse att kunskap gör oss ödmjuka. Ju mer man vet, desto mer inser man att man inte vet, säger han.
