Det säger Magnus Samuelsson, teknisk expert, och Per Frankelius, verksamhetsledare på Agtech Sweden som är en innovationsplattform vid Linköpings universitet.
Digitaliseringen inom svenskt jordbruk är på frammarsch, något som de berättade om vid ett fullsatt seminarium på Borgeby fältdagar 2026.
– Sverige har chansen att dra på sig ledartröjan i att utveckla digitaliseringen inom jordbruk. Men det är ganska bråttom, sa Magnus Samuelsson.
Ulrik Svedin
Att realisera visionerna
Per Frankelius och Magnus Samuelsson bjöd på en tidsresa och presenterade först gamla visioner om framtiden från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. De noterade också hur tillverkarna i alla tider har tävlat om att vara först med att presentera ny teknik, men att det ofta stannar där. De visade en sammanställning av olika koncept som har presenterats för marknaden men som inte har gått till serietillverkning.
– Det är en sak att presentera en fantastisk nyhet på en mässa, en annan sak att göra verklighet av det. Hela branschen behöver vara lite självkritisk och se på vad som faktiskt går vidare, sa Per Frankelius.
Föreläsarna beskrev för- och nackdelar med ny teknik, till exempel eldrivna och autonoma fordon. Många lantbrukare vågar kanske inte ta klivet. Ny teknik är kostsam och kräver utbildning och det finns en risk att leverantören inte klarar sig i konkurrensen. Men man kan väga fördelarna mot detta. Till exempel kan ett mindre självgående arbetsfordon gå på åkern samtidigt som bonden gör något annat.
Lagstiftning
– Självgående eldrivna fordon kommer att vara mindre än dagens alternativ. Men de kan ändå bli lönsamma, eftersom de kan jobba längre och utan förare. Det blir en arbetsbesparing. Mindre fordon på åkern ger också mindre markpackning. I dag går det åt fel håll. Maskinerna blir större och marktrycket ökar, sa Magnus Samuelsson.
Mycket handlar också om lagstiftning, enligt föreläsarna:
– Vi ser hur flera länder i Asien går mot en mer tillåtande lagstiftning för drönare och autonoma fordon. Till exempel Japan och Sydkorea. Det sätter fart på deras utveckling, tillverkning, försäljning av autonoma fordon. Här behöver Europa vakna till.
Men vad kan Sverige göra? Jo, föreläsarna har identifierat två viktiga delar.
Viktigt att stötta varandra
– Det ena är samverkan, sa Per Frankelius. I vårt lilla land har vi nära till varandra och vi behöver hjälpas åt. Alla aktörer som i branschen representerar massor av olika spännande miljöer utgör tillsammans en väldigt stark kraft. Det kan vara en organisation, en region, ett företag eller ett lärosäte. Om vi stöttar varandra så kan vi driva de här frågorna och göra vårt lilla Sverige till ett pionjärland.
Ulrik Svedin
Den andra delen handlar om beslutsfattarna:
– Det är dags att se till att riksdagen kommer till skott och ändrar lagarna och underlättar för till exempel autonoma fordon.
Magnus Samuelsson tog fram ett praktiskt exempel: Hur ska man dra robotarna till fälten? Det kan vara flera mil till ett fält, och körning på vanliga vägar. Att använda en trailer till detta blir dyrt. Men här presenterade han en lösning.
Redskapen ligger efter
– Så kallad platooning. Det har de stora lastbilsföretagen varit inne på. Att man kopplar samman självkörande lastbilar i en konvoj. Om man för över det konceptet till jordbruksfordon så kan man tänka sig att man låser det mot ett följefordon. Då behöver man inte lasta den självkörande jordbruksmaskinen på trailer varje gång den ska förflyttas.
Föreläsarna återkom hela tiden till att innovationsklimatet måste vara öppet och tillåtande samtidigt som fokus måste ligga på lösningar som faktiskt fungerar.
Slutligen en av många spaningar från seminariet: Jordbruksredskapen ligger efter i utvecklingen.
– En plog är en plog. Den är oftast helt analog. Människorna är ganska långt framme i digitaliseringen. Tekniken i traktorerna finns också. Men det man hänger bakom traktorn, det är ofta ganska sig likt. Här behövs mer smarta, uppkopplade redskap med sensorer och artificiell intelligens!
