Foto: Foto:Staffan Gustavsson/redaktaDu är en uppskattad LiU-forskare som också uppmärksammats internationellt och samtidigt blivit starkt motarbetad och utfryst av den svenska polisledningen. Nu lämnar du både LiU och ditt polisarbete i Botkyrka en dag i veckan. Hur känns det?– Det känns väldigt bra i grunden men är också lite kluvet. Jag har trivts som forskare på LiU och även tyckt om att parallellt med forskningen jobba som polis. Men det här känns som ett naturligt steg.
Din forskning och kritiken mot ineffektiviteten inom svensk polis har gett dig många fiender inom polisen och hindrat dig från en karriär där. Hur ser du på det i ljuset av din professorstjänst?
– Jag kan till exempel konstatera att när jag sökt andra tjänster inom polisen så har jag fått omdömet att jag har den lägsta förmågan i att skriva och tala och att det inte funnits några förbättringsmöjligheter på den punkten, enligt polisen. Men mina förmågor på det området räcker till att bli docent och professor. Så jag tycker det säger mycket om vänskapskorruption och synen på visselblåsare i Sverige, att vi inte har något starkt skydd här.
Vad hoppas du åstadkomma som professor?
– Jag vill hjälpa till att utveckla polisarbetet – och det inkluderar även den svenska polisen. Polishögskolan i Sverige bedriver ingen egen forskning. Det finns ett slags kunskapsförakt inom den organisationen, poliser som reflekterar och ifrågasätter hånas och nedvärderas. I min nya roll i Norge hoppas jag kunna fortsätta identifiera problem och komma med lösningsförslag – och bli respekterad för det, både inom norsk akademi och polis.
När börjar du i Oslo?
– Vi håller på att diskutera det. Jag har en hel del åtaganden i Sverige som jag vill slutföra så jag kommer successivt att öka tjänstgöringen i Oslo.
Läs en längre intervju med Stefan Holgersson i LiU magasin 2016