Utbytesstudier med förhinder

Året som utbytesstudent blev ju inte riktigt som det var tänkt, det kom en corona-pandemi emellan, men Robin Mannberg, Joel Nilsson, Martin Andersson och Gabriel Suihko är ändå nöjda – att bo och plugga utomlands ger erfarenheter för livet.

Gabriel Suihko, Robin Mannberg, Joel Nilsson och Martin Andersson. Gabriel Suihko, Robin Mannberg, Joel Nilsson och Martin Andersson, på väg ut i världen. Gabriel Suihko

I början av förra hösten såg Robin Mannberg, Joel Nilsson, Martin Andersson och Gabriel Suihko fram mot att bo och studera på olika håll i världen under ett år. De alla läser tredje året till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik, med internationell inriktning. Men där slutar likheterna.

Dramatisk start

Körsbärsblommorna hann slå ut innan pandemin drabbade Japan fullt ut. Robin Mannberg är utbytesstudent på universitetet i Kobe och höstterminen innehöll både en av de värsta orkanerna i Kobes historia och en jordbävning. Men Robin Mannberg var så väl förberedd som man kan vara, med kurser i såväl japanska som asienkunskap, och till det ett norrländskt lugn från uppväxten i Jokkmokk.

– Alla borde verkligen ta ett utlandsår, det ger en ovärderlig erfarenhet och har verkligen utvecklat mig personligen, säger han.

Robin MannbergRobin Mannberg Foto PrivatFram till april var det mesta sig likt i Kobe, även om universitetets fritidsaktiviteter stannat av, som vandringar, paddling eller karate. Efter påskhelgen blev läget akut och Kobe stängdes ner, affärer kortade öppettiderna, restauranger har bara take-away och universitetet har gått över till undervisning via Zoom.
Robin Mannberg är den enda utbytesstudenten på de kurser han går, som alla ges på japanska.

– Jag måste koncentrera mig för att förstå, jag lyssnar efter nyckelord och så har vi kurslitteratur som följer föreläsningen och som jag kan följa samtidigt.
Undervisningen sker normalt i form av lektioner i ett klassrum med en lärare och en tavla.

– Eftersom jag är enda utbytesstudenten ses jag som en exotisk varelse och de är både snälla och hjälpsamma, säger han.

Och japanska vänner har han också fått.
– De är blyga, men vill gärna prata och när man addat dem på Line, deras Facebook, är vi vänner.

Från Beijing till Linköping

Joel Nilsson hade lite tur i oturen när Beijing Institute of Technology stängde ner, han befann sig hemma i Linköping för att fira vinterlov med flickvännen när visumet drogs in, som för alla andra icke-kineser.
Joel Nilsson vid Kinesiska murenJoel Nilsson vid Kinesiska muren Foto Privat– Jag anmälde mig till en kurs på distans nu på vårterminen, men vi fick ett powerpoint med ett röstspår där läraren läste upp det som stod på bilderna. Det var inte riktigt vad jag förväntat mig.

Han hoppade av utlandsstudierna och anmälde sig till ett antal kurser på Linköpings universitet istället – på distans så klart.
– Det har fungerat jättebra, säger han.

Men visst var det trist att behöva lämna studierna i Kina när han väl trasslat sig genom administrationen.
– De flesta utbytesstudenter läser kurser på engelska, men jag ville läsa kurser på kinesiska och det tog lite tid innan jag fick tillgång till kurslistorna.

Joel var i Peking från september till och med januari och han har varit i Kina tidigare.
– Ibland var det lite svårt att hänga med i kinesiskan, speciellt när de talade fort, men man får läsa på själv också. På sista föreläsningen före tentamen i en av kurserna talade läraren också om vad vi behövde kunna och inte, vilka formler vi behövde memorera.
Tentorna gick fint så Joel Nilsson är nöjd.

Från Aachen till Katrineholm

Martin Andersson, utbytesstudent vid RWTH Aachen University åkte även han hem på mitterminslov och blev kvar hemma i Katrineholm.
– Tråkigt att inte kunna vara där, men jag umgicks mest med andra utbytesstudenter och de är inte heller kvar.

Martin Andersson läser kurser på tyska, och hittills har allt funkat fint, även om inga distanskurser hunnit starta när vi talas vid.
– Undervisningen är annars ganska lik den på LiU, fast mera teoretisk. Här är det mest föreläsningar med power points och inte så mycket exempel eller laborationer, säger han.

Stängt i Graz

Gabriel Suihko blev istället kvar i österrikiska Graz och fick inte åka hem över påsklovet som tänkt. Nu försöker han plugga, äta, sova och koppla av i sin lägenhet.
– Det fungerar, men det är svårt att motivera sig att plugga så mycket som jag borde, säger han.

I ett stängt Graz är det också klent med de sociala kontakterna.
– Jag lärde känna några andra utbytesstudenter i höstas men några vara bara här en termin och andra har avbrutit. Det är tyvärr svårt att få kontakt med de österrikiska studenterna.

– Det låter kanske som en mörk bild, men det mesta har fungerat bra, jag var i Tyrolen och åkte skidor i februari och jag rekommenderar verkligen andra att åka utomlands, det ger mycket på andra plan - även i corona-tider.

Fyra bilder från fyra olika länder, men en sak är de överens om: ett år utomlands är en erfarenhet ingen borde få missa.

Läs bloggen Y i världen

 Artikeln har varit publicerad i LiU magasin nummer 2 2020

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll