Föra ut kunskap om prioriteringar
På Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet bedrivs forskning kring frågor som rör vårdens svåra prioriteringsval. Centrumet är nationellt och inrättades för snart 20 år sedan. Det ska föra ut kunskap om prioriteringar inom vård och omsorg och vara ett stöd för beslutsfattare inom regioner, landsting och andra myndigheter.Dyra mediciner
Ett konkret exempel är nya läkemedel som utvecklats och som ibland kan rädda livet på människor, och ibland åtminstone förlänga deras liv.– Det finns till exempel en medicin som behandlar en allvarlig muskelsjukdom som drabbar barn. Medicinen botar inte sjukdomen men fördröjer processen. Kostnaden för den är fem miljoner per patient och år och behandlingen är livslång. Det finns också en mycket dyr cancermedicin som förlänger livet i några månader. Ska de här läkemedlen användas? Och i så fall – på bekostnad av vilka andra patienter?
Politisk samsyn kring principerna
Redan på 90-talet började diskussionerna om prioriteringar komma igång på allvar i Sverige. Då beslutade riksdagen att prioriteringarna i hälso- och sjukvården ska bygga på tre principer. Den första är Människovärdesprincipen som innebär att alla människor är lika mycket värda och har rätt till vård oavsett ålder, kön, utbildning, social eller ekonomisk ställning.Den andra är Behovs- och solidaritetsprincipen som innebär att de som har de svåraste sjukdomarna ska få vård först.
Och den tredje är Kostnadseffektivitetsprincipen som innebär att det ska finnas en rimlig relation mellan kostnader och effekt av behandlingen.
– Det råder en politisk samsyn kring de här principerna. Men med ökande kostnader för vården måste politikerna göra mer tydliga prioriteringar, även säga nej och på så sätt begränsa välfärden. Det är förstås politiskt känsligt, säger Lars Sandman.
Ofrivilligt barnlösa behandlas olika
Prioriteringarna ser idag olika ut i olika landsting och regioner. Några erbjuder till exempel fler behandlingar till ofrivilligt barnlösa än vad andra gör. På vissa håll i landet satsas mer resurser på ungas psykiska ohälsa än på andra, för att ta några exempel.Starka röster kan få mer
I takt med att behoven ökar mer än resurserna så växer medvetenheten om vikten att göra prioriteringar, främst bland beslutsfattarna men också bland vårdpersonalen.– Nu börjar allt fler nationella expertgrupper att upprättas, till exempel runt nya läkemedel, och det gör att vi går mot en större nationell samsyn, säger Lars Sandman.
Samtidigt finns det fällor att se upp med. Starka patientorganisationer kan ha lättare att få gehör hos politiker och vårdpersonal än de personer som kanske inte har någon patientorganisation alls, som exempelvis äldre multisjuka.
Sjukdomar har olika status
En del sjukdomar har högre status inom forskningen, cancer till exempel. Med ökande evidens kan det finnas en risk för att just de sjukdomarna prioriteras upp på bekostnad av sjukdomar eller tillstånd som det inte forskas så mycket om, exempelvis psykiatriska sjukdomar.Etiken avgörande
Ändå – vid en nationell jämförelse ligger Sverige långt framme i prioriteringsarbetet, betonar Lars Sandman.– Men vi har jättemycket kvar att göra. Inte minst behöver vi nå ut med prioriteringsdiskussionen till sjukhusklinikerna, så att prioriteringarna görs genomtänkt och strukturerat även där. Besluten ska vara välgrundade. Det är inte starka välbeställda grupper som ska styra prioriteringarna. Etiken är helt avgörande.
