Tongivande möbelformgivare och hedersdoktor har avlidit

Åke Axelsson håller sin hedersdoktorsföreläsning på Linköpings universitet hösten 2022. Foto: Linköpings universitet

Inspiratör i ”malmstensk” anda

Han var aldrig lärare vid Malmstens. Men han fanns ändå alltid där, i närheten, tillgänglig och generös med vägledning, klokskap, erfarenhet – och genom att vara en förebild. Engarn i Vaxholm, hans kombinerade hem, show-room, studio och verkstad var en plats där Malmstens lärare och studenter år efter år, med början långt innan Malmstens blev en del av Linköpings universitet, samlades för att ta del av hans metodik och omsorg om hantverket. Stunderna där gav oss inblick i hans sätt att tänka, strukturera och förädla kunskap som vi alla efteråt bar med oss i det vi fortsatte att göra.
Det var snickare han först utbildade sig till. Och snickare förblev han livet ut – men också formgivare, inredningsarkitekt och produktutvecklare. På samma sätt som möbelsnickaren och formgivaren Carl Malmsten, vars pedagogiska livsverk är fröet till avdelningen Malmstens vid Linköpings universitet och de tre programmen i Möbeldesign, Möbelsnickeri och Möbeltapetsering, visade han hur allt hängde ihop: funktion, material, teknik och form. En hantverkare som på djupet känner sitt material förstår också vad som är möjligt att använda det till – och hur.

Han förde vidare Carl Malmstens tro på hantverket och kulturarvet som grunden för det nyskapande. Och på samma sätt agerade han för hållbara livsmiljöer – långt innan ”hållbarhet” var ett begrepp på dagens agenda. Det låg nära till hands för honom, född och uppvuxen i en landsbygd utan folkhemmets sociala skyddsnät, omgiven av skog där förmågan att ta vara på allt och att klara sig själv med små medel var en förutsättning.

Ödmjukheten inför uppdraget, i första hand funktionen, men också inför materialet, dess ursprung och spårbarhet satt i ryggmärgen. Vegetabiliskt garvat läder från Tärnsjö skulle det vara, och noga utvalt möbelvirke – gärna från något mindre sågverk.

Att ta vara på det redan gjorda och befintliga

För Carl Malmsten på sin tid, och för utbildningsprogrammen vid Malmstens LiU idag, har kulturarvet alltid varit en lika viktig källa för kunskaper, inspiration och perspektiv som omvärldsanalysen i samtiden. Så var det också för Åke Axelsson. Driven av nyfikenhet byggde han sina egna repliker av möbelhistoriens arketypiska modeller, egyptiska och grekiska stolar. ”Man måste lära av det som är gjort” brukade han säga till våra studenter.

I decennier fortsatte Åke Axelsson bygga vidare på sitt eget formförråd. Han visade studenterna hur man som formgivare kan ta vara på både kulturarvets skafferi och sina egna tidigare gjorda modeller genom ständig anpassning och förbättring. Det kunde vara en innovativ tillämpning av ett gammalt beprövat material i ett nytt sammanhang – som pergament för en bordsyta eller som stolsklädsel. Det kunde vara en förbättrande utveckling av en tidigare prövad anordning för stolars kopplingsbarhet eller stapelbarhet.

Många av hans projekt handlade om att tillsammans med uppdragsgivaren och de tänkta användarna utveckla en produkt för en viss miljö, ofta en plats med en historia, en symbolisk laddning och ett kulturarv att förhålla sig till. Inredningen och de nya möblerna för Carl XVI Gustafs jubileumsrum på Stockholms slott var ett exempel som han gärna lyfte. Liksom de nya stolarna för Fredrikskyrkan i Karlskrona och åt Djursholms kapell i former och färger som stämts av med de i kyrkan och kapellet befintliga.

Riksdagsbiblioteket var ett av de många uppdrag där Åke Axelsson visade sin förmåga att se helheten som större än delarna och att göra det med hänsyn till en redan befintlig miljö, i detta fall en monumental bankbyggnad från 1800-talet mitt i Gamla stan. 

Tjugo år senare ställdes han inför ett liknande uppdrag för Värmlands museum i Karlstad. Där hade han att förhålla sig till arkitekten Cyrillus Johanssons ikoniska museibyggnad från 1920-talet. Det var ett uppdrag som han skattade högt. Samförståndet mellan honom och beställaren museichefen Åsa Hallén var totalt. ”Det var så kul att jobba tillsammans med en person som Åke, så hängiven sitt uppdrag!”

Vid tiden för Värmlands museum-projektet 2014-19 hade Åke Axelsson kommit att framstå med allt större synlighet som en del i Malmstens kunskapsmiljö. Det var ett av de projekt som särskilt tydligt åskådliggör allt det som Åke stod för.