
– Hälsa är vår tro, den hälsosamma kroppen har blivit något gudomligt, säger Barbro Wijma.
5:2 ingen psalm
Några DN-citat från 2013 var ett av många skäl till att frågan väcktes: ”att höstens 5:2 inte handlar om en psalm utan om en diet behöver knappast skrivas” och ”i strävan efter den perfekta kroppen är två dagars självsvält den nya frälsningen”.Den religionssociologiska teorin innehåller en lista med tio kriterier som karakteriserar en religion.
– Vi gick systematiskt igenom dem och fann att alla var applicerbara på hälsa.
Gudomlig hälsa

I en religion måste det finnas något existentiellt meningsfullt och de båda forskarna jämför ”det heliga” i hälsoreligionen med världshälsoorganisationen WHO:s definition av hälsa. Definitionen beskriver hälsa som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”.
– En sådan perfekt gudomlig helig hälsa når vi inte, poängterar Barbro Wijma.
Existentiella hot
Men människor strävar efter den, har en tro på den, den ger dem trygghet och en falsk förespegling om att de kan kontrollera sitt liv genom att träna och leva sunt. Om kroppen ändå sviker, till exempel genom sjukdom, kan det leda till besvikelse, och även skam.– De moraliska värderingarna i hälsoreligionen handlar om att hälsa länkas till karaktär. Att leva ett hälsosamt liv tyder på god karaktär; detta är ett gott liv och leder till lycka. När man ägnar sig åt sin träning, sitt hälsosamma ätande, hälsokontroller och träningsappar ger det frälsning och befrielse och skapar en illusion av att den oundvikliga döden kan bevekas. Hälsoreligionen erbjuder en skyddande skärm mot detta existentiella hot.
Predikar hälsoråd

Tron och tilliten bygger på att vi blir friskare om vi tränar och går på kontroller. Gemenskapen bygger på de gemensamma värderingarna och mötena i träningstemplen – gymmen eller andra hälsosamma platser. Det finns också en form av prästerskap i hälsoreligionen representerade av hälsovetare, läkare och rådgivare som ”predikar” om hälsoråd, dieter och träningsmetoder.
Barbro Wijma är mån om att betona att ett hälsosamt liv är bra.
– Det finns mycket gott i att leva sunt. Men precis som i alla religioner får hängivelsen inte gå till överdrift. Och ens egen övertygelse får inte heller leda till att man börjar förakta de icke-troende.
Moralisk laddning
För det är här faran finns, menar hon. Att allt ansvar för hälsan läggs på individen.– Ohälsa handlar också om samhällets strukturer, hälsa är en klassfråga.
Ju bättre ställt man har det desto bättre är hälsan, och vice versa.
– Men i och med att hälsa blir mitt individuella ansvar så får det hela en moralisk laddning. Om man då inte är frisk ligger det nära till hands att själv ta på sig skulden och omgivningen kan reagera med fördömanden. Ställer man det på sin spets skulle det innebära att samhällets underklass ses som ”omoraliska” människor.
Hoppas på diskussion

– Redan då fanns tendenserna. Jag tycker det är upprörande att en samhällsinstitution tycker sig ha rätt att ge ut ”budord” som signalerar att det är individens ansvar att hålla sig frisk. Var och en har självklart ett ansvar för sin hälsa, men huvudfrågan ligger på en strukturell nivå. Alla har inte råd att äta rätt, har man en partner som slår ska man kanske inte hålla sams, stress kan ibland vara svår att råda över. Man rår inte över alla omständigheter i sitt liv.
– Vi hoppas att vår studie kan bli ett diskussionsinlägg och att inte minst de som arbetar inom hälso- och sjukvården deltar i den diskussionen.
Foto: Istockphoto