11 augusti 2014

Lägg fram saker så att de syns, ha bestämda platser för viktiga saker, kolla av ytor där de kan hamna. I en explorativ studie, unik i sitt slag, visas hur äldre kvinnor organiserar sin vardagliga omgivning för att stödja minnet.
Bild på en nyckelknippa. Äldre människor sägs ha sämre prospektivt minne än yngre, dvs. minne för vad som ska göras, inte för vad som har hänt. Men detta har bara visats i laborativa situationer, inte i den egna vardagen. I studier som bygger på självskattningar finns inga skillnader mellan äldres och yngres minnesförmåga.

Mattias Kristiansson är doktorand i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet. Han undersöker hur äldre människor hanterar minnessituationer i vardagen.

- Vad beror det på att äldre minns sämre i laboratoriemiljö än de säger sig göra i sin egen vardag?

Det är hans centrala forskningsfråga.

Äldre mer beroende av sin omgivning

- En teori är att äldre blir mer beroende av sin omgivning, men att de också tar hjälp av den för att stödja minnet. De är samtidigt mer av experter på sin egen vardag, sitt hem.

För att försöka fånga hur detta fungerar utformades en explorativ studie, där två äldre kvinnor fick bära huvudkameror vid sammanlagt sex tillfällen. Det gjordes i anslutning till att de skulle gå ut, i olika ärenden, och kameran har suttit på i en halvtimme innan de lämnar hemmet.

- Med kamerans hjälp ser vi hur de förbereder sig, ur deras eget perspektiv.

De två kvinnorna, 70 respektive 83 år gamla, har varit på väg till gymnastik, möten, för att träffa en vän eller för att köpa en bil.

Viktiga ytor i hemmet

Forskarna kan urskilja en rad strategier som kvinnorna tillämpar för att få med sig det de behöver när de går ut. Saker som ska packas ner flyttas fram till eller nära de bestämda platser där de packas. Forskarna talar om ”viktiga ytor” i hemmet, där saker läggs som inte får glömmas bort. Det kan också handla om att flytta en sak, en almanacka i det här fallet, från en mer belamrad till en fri yta, där den syns tydligare.

Viktiga saker kan också ha bestämda platser, som nycklar. Och om de inte har det kan det bli besvärligt. Ett busskort, exempelvis, kan hamna i diverse fickor i olika jackor eller väskor, och kan ta en stund att leta fram.

Slutligen ”scannar” försökspersonerna av ytorna i hemmet, innan de ger sig av. I samband med det sker ett informellt städande eller andra insatser. Den ena passar exempelvis på att vattna blommorna, och hittar då några viktiga papper på sängen. Klockan kollas också ofta och med ökande frekvens strax innan det är dags att gå.

Intelligent omformande av omgivningen

Studien är liten, och Mattias Kristiansson varnar för att dra för stora slutsatser. Men det blir ändå tydligt hur de två försökspersonerna organiserar och använder sin fysiska miljö för att stödja minnet. Hur saker placeras och förflyttas blir centralt. Forskarna kallar det för ett intelligent omformande av sin omgivning och talar om en minskad kognitiv belastning av minnet.

- Det här är, såvitt vi vet, första gången som en prospektiv minnesstudie görs på det här sättet i den studerades vardagliga miljö, säger Mattias Kristiansson.

Studien är en del av hans avhandlingsarbete och har presenterats i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Sensoria. Medförfattare är Richard Wiik och Erik Prytz.

Foto: Google