– Nödropet är ett mycket tydligt och ganska högt läte, så det finns en risk att det kan attrahera rovdjur i omgivningen. Därför ropar hönorna bara om det gynnar dem i parningen, säger Hanne Løvlie, forskare i etologi vid Linköpings universitet och ledare för en studie som nu publiceras i tidskriften Animal Behaviour.
Løvlie och hennes medarbetare genomförde ett experiment där hönor utsattes för parningsförsök av en tupp som stod lågt i rang. I hälften av försöken fanns en högre rankad tupp i voljären intill, i andra hälften fanns inga tuppar alls i närheten.
– Vi såg att hönorna i de flesta fall gjorde motstånd och försökte undvika parningen, och många gånger gav de ifrån sig nödropet. Det mest fascinerande var att de var tydligt mer benägna att ropa när det fanns en högrankad tupp i buren bredvid. Det visar att hönorna väljer i vilken situation de använder detta läte, och att de gör det för att attrahera en tupp som kan hjälpa henne att avbryta en påtvungen parning, säger Hanne Løvlie.
Liknande parningsläten har observerats hos andra ryggradsdjur, men de verkar ha varierande funktion. Hönornas läten och mönster påminner om dem som förekommer hos vissa däggdjur. Till exempel låter älgkor höra ett klagorop om de uppvaktas av mindre tjurar, mera sällan om friarna är stora och ståtliga.
– Vår studie, som är ett samarbete mellan Linköpings och Stockholms universitet, visar att hönor har selekterats för att försöka återta kontrollen över vem de parar sig med, även i situationer de själva inte kan styra över. Genom att ta till nödropet när en ”riddare” finns till hands kan de få hjälp att undvika en oönskad parning, säger Hanne Løvlie.
Artikel: A cry for help: female distress calling during copulation is context dependent av H Løvlie, J Zidar, J och C Berneheim . Animal Behaviour vol. 92, 2014. http://dx.doi.org/10.1016/j.anbehav.2014.04.002