Redan en halvtimme efter att Medelhavsmuseet har öppnat på fredagseftermiddagen får vaktmästaren i dörren sätta stopp.– Det får inte vara fler än trehundra här inne samtidigt, säger han till kön som snabbt bildas.
En ut, en in gäller från och med nu, precis på som på en populär nattklubb. Medelhavsmuseets nya permanenta utställning om Egypten stavas succé.
Inne vid visualiseringsbordet flockas besökarna. Här kan vem som helst obducera en över 2500 år gammal mumie. Kistor lindor, lager för lager, skikt för skikt skalas av, ända ner till skelettet.11-årige Oscar greppar snabbt tekniken.
– Det här är ju skithäftigt. Vad vill du titta på? Ska vi kolla huvudet eller benen? Eller amuletterna?
Han manövrerar bordet med lätthet, förstorar bilden, vrider på skallen och pekar ut ryggmärgskanalen på mumien Neswaiu.
– En guldamulett, säger han eftertänksamt, varför la de en guldamulett på tungans plats? Och vad gjorde de av hjärnan sedan de plockat ut den?
Utan att vänta på svar försvinner han för att titta till den riktige Neswaiu som ligger i sin kista en bit bort.
Detaljerade bilder
Neswaiu har aldrig störts i sin sista vila sedan han mumifierades någon gång på 200-talet f Kr. Han har aldrig blivit ”upplindad” som salongsnöje, vilket var vanligt på 1800-talet. Istället kan vi se hur han ser ut med hjälp av röntgen med datortomograf, i kombination med laserskanning och fotogrammetri. Bilderna är oerhört detaljerade och går att förstora upp och studera i detalj i 3D.
– Fast jag tror egentligen inte att vi har de forna egyptiernas välsignelse att göra detta heller, säger Sofia Häggman, egyptolog på Medelhavsmuseet, och skrattar.
– En naken mumifierad kropp är inte vacker, det tyckte inte heller egyptierna. De lade ju till och med vackra masker över sina mumifierade kroppar.
Sofia Häggman var med när Neswaiu röntgades på Linköpings universitet. En märklig känsla.
– Han har ju röntgats med planröntgen på 70-talet, men de bilderna var ju inte alls lika tydliga. Det var väldigt spännande att så i detalj få se hans kropp. En torkad kropp skiljer sig mycket från en färsk kropp.
En av de rikast dekorerade mumierna
När Neswaiu mumifierades togs hjärnan ut och ersattes med kåda. Organen togs ut och behandlades separat innan de lades tillbaka i fyra linnepaket.I röntgen visade det sig också att Neswaiu är en av de rikast dekorerade mumier som man hittills studerat, han har 120 amuletter utplacerade på sin kropp. Amuletter spelade en viktig roll i det forntida Egypten, och man trodde de hade en skyddande kraft.
Tidigare har man i röntgen bara kunnat se amuletterna som en klump på bröstet, med den nya tekniken går det att utskilja dem en och en.
– Och inte bara det, med hjälp av 3d-scanning och 3d-printing samt traditionell metallgjutning har en av amuletterna Neswaiu bär återskapats i en ny fysisk form. Otroligt spännande, säger Sofia Häggman.
Det handlar om en gyllene amulett som balsamerarna placerat under lindorna på mumien till beskydd. Amuletten har formen av en falk, som hade kopplingar till guden Horus.
Att Neswaiu är så rikt utrustad beror förmodligen på att han var just rik. Han var skrivare och präst i Thebe när det begav sig. Till Sverige kom han 1826 som en gåva från en generalkonsul i Egypten.
Mer pedagogisk upplevelse
Projektet att digitalisera och återge Neswaiu har skett i samarbete med Interactive Institute Swedish ICT vid Visualiseringscenter C i Norrköping samt Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering, CMIV, vid Linköpings universitet.– Att presentera en mumie på ett sådant här sätt ger museibesökaren en mycket starkare, mer pedagogisk, upplevelse. Man får känna, vrida, uppleva och utforska. På sätt och vis blir besökaren också forskare. Gränsen suddas ut, säger Thomas Rydell, projektledare samt studiochef på Interactive Institute Swedish ICT.
En av hans drivkrafter är att göra samlingar av historiska kulturskatter, forskning och naturhistoriska föremål mer tillgängliga, i museer men också över internet.
– Vi vill hjälpa museer att sätta en ny standard för hur de kan arbeta med 3D-digitalisering och interaktiv visualisering för att göra samlingar mer tillgängliga för museer, forskare och besökare.
Men håller tekniken för hur mycket handpåläggning som helst?
– Haha, ja, i visualiseringsbordet använder vi hårdvara som är anpassad för publika miljöer. I Singapore har vi ett bord som varit med i en installation i tre år nu utan att krångla.
Foto: Ove Kaneberg
2014-06-05
LiU Magasin 2-2014