Foto: – Bara skatteintäkterna från företaget Perimed, som startades baserat på en blodflödesmätare vi tog fram, hade täckt finansieringen av verksamheten på institutionen, konstaterar Åke Öberg, LiUs första professor i medicinsk teknik och en viktig kugge såväl i institutionens uppbyggnad som i LiUs historia.Låt oss ta det från början, 1 juli 1972 tillträdde Åke Öberg sin tjänst som professor i medicinsk teknik på det som då var Linköpings högskola med tre fakulteter: teknisk, medicinsk och filosofisk. Åke Öberg hämtades från Uppsala universitet där han sedan 1964 bland annat studerat hur blodtrycket i artärerna regleras i hjärtat och andra organ, som enda ingenjör i sin forskargrupp. Sin grundutbildning fick han i elektroteknik på Chalmers.
Snabbstart i Linköping
I Linköping fick arbetet en rivstart.
– De hade börjat ge kurser för studenterna redan under våren 1972. Jag fick ett rum och en telefon i B-huset så det var bara att sätta igång att anställa folk, samtidigt som studenterna nafsade oss i baken med sina behov av kurser, minns Åke Öberg.
Ytterligare en professor, Ove Wigertz anställdes 1 januari 1973.
– Vi hade hunnit bli 5-6 personer och hade bra med pengar. Översatt till dagens penningvärde hade vi runt 16 miljoner kronor per år i fria forskningsmedel. Det fanns stora möjligheter att testa fria idéer som gjorde att vi hade tidiga resultat att redovisa när vi sökte anslag. Det var mycket arbete, men det fanns en nybyggarglädje och en entusiasm. Vi hade roligt, berättar han.
Att komma till Linköping från den stela Uppsala var också ett plus.
– Det var fantastiskt att komma hit, det var så lättjobbat jämfört med Uppsala där det fanns barriärer från 1700-talet.
Flytt in i sjukhusmiljön
Efter en kort tid, i mars 1974, flyttade Åke Öberg och de övriga på medicinsk teknik, inte organisatoriskt men väl fysiskt, från B-huset i Valla till ett då helt nybyggt hus för medicinsk fakultet på sjukhusområdet. Något som ännu i dag är förvånansvärt ovanligt, även internationellt, och en av institutionens stora styrkor:
– Vi ingår i teknisk fakultet, utbildar ingenjörer och forskar inom det medicintekniska området, men i nära samarbete med den kliniska verkligheten. Vi hämtar behov från kliniken, tar in det i våra laboratorier och återför sedan resultaten direkt till det kliniska arbetet i en rullande cykel, förklarar Göran Salerud, professor och proprefekt för institutionen för medicinsk teknik.
Åke Öberg insåg tidigt betydelsen av att forska nära kliniken. Han gjorde flera studieresor till USA och Japan och bjöd även hit en av USAs främsta forskare inom området, Robert F Rushmer, University of Washington, Seattle. Efter att ha hållit ett 25-tal seminarier på sjukhuset lämnade Robert Rushmer efter sig en rapport där han identifierat ett antal angelägna forskningsområden.
– Hans arbete skapade många kontakter över fakultetsgränserna, berättar Åke Öberg.
Att teknik och medicin hörde samman insåg man tidigt i det svenska regeringskansliet. Redan 1968 fanns ett förslag till riksdagen om att en enhet för teknisk och medicinsk forskning och utbildning skulle förläggas till Linköping. En sådan inrättades 1969.
– Medicinsk teknik utgör grunden för Linköpings universitet, konstaterade också rektor Helen Dannetun i samband med institutionens 40-årsfirande.
Ett nyfött universitet
1970 bildades Linköpings högskola, med teknisk, medicinsk och filosofisk fakultet. Att det fanns såväl en teknisk som en medicinsk fakultet och därtill en viktig brygga dem emellan kanske också var det som vägde över till Linköpings fördel när landets sjätte universitet skulle lokaliseras - 1975 föddes Linköpings universitet.
Bara ett par år senare, 1977, disputerade den första doktoranden, Gert Nilsson, även han blev så småningom professor på institutionen, numera emeritus.
– Hans avhandling handlade om vattentransport genom hud, en forskning som ledde till utvecklingen av ett instrument med vars hjälp man kunde mäta hur mycket vatten konstgjord hud transporterar och hur mycket man måste ersätta. Tekniken fick stor betydelse för både vård av brännskadade, som förlorar stora mängder vatten, och för vården av nyfödda och förtidigt födda barn, säger Åke Öberg.
Nästa doktorand, nuvarande professorn Per Ask, intresserade sig för öra, näsa och hals och mätte tidigt krafter och tryck i matstrupen. Hans manometer som mäter tryck och pH i matstrupe och magsäck är idag en världsledande teknik som också blev grunden till det medicintekniska företaget Synetics AB.
Men den största kommersiella succén kanske ändå kommer från det område där Åke Öberg en gång skrev sin avhandling och som idag är en av institutionens spjutspetsar: hur man optiskt kan mäta blodflöden, studera regleringen av blodet och den så kallade mikrocirkulationen, det vill säga hur blodet flödar och regleras i de allra minsta och tunnaste av människokroppens kärl.
Foto: – Jag blev intresserad av detta på en konferens i Ottawa 1976 och beslöt mig för att lära mig mer för att kunna starta en forskning här hemma. Gert Nilsson började med det och tog fram en maskin som kunde mäta blodflöden optiskt i mycket små kärl.
Första avknoppningen Perimed
Blodflödesmätaren blev grunden till det som nu är företaget Perimed med 65 anställda och med verksamhet i stora delar av världen.
– Jag klev ur bolaget först och sedan Gert, det blev för tungt att vara entreprenör, forskare och lärare samtidigt. Men det jag tyckte var spännande i Ottawa 1976 är fortfarande ett av våra starka forskningsområden och våra publikationer är högt citerade, säger Åke Öberg.
Entreprenörskapet tycker han är viktigt och hela området är entreprenöriellt till sin natur, men det var absolut inget mål från början att knoppa av företag, och är det inte heller idag, även om det är ett ofrånkomligt inslag när ny, användbar och efterfrågad teknik ständigt utvecklas, som en metod att snabbt sy ihop mikrosmå kärl, en optisk dialysmonitor som visar hur väl njuren renats vid dialys, metoder att mäta hjärnans aktivitet med fiberoptik, som bland annat används mot Parkinson sjukdom, ett intelligent stetoskop och mycket, mycket mer.
Innovationskraften och entreprenörskapet har under åren resulterat i ett antal utmärkelser från Vinnova och andra anslagsgivare och forskningsresultaten har kommersialiserats och förädlats i minst tio nya företag och långt fler innovationer har patenterats och överlåtits till multinationella företag, som 3M och Synectics Medical.
Bildbehandling
På institutionen har nya forskningsområden växt fram efter hand: en stor grupp i bildbehandling finns idag kring CMIV, under ledning av professor Hans Knutsson, och ett annat viktigt område är neurotekniken med professor Karin Wårdell som ledande forskare.
Åke Öberg är i dag (mars 2013) 76 år och är emeritus sedan mer än tio år tillbaka, men i högsta grad aktiv, i styrelser för medicintekniska centrumbildningar, i Mjärdeviföretaget Biooptico och han håller även en kurs inom forskarutbildningen. Han är medlem i Kungliga vetenskapsakademien, i Ingenjörsvetenskapsakademien och i flera utländska akademier och medicintekniska föreningar.
Vad skulle han då önska inför framtiden?
Svaret kommer snabbt:
– En större andel fria forskningspengar som inte är knutna till speciellt projekt. Det skulle öka kreativiteten. Det är viktigt att då och då ha utrymme att testa en vild idé.
Jag skulle också önska ett större internationellt utbyte på individnivå, de unga som är här måste få komma ut i världen för att få bestående och livslånga forskarkontakter. Det kan kännas svårt att flytta utomlands när man har barn, hund och sommarstuga, men ger mer i utbyte än de anar.