Att resa hållbart men ändå valfritt

Kommunerna har en viktig roll i planeringen för ett hållbart resande, men vem eller vilka som ska stå för det hållbara resandet är inte självklart, visar en ny avhandling från Linköpings universitet.

– Att resa rätt är stort, men att resa fritt är större. Så sammanfattar Malin Henriksson kommunala planerares föreställningar om hållbara resor.

Hennes avhandling bygger på intervjuer med planerare som arbetar med att öka det hållbara resandet i Helsingborg. De hade ett starkt engagemang för hållbara resor, men tog sällan upp resors negativa påverkan på miljön när de talade om människors resor.

– Trots att bilismen påverkar miljön negativt såg planerarna ingen motsättning mellan bilism och hållbara resor. Bilismen som system är för starkt för att ifrågasättas, säger Malin Henriksson.


Bilen nödvändig för många

Planerarna såg bilen som nödvändig i många människors tillvaro. Det gällde särskilt barnfamiljer som behöver bilen för att få vardagslivet att fungera. Därför menade planerarna att man inte kunde kräva att just barnfamiljer ska resa hållbart för klimatets skull.

– Ofta pratade planerarna utifrån sig själva när de delade med sig av sina föreställningar om resor och resande. De berättade om hur de hade rest i sina egna liv, framförallt i en period i livet när de tillhört en kärnfamilj. De pratade om resor som positiva och lustfyllda och om individuella vinster med olika färdsätt, säger Malin Henriksson.

Hon menar att planerarnas föreställningar i första hand handlade om individens fria val av färdsätt och inte om hållbarhet som en samhällsfråga eller miljöfråga. Det hållbara resandet förlorade därmed sina politiska dimensioner.

Av egen vilja

Planerarna talade gärna om män som åker bil, men skulle kunna välja att resa hållbart och i så fall gör det för att de själva vill.

– Män som valde bort bilen för att cykla eller åka buss framställdes dessutom som bra förebilder för hållbart resande. Alla de som redan åker buss eller cyklar därför att de inte har något annat val var osynliga i planerarnas föreställningar.

Malin Henriksson har också analyserat bilder i dokument som används i planeringen av hållbart resande för att undersöka vilken bild man vill ge av Helsingborg och dess invånare.

– Bilderna visar enbart glada, lyckliga, vita människor som har kul. Alla de som bor i Helsingborg och inte är vita ingår inte i den bild man vill ge av staden.