Boken Shaping Taxpayers – om hur Skatteverket inhämtar kunskap

I riskanalysprojektet jag följde användes många olika slags kunskap. I boken tar jag upp dessa kunskapsanspråk, förhåller mig kritiskt till dem vilket gör att jag kan visa att legitim beskattning är så mycket mer än konsistenta och rättvisa skattelagar. Vi måste också förstå hur lagarna tolkas – hur beskattning görs i praktiken och den kunskap som används för att förstå varför skatt inte betalas.

Dels genomfördes en enkät och en slumprevisionskontroll vilka gav ganska motsägelsefulla resultat. Men kunskap som används består av så mycket mer än dessa kvantifieringar – det är anekdoter från verkligheten, historier och erfarenheter, tidningsartiklar de läst, samtal vid middagsbord och på fotbollsmatcher etc. Dessutom måste medarbetarna förstå skattebetalarnas värderingar. Kunskapsanspråken är alltså juridiska, ekonomiska, och kulturella. Går tolkningen av lagen stick i stäv med värderingarna så måste Skatteverket vara försiktig med hur beskattningen praktiseras. Ett återkommande diskussionsexempel i riskanalysprojektet var snöplogen.

Snöplogen som inte fick ploga

Snöplogen och dess användande blev en exotisk illustration från norra Sverige om ett problematiskt och nästintill löjligt gränsdragningsproblem för Skatteverket. En skogsbrukare med registrerat företag har en snöplog. Hårdraget skall denna användas i arbetet; om den används för att skotta framför bostadshuset så skall värdet av denna tjänst tas upp till beskattning. Grannen, en privatperson, har förmodligen också en snöplog. Skillnaden är att han betalat för sin plog med skattade pengar och därtill moms för 25%, medan den för skogsbonden är köpt på firman och därmed avdragsgill. Ett sånt här beteende varken kan eller vill Skatteverket befatta sig med, men i praktiken är det orättvist. Skogsbrukaren kan ju eventuellt också hjälpa grannen med att skotta snö, får han något för detta så skall detta något upp till beskattning.

Överordnat vill jag hävda att ett framgångsrikt skatteverk måste förstås i sin helhet. Vi kan inte enbart lita på riskanalyser, enkäter och intervjuer utan måste se hur de faktiskt går till väga när de beskattar och kontrollerar att vi människor faktiskt gör det vi säger att vi gör. Detta gäller inte bara för skattebetalare utan också för de samhällsfenomen vi forskare studerar.