– Det är allvarligare om en person som behöver skydd inte får asyl, än om någon som inte har lika stort skyddsbehov får det, säger Erik Malmqvist, docent i medicinsk etik vid Linköpings universitet.
Tillsammans med Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik från Linköpings universitet och Lisa Furberg, lektor i medicinsk etik, Uppsala universitet,har han på Socialstyrelsens uppdrag analyserat vilka etiska risker medicinska åldersbedömningar kan medföra. Rapporten är en del i Socialstyrelsens arbete att ta fram nya riktlinjer för åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande personer.
I arton punkter presenterar författarna de viktigaste slutsatserna.
I den första punkten fastslår de att så länge man accepterar en migrationspolitik som ger personer under 18 år fördelar i asylprocessen, krävs någon form av bedömning av asylsökandes ålder. Men, för att medicinsk bedömning ska vara en del av den här processen krävs en hög diagnostisk säkerhet för att det hela ska bli rättssäkert.
Socialstyrelsen föreslår att medicinska åldersbedömningar ska göras med MR-röntgen av knä- och fotleder. Enligt författarna är inte detta särskilt integritetskränkande, men synen på integritet bör uppmärksammas i varje enskilt fall, poängterar författarna.
– Det finns en potentiell risk i att sätta medicinska åldersbedömningar i system. Att rikta misstänksamhet mot asylsökande kan färga av sig på samhället, en grupp pekas ut som redan är utsatt för negativa attityder, säger Erik Malmqvist.
Ett annat problem är att om åldersbedömningarna ska göras av hälso- och sjukvården kan det påverka annan vård. Därför instämmer författarna i det förslag som Socialstyrelsen tidigare gett – att ett parallellt system bör upprättas för de medicinska åldersbedömningarna.
Slutligen föreslår författarna att de medicinska bedömningarna inte görs i Migrationsverkets regi. Vill en person inte genomgå en medicinsk bedömning, ska det inte finnas risk för att ett nej försämrar möjligheten till asyl.
Tillsammans med Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik från Linköpings universitet och Lisa Furberg, lektor i medicinsk etik, Uppsala universitet,har han på Socialstyrelsens uppdrag analyserat vilka etiska risker medicinska åldersbedömningar kan medföra. Rapporten är en del i Socialstyrelsens arbete att ta fram nya riktlinjer för åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande personer.
I arton punkter presenterar författarna de viktigaste slutsatserna.
I den första punkten fastslår de att så länge man accepterar en migrationspolitik som ger personer under 18 år fördelar i asylprocessen, krävs någon form av bedömning av asylsökandes ålder. Men, för att medicinsk bedömning ska vara en del av den här processen krävs en hög diagnostisk säkerhet för att det hela ska bli rättssäkert.
Socialstyrelsen föreslår att medicinska åldersbedömningar ska göras med MR-röntgen av knä- och fotleder. Enligt författarna är inte detta särskilt integritetskränkande, men synen på integritet bör uppmärksammas i varje enskilt fall, poängterar författarna.
Risker med medicinska åldersbedömningar
Rapporten tar också upp ett antal svårigheter med medicinska åldersbedömningar.– Det finns en potentiell risk i att sätta medicinska åldersbedömningar i system. Att rikta misstänksamhet mot asylsökande kan färga av sig på samhället, en grupp pekas ut som redan är utsatt för negativa attityder, säger Erik Malmqvist.
Ett annat problem är att om åldersbedömningarna ska göras av hälso- och sjukvården kan det påverka annan vård. Därför instämmer författarna i det förslag som Socialstyrelsen tidigare gett – att ett parallellt system bör upprättas för de medicinska åldersbedömningarna.
Slutligen föreslår författarna att de medicinska bedömningarna inte görs i Migrationsverkets regi. Vill en person inte genomgå en medicinsk bedömning, ska det inte finnas risk för att ett nej försämrar möjligheten till asyl.