Namn: Henrik Järåsen
Jobb: Logoped på Södertäljelogopederna
Examen: 2013
Vad gör du på ditt jobb?
- Jag jobbar på en privat firma i Södertälje som heter Södertäljelogopederna. Det är jag och min chef kan man säga. Jag arbetar med dyslexiutredningar, språk- och talsvårigheter samt olika röstbesvär. Våra klienter kommer främst från Södertälje/Stockholmsområdet men det händer att vi även tar emot utomlänspatienter från angränsande län. De yngsta klienterna brukar vara i sexårsåldern och då rör det sig oftast om språk- och talsvårigheter som att man till exempel läspar eller inte har lärt sig att uttala alla ljud i det svenska fonologiska (ljud)systemet. Dyslexiutredningar brukar röra klienter från årskurs 3 och uppåt, även vuxna. Röstpatienterna är vanligtvis lite äldre, men kan även vara ungdomar. Det kännetecknande för dem är att de har jobbat i en bullrig miljö där de överansträngt sin röst eller att de fått olika röstbesvär efter en operation eller en sjukdom, som till exempel struma. För dessa patienter blir det vanligtvis många besök hos oss. De har ofta en ogynnsam röstteknik på grund av dåliga vanor vilket kräver lång behandling för att bryta. Behandlingen handlar mycket om att hitta rätt andningsteknik då det är en av grunderna till en bra röst.
Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?
- Det beror helt på hur många besök och utredningar jag har. Den senaste veckan har jag haft nio nya dyslexipatienter inbokade, men det är ovanligt många. Sedan har jag flertalet pågående utredningar också, men också patienter med språk- och talsvårigheter samt röstbesvär. Alla utredningar börjar med ett första besök där vi går igenom patientens bakgrund, exempelvis tidig språklig eller motorisk utveckling, vilka besvär som finns och hur besvären yttrar sig. Andra exempel på viktiga frågor är kring ärftlighet samt social situation för att skapa en helhetsbild av klienten. Detta brukar ta cirka 30 minuter. För dyslexipatienter går vi även igenom skolsituationen noggrant och hur läsningen och skrivningen fungerar. En dyslexiutredning fortsätter därefter med att personen i fråga får göra en rad olika tester. En vecka senare görs ett andra besök med fler tester, totalt görs cirka 20-25 tester per person. Det blir många resultat att analysera och sammanställa! Sedan skriver jag ett utlåtande med en slutsats kring klientens läs- och skrivförmåga, styrkor och förbättringsområden som jag tillsammans med patienten och/eller dennes föräldrar går igenom vid ett tredje besök. Ibland behövs också ett fjärde besök för utprovning av hjälpmedel som talsyntes och rättstavningsprogram. Jag har ett eget intresse för tekniska hjälpmedel och brukar även förevisa appar till mobila enheter. Det brukar vara mycket uppskattat!
Vad är det bästa med ditt jobb?
- Att få träffa så många nya och olika människor i olika stadier i livet! Det är alltid kul att kunna hjälpa någon, när man ser att något händer, att personen utvecklas, att man hittat rätt hjälpmedel som underlättar för patienten i vardagen. Det skapar en inre tillfredsställelse. Jag gillar även omväxlingen att ena dagen ha många patientbesök för att nästa dag sitta och fila på ett utlåtande.
Vilka är utmaningarna med ditt jobb?
- Att det finns så många olika människor. Alla är unika. Det räcker inte med att man får en viss poäng på testerna, det är så mycket mer man måste ta hänsyn till i en utredning. Exempelvis att en patient kan ha olika tilläggshandikapp (ADD eller högfungerande autism för att nämna några) eller har ett annat modersmål än svenska. Här i Södertälje är det vanligt med flerspråkighet men det finns inte så många tester som är normerade på flerspråkiga barn vilket gör det lite svårare att kartlägga dessa individers förmågor. Alla utredningar blir därför unika och individuella.
Varför sökte du dig till logopedyrket?
- Jag var rätt vilsen i 20-årsåldern, hade precis gjort klart lumpen och sökt till polishögskolan men kom inte in – vilket jag är mycket glad för idag! Istället började jag titta runt på hemsidor för information om andra utbildningar och fastnade för logopedutbildningen. Min mamma har sagt att jag gick runt och märkte ord när jag var liten. ”Vad är det med dig, ska du bli logoped när du blir stor eller?” ska hon ha sagt. Och eftersom jag alltid har gillat det här med språk och ville jobba med människor så blev det så!
När började du arbeta hos Södertäljelogopederna?
- Jag började strax efter att utbildningen var klar i juni 2013 så jag har snart jobbat ett år nu. Jag hade hört att det var en ledig tjänst här, ett mammavik med chans till förlängning. Tjänsten låg aldrig ute men jag ringde upp, kom på en intervju och fick jobbet! Innan hade jag bara erfarenheter inom yrket från praktikperioderna på utbildningen. Det var 1-2 perioder praktik per termin från tredje terminen om jag minns rätt och jag åkte runt en hel del i landet under dessa. Jag var bland annat i Åhus, Kristianstad, Nässjö, Jönköping, Linköping och Karlstad. Jag har hört att många är kritiska för att Linköping har så få praktikplatser i närheten, men jag såg det aldrig som ett problem. Jag gillade att åka runt och se lite nytt! Visst var det lite bestyr med att fixa boende och så inför varje praktikplats men det löste vi alltid bra i klassen.
Varför blev det Linköpings universitet?
- Mina föräldrar har pluggat på LiU och vi bodde ett tag i Linköping medan de gjorde klart sina studier, så det var bekant. Geografiska läget var också bra, jag är från Värmland från början.
Vad tyckte du om utbildningen?
- Bara positivt! Vi arbetade utifrån problembaserat lärande, PBL, och i början slet man sig i håret och undrade hur man någonsin skulle förstå. Tidigare har man alltid varit van att få reda på exakt vilka sidor som ska läsas inför en tenta. Men jag tror att det bara tog en månad sedan flöt allt på. Arbetssättet passade mig och jag lärde mig att arbeta självständigt och att ta reda på fakta. Det var många lärorika år som jag känner att jag har nytta av i arbetslivet.
Hur såg ditt studentliv ut?
- Det såg bra ut, haha. Det visste jag inte när jag började plugga men jag tror inte att något lärosäte kan slå LiU när det gäller studentlivet! Det var helt enkelt riktigt jäkla kul! Jag var med i festeriet ett år och var också fadder. När jag ser tillbaka på studietiden så är det med ett riktigt stort leende på läpparna. Logopedprogrammet var och är tjejdominant, det hade jag inte riktigt förväntat mig. Därmed inte sagt att det var något negativt. Vi var cirka 8 killar i klassen av totalt 40 personer. Jag trivdes bra i klassen och vi blev ett ganska sammansvetsat gäng som hade flera gemensamma intressen.
Har du något tips till andra som vill läsa logopedprogrammet?
- Njut av studietiden! Allting ordnar sig! Även fast man våndas inför tentor så ordnar det sig. Jag brukar tänka på vad en klasskompis mamma alltid sa, ”Kommer man in, kommer man ut!”. Det ligger någonting i det! Sedan så rekommenderar jag att skaffa sig en fritidssyssla som gör att man kommer i kontakt med folk från slätten. Jag valde att spela fotboll och för mig var det Tallboda IF som vann mitt hjärta. Där fick jag träffa inhemska, ”skuöna” människor och höra den underbara östgötskan. Slutligen, köp en cykel! Det behöver man i Linköping!