Den analysen gör Jonas Anshelm, professor vid Tema Teknik och social förändring, i en studie tillsammans med Martin Hultman, forskare disputerad vid Linköpings universitet och numera verksam i Umeå. De två har läst och analyserat hundratals debattartiklar i svensk jonas-anshelmdagspress under perioden 2006-2009, skrivna av framträdande klimatskeptiker. Dessas grundhållning är att klimatförändringarna, i den mån de existerar, beror på naturliga variationer och inte har påverkats av eller kan påverkas av människan. IPCC:s rapporter, där den samlade klimatforskningen redovisas, avfärdas av klimatskeptikerna som i stort sett grundlösa, politiskt styrda och alarmistiska.
Manlig dominans
- Det är lätt att stämpla klimatskeptikerna som irrelevanta populister, några man inte behöver bry sig om, säger Jonas Anshelm. I Sverige är de inte så många och har heller inte så stort genomslag i debatten.
- Men vi ville ta dem på allvar och försöka förstå logiken i deras resonemang. Vad kämpar de för? Vi fascinerades också av att den manliga dominansen är så stark. Med ett enda undantag är alla framträdande debattörer män.
Dessa män är oftast i den övre medelåldern, i slutet av en framgångsrik karriär som akademiker eller företagsledare. Här finns namn som Per-Olof Eriksson, styrelseledamot i Volvo, Sverker Martin-Löf, f.d. ordförande i SCA, Hans Bergström, f.d. chefredaktör för Dagens Nyheter, ekonomen och professorn Marian Radetzki och Ingemar Nordin, professor i filosofi och vetenskapsteori vid Linköpings universitet. Flera klimatskeptiker är professorer, dock är det knappast någon av dem som ägnar sig åt klimatforskning.
Ser sig som samhällsbärare
Klimatskeptikerna har i hög grad byggt sina yrkesgärningar på idén om ett ständigt expanderande industrisamhälle, grundat på storskalig teknik, underkuvande av naturen och på fossila bränslen. De har en stor tilltro till marknadsekonomi och ekonomisk tillväxt.
- De har varit aktiva i en manligt dominerad värld, med en maskulint kodad rationalitet, där naturen är något outtömligt och passivt som kan omformas efter människans behov. De ser sig själva som samhällsbärare, säger Jonas Anshelm.
Hotar deras livsverk
Nu hotas hela denna världsbild. Om klimatvetenskapen har rätt krävs en kraftig omställning av samhället med en i grunden förändrad syn på expansion, ständig tillväxt, utnyttjande av fossila bränslen och exploatering av naturen.Paradoxalt nog, säger Jonas Anshelm, så förstår klimatskeptikerna bättre än många andra magnituden av denna omställning. Här möts de och den radikala klimatrörelsen, de som Jonas Anshelm och Martin Hultman kallar för ekosocialister. Till skillnad från ledande politiker och samhällsdebattörer inser båda dessa grupper att accepterandet av hypotesen om den mänskligt skapade globala uppvärmningen kräver en klimatpolitik som innebär ett radikalt brott med vårt nuvarande tillväxtbaserade samhälle.
Men medan ekosocialisterna ser en sådan omställning som nödvändig, betraktar klimatskeptikerna den som destruktiv. Den hotar hela deras livsverk. De vill slå vakt om de ekonomiska framsteg och den välfärd som industrisamhället gjort möjlig.
- Därför väljer de hellre att ifrågasätta hela klimatvetenskapen, trots att de i alla andra avseenden har stor tilltro till vetenskap och forskning, säger Jonas Anshelm.
Han ser också hur de senaste årens utveckling bekräftar klimatskeptikernas hållning, inte bara på grund av den avstannande temperaturökningen på jorden, utan också i själva klimatpolitiken.
Avstannad klimatpolitik
- Klimatpolitiken har också stannat av. Radikala åtgärder vidtas inte, utan våra ledande politiker verkar ta det ganska lugnt.
Men om nu hela vår civilisation hotas av de snabba klimatförändringarna, varför gör vi inte mer? Passiviteten bekräftar indirekt klimatskeptikerna. Den kan tolkas som ett tecken på att inte heller världens ledande politiker anser att situationen är särskilt allvarlig. Frågan är väl bara hur rationellt det är att utgå ifrån att forskarna i FNs klimatpanel har fel, och vilka konsekvenser ett sådant antagande kan få, konstaterar Jonas Anshelm.
Studien redovisas i artikeln ”A green fatwâ? Climate change as a threat to the masculinity of industrial modernity” publicerad I tidskriften NORMA: International Journal for Masculinity Studies.
2014-09-22