07 maj 2015

Att få till en fossilfri fordonsflotta till 2030 innebär att vi
måste hitta lösningar på en rad problem som kan leda till nya problem. De beslutsstrukturer vi har i dag är illa lämpade för den här typen av omställning, visar Linda Olsson i sin doktorsavhandling.

Ska vi på allvar kunna göra någonting åt koldioxidutsläppen kräver det samarbete mellan de organ i landet som ansvarar för transporter, energiproduktion och miljö. De beslutsstrukturer och de policies som idag styr besluten kan i själva verket motverka en effektiv omställning. För att målet om en fossilfri fordonsflotta till 2030 ska vara möjligt att nå finns det ett stort behov av satsningar på många olika bränslen och många olika fordonstyper.

Det är några av slutsatserna i Linda Olssons doktorsavhandling som hon lägger fram vid Avdelningen för Energisystem, Linköpings universitet.

Även om Linda Olsson finns på en teknisk institution konstaterar hon att det här inte är något tekniskt problem, utan ett socialt och organisatoriskt. Hon kallar det till och med för ett ”wicked problem”, det vill säga ett problem vars lösning kan leda till ett annat eller flera andra problem.

Ska vi kunna minska CO2 utsläppen måste vi minska användningen av fossila bränslen, och för att göra det krävs omvälvande policybeslut inom flera sektorer och kanske även nya strukturer.

Trender kommer och går

I en intervjustudie som också finns i avhandlingen konstaterar några av de intervjuade tjänstemännen att de ser trenderna, men förmår ändå inte hålla fast vid satsningarna när en ny trend kommer. Detta trots att det är väl känt att spelregler måste vara långsiktiga för att få någon effekt.

- Först var det etanol, sedan biogas och nu ska alla satsa på elbilar, säger Linda Olsson.

I en artikel hon skrivit tillsammans med Anneli Carlson på VTI och Magdalena Fallde, Tema Teknik och social förändring, har hon även studerat EU:s strategiska transportpolicy. Där slås det fast att inom unionen vill man i första hand ha ökad mobilitet och ökad ekonomisk tillväxt. Elbilar anses ge tillväxt och bilindustrin förblir också en fortsatt stark aktör.

- Inget nämns om var den el som bilarna ska använda kommer ifrån, men det är klart att det spelar stor roll om det är från svensk vattenkraft eller polsk kolkraft, säger Linda Olsson.

Skulle vi här i Sverige göra en snabb omställning till eldrift av fordonsflottan nu skulle elbilarna kunna orsaka CO2 utsläpp som är 25 procent högre än dagens bilpark.

Systemgränser viktiga för resultatet

Det här är alltså inga enkla problem, alla typer av fossilfria bränslen kommer att behövas och många typer av fordon. Det Linda Olsson ser i sin forskning är att allt handlar om systemgränser, att vara medveten om var man sätter gränsen för hur stora system man studerar. Blir systemet för litet, som när man bara betraktar elbilen och inte tar hänsyn var elen kommer ifrån, kan det slutliga målet motverkas, medan en för vid systemgräns kan göra problemet för komplext och svåröverskådligt.

- Det finns inget rätt och fel här. Det viktiga är att man hela tiden är medveten om att man i alla beslutsprocesser har systemgränser och att det har stor betydelse hur de väljs, säger hon.

Linda Olssons forskning är tvärvetenskaplig, hon har i avhandlingen balanserat på randen mellan teknik och samhällsvetenskap. Huvudhandledare är Mats Söderström på Avdelningen för Energisystem och som bihandledare har hon haft Magdalena Fallde, Tema Teknik och social förändring och Elisabeth Wetterlund, Avdelningen för energivetenskap, Luleå tekniska universitet. Forskningen har också bedrivits inom ramen för den tvärvetenskapliga forskarskolan Program Energisystem.

Linda Olsson försvarar sin avhandling fredagen den 8 maj och är redan nu i flytt-tagen för att byta korridor i A-huset, Campus Valla. Inom kort tillträder hon en tjänst som programkoordinator för Biogas Research Center.