27 maj 2015

Lesbiska familjer i Sverige lever idag etablerade familjeliv med en lagstiftning som under senare år stärkt deras ställning. Men fortfarande möts de av fördomar i mötet med bland annat sjukvård och socialtjänst, visar en ny avhandling.

För lesbiska par i Sverige har förutsättningarna för föräldraskap förändrats i grunden sedan millennieskiftet. År 2003 möjliggjorde en lagändring att ett barn kan ha två rättsliga föräldrar av samma kön. En annan lagändring från 2005 öppnade möjligheten för lesbiska par att få barn genom assisterad befruktning inom svensk sjukvård.

– Det går bra att vara lesbisk familj i Sverige idag. Men fortfarande finns dilemman och utmaningar. Ett syfte med avhandlingen är att problematisera kring dem, säger Anna Malmquist, psykolog och doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande (bilden).

Oprofessionellt bemötande

Studien bygger på intervjuer med 118 föräldrar. De visar att lesbiska familjer ofta lever med ett starkt jämställdhetsideal där det för många är självklart att dela lika på föräldraledighet. Intervjuerna visar också att många par mött fördomar och upplevt oproffsigt bemötande i vården, exempelvis att den mamma som inte fött barnet utestängs mer i vårdkontakterna och inte inkluderas på samma sätt som den mamman som fött barnet.

– Men de flesta par säger inte ifrån i sådana situationer. Då finns det risk för att vårdpersonalen inte inser att de gjort fel. Därför är det viktigt att få in mer av HBTQ-kompetens i vårdutbildningarna, säger Anna Malmquist.

Hon nämner även processen kring adoption som är obligatorisk i de fall de lesbiska paren inte fått barn via insemination i svensk sjukvård.

– Då krävs en adoptionsprocess för att den icke-biologiska mamman ska bli rättslig förälder. Den tar ofta lång tid, i genomsnitt tio månader. Barnet får därmed ett sämre juridiskt skydd än andra barn och har till exempel ingen arvsrätt om den icke-biologiska föräldern dör under utredningstiden.

Prövande adoptionsutredningar

Många lesbiska par är även starkt kritiska till hur dessa adoptionsutredningar går till.

– De möter socialsekreterare som ställer nyfikna och närgångna frågor som inte är relevanta i sammanhanget. Men de vågar inte alltid säga ifrån av rädsla för att de då inte ska få ett gott utlåtande av utredaren.

I studien intervjuas även 12 barn mellan 5-8 år.

– Sedan tidigare finns det forskning om ungdomar i lesbiska familjer men nästan inget om mindre barn. Barnen beskriver en familj som något varmt och tryggt där man bor ihop och bryr sig om varandra. Det vill säga de lyfter fram det emotionella, snarare än det strukturella med ett mamma, pappa, barn-perspektiv.

Avhandlingen heter Pride and Prejudice – Lesbian families in contemporary Sweden.


Publicerad