24 augusti 2016

Miljögifter - i exempelvis plast - kan påverka vår metabolism och bidra till fetma. Det skriver Linköpingsforskaren Carlos Guerrero-Bosagna tillsammans med en rad ledande experter i tidskriften Environmental Health Perspectives.

I oktober 2015 deltog Carlos Guerrero-Bosagna, forskare i biologi, i en konferens om miljögifter och fetma tillsammans med världens ledande inom området. Hans föredrag handlade om epigenetik och hur man kan koppla tidigare exponering av miljögifter till dagens sjukdomar. Vid mötet blev det tydligt att flertalet studier pekar på att många av miljögifterna kan bidra till uppkomst av fetma. 

– Allt serveras i plast. Köper du broccoli, kommer den invirad i plast. Det många forskarlabb på olika håll i världen kommit fram till, oberoende av varandra, är att när människor exponeras för miljögifter – i exempelvis plast – så slås metabolismen ut. Särskilt om exponeringen sker i unga år, säger Carlos Guerrero-Bosagna, biträdande universitetslektor vid institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet.

Effekterna av att utsättas för miljögifter märks dock inte på en gång. I Carlos Guerrero-Bosagnas egen forskning har han sett att exponering för svampgifter och andra bekämpningsmedel, dioxin och plast, orsakar sjukliga förändringar som inte är uppenbara förrän tre generationer senare.

Vad gömmer sig i förpackningen?

Den konferens som Carlos Guerrero-Bosagna besökte 2015 har nu resulterat i ett gemensamt uttalande som publicerats i Environmental Health Perspectives, världens ledande tidskrift inom toxikologi. Där skriver experterna att miljögifter som bisfenol A, ftalater och högfluorerande ämnen, vanliga i förpackningar för mat, kan vara en bidragande orsak till den globala fetmaepidemin. Syftet med uttalandet är att sprida kunskap till andra forskare, politiker, myndigheter, beslutsfattare och allmänheten.

– I vissa länder är det exempelvis fortfarande tillåtet med bisfenol A (BPA) i nappflaskor. Om några av de här kemikalierna finns i produkter man köper, vill vi att konsumenterna ska kunna läsa det på förpackningen, säger Carlos Guerrero-Bosagna som själv har ett litet barn i nappflaske-åldern. Han menar att man kan välja BPA-fria plastsaker till barnen, eller till viss del försöka undvika plast, men att det inte går att vara för dogmatisk i sitt dagliga liv.  

Är de här rönen en anledning till att luta sig tillbaka och tänka att ens övervikt beror på miljögifter?

– Jag ser på det här som en soppa som innehåller en rad olika ingredienser. Vet du exakt hur mycket morot soppan består av? Nej. Likadant är det med det här. Fetmaepidemin består av en mix av för högt kaloriintag, brist på motion och påverkan av miljögifter. Detta är ingen anledning till att inte äta bättre eller röra sig mer.


Artikel:
Uppsala Consensus Statement on Environmental Contaminants and the Global Obesity Epidemic, Lars Lind, P. Monica Lind, Margareta H. Lejonklou, Linda Dunder, Åke Bergman, Carlos Guerrero-Bosagna, Erik Lampa, Hong Kyu Lee, Juliette Legler, Angel Nadal, Youngmi Kim Pak, Richard P. Phipps, Laura N. Vandenberg, Daniel Zalko, Marlene Ågerstrand, Mattias Öberg, Bruce Blumberg, Jerrold J. Heindel and Linda S. Birnbaum, Environmental Health Perspective (2026), DOI:10.1289/ehp.1511115