Så tjatar vi på våra barn - och så försöker de undkomma

Ibland kan det kännas som att man som förälder ingenting annat gör än att tjata på sina barn. Men forskaren Asta Cekaite använder istället ordet ”förhandla” om uppmaningarna som svenska föräldrar ger sina barn. I en nyutgiven bok undersöker hon de sociala relationerna i en familj och hur föräldrar får sina barn att göra vad de ska.

tjurigt barnDet börjar ofta med en fråga och slutar med att man vallar barnet dit man vill ha det.  Foto: iStock”Ska du gå och borsta tänderna innan du lägger dig?”
  
”Snälla älskling, det är sent. Nu måste du verkligen gå och borsta tänderna!”.

– Hur vi får våra barn att utföra det vi vill är väldigt kulturellt betingat. Svenska föräldrar uppmanar nästan aldrig barnet direkt, de lindar istället in det som ska göras i frågor. Eller så använder föräldrarna formuleringar där kravet framstår som ett erbjudande, säger Asta Cekaite professor vid Tema Barn, Linköpings universitet, som under 20 år studerat barns beteende. astce28

Tillsammans med den amerikanska antropologen Marjorie Harness Goodwin har hon skrivit en bok som behandlar relationer i familjer. Genom att spela in föräldrar och barn i deras vardag har de kunnat jämföra uppfostringsmetoder i USA och Sverige. Asta Cekaite har i olika studier följt medelklassfamiljer i deras vardag, där båda föräldrarna arbetar, från morgonbestyr till nattning.

Svenska föräldrars ”tjat” är med andra ord en, ibland lång, förhandling som följer ett ganska strikt mönster. Asta Cekaite kan konstatera att svenska föräldrarna nästan alltid börjar med att tilltala barnen med en fråga, men att den skruvas åt ju längre förhandlingen fortgår.

– Svenska föräldrar kontrollerar barnen mer än de tror, eller vill tro. De gör det bara inte på ett uppenbart sätt. Dessutom har vi sett att föräldraskapet mycket mer fysiskt än de flesta tänker på.

Asta Cekaite använder sig av ordet ”shepherding” eller vallning när hon pratar om det som föräldrar ofta gör när de vill få sitt barn att utföra något. Det innebär att vi helt enkelt milt föser våra barn framför oss.

Barnet erbjuds låtsasmöjligheter

I Sverige är tanken på barnens medbestämmande stark och vi vill gärna göra barnen delaktiga i beslut. Detta kan bidra till sättet vi tilltalar våra barn. Det vanligaste sättet som Asta Cekaite sett att svenska föräldrar använder för att få sina barn att göra någonting är den så kallade ”ska du-frågan”, som i ”ska du inte borsta tänderna?”

Frågan antyder att barnet har ett val och kan vara med att bestämma, men ju längre förhandlingen fortgår desto mer kommer möjligheten att svara ”nej” att stängas.

– Barnet erbjuds en låtsasmöjlighet. Att borsta tänderna är ju egentligen inte förhandlingsbart. I slutändan kommer barnet att göra det föräldern vill, säger hon.

I Asta Cekaites studier såg hon att av hundra ”ska du-frågor” som ställdes av föräldrar var det bara en gång som ett barn svarade jakande.

– Barnen lyssnar inte ens på första frågan. Tredje gången föräldern frågar börjar det betyda något för barnet.

Som exempel på hur vana barnen är med frågeritualen ger Asta Cekaite ett exempel på hur ett barn i hennes närhet upprördes av sin klasslärare. För att läraren alltid ”började skrika på en gång”. Läraren hoppade helt enkelt över frågorna och gick direkt på uppmaningen.

”Snälla!”

Barnen å sin sida har olika tekniker för att slingra sig ur uppgifter de är ombedd att utföra. barn som ber föräldrar om lov Foto: Franziska und Tom Werner PhotographyEfter att ha ignorerat sina föräldrar de första gångerna de tillfrågats om att göra något, är en vanlig strategi att vädja till föräldrarna. ”Snälla, snälla, snääälla. Bara fem minuter till!”

  – Jag och min amerikanska kollega såg när vi jämförde våra studier att bönandet till föräldrarna är väldigt mycket vanligare hos svenska barn.

Hos amerikanska barn är det däremot vanligare att barnen ger ett klart och tydligt ”nej” till föräldrarna och är mer konfrontativa.

Skulle svenska föräldrar kunna ändra sitt sätt att tilltala barnen, till något som fungerar bättre?

– Nej, det fungerar redan! Både barn och vuxna är införstådda med vilket mönster en förhandling följer. Skulle man som vuxen plötsligt ändra sitt tilltalssätt till ”gå och borsta tänderna!”, ”ät din mat!” ”kissa!” skulle det skapa förvirring. Dessutom är det här något kulturellt och sådant ändrar man inte så enkelt.

Boken:
Embodied Family Choreography, Marjorie Harness Goodwin och Asta Cekaite (2018). Routledge förlag.