Foto: Göran BillesonDet regnar och regnar och regnar. Sent på eftermiddagen föder kvinnan fram det döda barnet. Just då bryter solen igenom molnen och solstrålarna glittrar och bländar i den daggvåta världen.– Ser ni. Nu lyser solen, nu är han på plats, nu är han hemma, säger Lina Broberg till de förtvivlade föräldrarna.
Och mitt i det svartaste svarta kan de känna en gnutta kärlek och värme. Sådant är Lina Brobergs yrkesliv. Hon delar människors allra största ögonblick, men även de allra värsta. Och hon försöker att göra det bästa av båda.
När Lina Broberg gick på gymnasiet i Västervik skilde sig hennes veckotidningsläsande något från hennes kompisars.
– Såg jag att »Vi föräldrar« hade ett stort förlossningsnummer så köpte jag tidningen. Förlossningar har alltid intresserat mig, egentligen mer än själva bebisarna, säger hon.
Ville tidigt bli barnmorska
Några år senare tog hon drömmarna på allvar och började läsa till sjuksköterska på Hälsouniversitetet i Linköping – siktet var fast inställt på barnmorskeyrket.– 70 procent av alla tjejer som läser till sjuksköterskor säger i början av utbildningen att de ska bli barnmorskor. Men för mig var det aldrig en vag idé, det var målet. Jag visste att jag skulle bli barnmorska!
Trots det stora ansvaret och livsavgörande arbetsuppgifterna är Lina aldrig rädd eller nervös på eller inför jobbet.
– Nej, det går inte att leva så, att oroa sig eller tänka att det går åt skogen.
För det gör det ibland, att föda barn kan vara osäkert och farligt hur man än vänder och vrider på det, även om förlossningsvården i Sverige är en av de bästa och säkraste i världen.
– Det är de svåraste bitarna med jobbet, när det kommer in en kvinna och säger att "jag har inte känt barnet röra på sig på flera dagar", och så hittar vi inga hjärtljud.
Hur hanterar man det värsta?– Ja du, hur gör man då? Jag försöker göra situationen så bra, lindrig och skonsam som möjligt. Jag är närvarande både fysiskt och psykiskt och hjälper föräldrarna att knyta an till sitt barn. Man kan prata om likheter mellan barnet och föräldrarna, eller hur det var i magen, "det var allt en riktig vilding". Sedan tar vi mycket i barnet, mäter och väger det och sådär.
Måste kunna ta kommandot
På förlossningen jobbar ett 70-tal barnmorskor, de flesta kvinnor, och undersköterskor och läkare. Jargongen är glad och skämtsam kollegorna emellan och man hjälper varandra när det blir stressigt. Stämningen är lugn och fokuserad.– Jag tror man är sådan som person om man vill bli barnmorska. Man måste känna att man fyller ut ledarhatten och kan ta kommandot, säger Lina.
– Vi är självständiga, starka personer som är säkra på oss själva och känner att vi gör ett bra jobb.
Hur man sedan är i rollen som barnmorska är däremot individuellt.
– Jag är lugn, mjuk och snäll som barnmorska, men jag har kollegor som är mer "nu gör vi såhär". Huvudsaken är att det stämmer med föräldrarna. Att föda barn är något av det mest utlämnande man gör i livet, då måste man känna sig trygg.
Det bästa med jobbet är fortfarande själva förlossningarna för Lina.
– Jag älskar förlossningar! Det är så roligt att förlösa. Roligast är det om man har haft mycket kontakt med en kvinna innan förlossningen. Om hon legat inne några dagar eller vi pratat mycket i telefon innan hon kommer in. Då är det så härligt att få vara med i hela förloppet.
Och ibland blir livets mirakel påtagligt och magiskt även för en garvad barnmorska som Lina.
– Ja, senast för några dagar sedan upptäckte jag att jag var tårögd efter en förlossning!
Förlossningar i tv
Dramatiken på förlossningsavdelningen är sedan ett halvår tillbaka även föremål för tv-serien Sjukhuset som spelas in på universitetssjukhuset. Lina Broberg är en av fokuspersonerna.– Jag vill visa hur barnmorskor jobbar och hur bra förlossningsvård fungerar.
Hon köper inte kritiken om att det inte skulle vara moraliskt riktigt att spela in en tv-serie på ett sjukhus med tanke på sekretess och eventuella beroendeställningar.
– Nej. Alla tillfrågas i ett lugnt skede, och så länge det handlar om vuxna, myndiga, normalbegåvade människor anser jag att de har rätt att välja själva.
Men så många förlossningar har det inte blivit i tv-rutan.
– Nej, att föda barn innebär verkligen att man blottar både sin kropp och själ. Man är aldrig så utlämnad som när man föder barn. De flesta tackar nej till att göra det i tv, det får man ha all förståelse för.
Arbetsdagen är slut för Lina. Vi går ut från förlossningsrummet och ut i korridoren. Där står pilatesbollar och gåstolar i kö i väntan på att stötta nästa blivande mamma.
Vi går förbi barnmorskeeexpeditionen med sina whiteboard-tavlor där fakta radas upp om patienterna i salarna. På monitorer tickar små, ännu ofödda hjärtan. Det är en arbetsplats med en mycket speciell atmosfär.
Vi går förbi barnmorskeeexpeditionen med sina whiteboard-tavlor där fakta radas upp om patienterna i salarna. På monitorer tickar små, ännu ofödda hjärtan. Det är en arbetsplats med en mycket speciell atmosfär.
– Jag älskar verkligen känslan att cykla till jobbet på morgonen och undra, "vad händer i dag". Alla dagar är olika.
2011-12-19