Dagens arbete börjar klockan 7:30. I provmottagningen tar man fram agarplattor och andra odlingsmedier från kylen, sorterar och märker dem. Från klockan 8:00 och framåt kommer leveranser av prover från sjukhuslaboratorier och vårdcentraler över hela Östergötland. I genomsnitt tar provmottagningen hand om nästan tusen prover dagligen! De flesta prover är kopplade till en elektronisk remiss som automatiskt förs in i våra datorer; i provmottagningen får de också ett serienummer så att de lätt kan identifieras.
I nästa steg sprids provmaterialet på agarplattor. För varje typ av provmaterial, t.ex. urin, faeces, sårsekret eller nasopharynxsekret, finns en särskild uppsättning agarplattor som är utvald för att just de bakterier som är vanliga patogener i den sortens prov ska kunna växa bra. Plattorna inkuberas i 36ºC över natten. Under den tiden hinner en enda bakterie dela sig så många gånger att det blir en synlig koloni, innehållande en miljon bakterier!
Alla provmaterial behandlas inte på samma sätt. När man ska undersöka om en patient har blodförgiftning tar man en liten mängd blod i en flaska, och mäter den mängd gas som utvecklas i provet då bakterierna växer till sig. Det finns också så kallade direktpreparat, som är en akut analys där man mikroskoperar t.ex. ryggmärgsvätska eller ledvätska för att se om där finns bakterier. Till vårt parasitlab kommer det ibland in maskar av olika storlek och utseende!
På odlingslabbet börjar man dagen med att plocka fram de prover som odlats under gårdagen och läsa av kvalitetskontrollerna. Sedan läser vi av gårdagens analyser, så kallade resistensmönster och typningsresultat. Vi för in resultaten i datorsystemet och skickar ut provsvar till kliniker och vårdcentraler.
Därefter läser vi av de nya proverna. Vi gör en primär artbestämning av bakteriekolonierna utifrån bl.a. form, storlek, färg, lukt och vilka agarplattor de växer på. Då och då hittar vi någon bakterie som vi inte riktigt känner igen. Då blir man tvungen att titta på bakterierna i mikroskop, diskutera med kollegerna, och titta på den information som klinikerna skickat med remissen – vet man lite om patientens symptom är det lättare att avgöra vilka bakterier som kan ha orsakat sjukdomen i just det fallet.
När avläsningen är klar vidtar efterarbetet. Det kan delas in i artbestämning, genom att man t.ex. kontrollerar vilka sockerarter bakterien jäser eller vilka enzymer den producerar, och resistensbestämning för att kontrollera vilka antibiotika som fungerar bäst. Alla bakterier går inte att behandla med penicillin – som tur är har vi många olika sorters antibiotika som vi testar, så att vi sedan kan rekommendera det bästa alternativet till läkarna.
Innan lunch brukar någon av läkarna titta in på labbet, vi får då möjlighet att fråga och diskutera om vi är osäkra på någon detalj i avläsningen.
Resistensbestämningar, jäsningar och typningsplattor inkuberas över natten – precis som bakterierna måste få tid att växa för att man ska kunna artbestämma dem, behövs det några timmars tillväxt för att de flesta analyser ska bli klara. Vissa prover inkuberas också i mer än ett dygn, och läses av två eller flera dagar i följd; det beror på att vissa bakterier växer långsammare än andra, och man riskerar att missa dem om de inte får tid på sig att växa fram.
Vi avslutar arbetsdagen med att t.ex. göra nya kvalitetskontroller eller hjälpa till att odla ut dagens prover.