Namn: Caroline Persson
Utbildning: Socionom, examen januari 2014
Jobb: Verksamhetsledare på Stadsmissionens skyddsboende
Vad jobbar du med?
- Jag arbetar som verksamhetsledare på Stadsmissionens nystartade skyddsboende för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Boendet öppnade nu under hösten, den 2 oktober och jag, som har varit föräldraledig ett år, började den 18 september. Just nu är jag den enda personalen som arbetar enbart på boendet. Det har varit mycket uppstartsarbete, som till exempel att ställa i ordning lokalerna. Samverkan är en annan viktig uppgift. Jag samverkar internt med våra andra enheter på Stadsmissionen men också med externa parter som med rektorer och skolchef, andra utförare samt med socialtjänsten i olika kommuner runt om i landet. Det har varit mycket strategiskt arbete så här i början. Min uppgift är att titta över samtliga delar gällande boendet: Vad kan vi erbjuda i dagsläget och vilka kompetenser behöver vi för kunna erbjuda mer? Hur kan vi använda oss av våra interna enheter och vad kan de bidra med? Hur paketerar vi vårt erbjudande på bästa sätt för att nå socialtjänsten i olika kommuner? Socialtjänsten är den myndighet som fattar beslut om var kvinnor och deras barn ska placeras.
Vår målsättning är att erbjuda kvinnor och barn ett skyddat boende med tätt sammansatt individanpassat stöd med ett tydligt barnperspektiv. Barnen ska ses som egna aktörer och inte bara som medföljande. Tills nu har vi haft tre placeringar och just nu bor det två kvinnor på boendet med sina barn. Idag har vi plats för tre kvinnor med upp till fyra barn, men tanken är att vi på sikt ska utöka. Men till det behöver vi andra lokaler.
Du har nu tagit steget från behandlingsassistent till verksamhetsledare. Vad tycker du om din nya roll?
- Att vara ledare är utmanande men också givande och roligt. Jag får lära mig mycket, både om mig själv men också om det sociala arbetets komplexitet från ett annat perspektiv. Jag har stöd från min tidigare arbetsplats, ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor med missbruksproblematik. De har stor kompetens när det gäller våldsproblematik och fungerar som ett bollplank och de besöker även boendet under helgerna.
Att jobba strategisk är också nytt för mig, tidigare arbetade jag mer operativt. Det är spännande att se hur mycket man kan åstadkomma med samverkan. Att arbeta tillsammans gör att målen kan nås på ett effektivare sätt och förhindrar att människor faller mellan stolarna. I min nya roll nu är jag mer involverad i ekonomin och planeringen framåt. Min uppgift är också att tänka på hur ska boendet utvecklas i framtiden, t.ex. hur vi tänka när det gäller andra målgrupper i samhället som hbtq-personer. Hur kan vi specialisera oss och bli bäst på just det vi gör och ändå ha klienten i centrum? Jag arbetar också med uppföljning och utvärdering för att se att det vi gör verkligen får effekt.
Kan du beskriva en vanlig dag på jobbet?
- Mitt jobb är väldigt varierande och det har inte varit några vanliga dagar eftersom vi är inne i en uppstartsprocess. Jag måste hela tiden utmana det som redan finns, prova rutiner och mallar samt utvärdera och revidera. Fortfarande är det mycket arbete kring samverkan och marknadsaktiviteter, samtidigt som kvinnorna och barnen ska få stöd i sin våldsutsatthet och stöd utifrån alla livsområden. Det kan vara stöd vid olika ansökningar, kontakt med olika myndigheter, vårdinstanser och polis, hitta meningsfulla aktiviteter, stödsamtal kring våldserfarenheter, stödsamtal kring identitet och framtid, psykoedukation kring våld, samhällsinformation, få igång skolgång och barnomsorg eller liknande.
Varför valde du att läsa till socionom?
- För mig har det alltid varit självklart att jag ville jobba med människor på ett eller annat sätt. Jag kände att socionomprogrammet är den bredaste utbildningen och att det finns så många olika yrkesområden, då går det att prova på många olika saker om så önskas.
Att det blev just Linköpings universitet och Norrköping berodde på att jag ville se något annat än Skåne, som jag kommer från. Jag hade varit i både Linköping och Norrköping och trivdes här. När jag blev antagen så åkte jag upp till Norrköping för att verkligen känna efter om det var här jag ville vara. Det var viktigt för mig. Jag trivs bra i staden och det är en bra studentstad. Campus ligger i staden, det är nära till allt och har en är mysig och familjär stämning.
Vad tyckte du om din utbildning?
- Jag fick med mig väldigt mycket. Det teoretiska som behövs ute i verkligheten och jag uppskattade att praktiken var så lång som sex månader, den var väldigt nyttig för mig. Jag var på ett hvb-hem i Mjölby där jag sedan fortsatte att jobba efter studierna.
Har du några råd till de som ska börja plugga?
- Ha kul och engagera dig utanför studierna. Det gjorde jag och har inte ångrat det en sekund, till exempel var jag kassör i festeriet och satt med i socionomprogrammets sektionsstyrelse. Det var bra meriter när jag sedan skulle söka jobb. Jag tycker också det var mycket lättare att plugga när jag hade mycket roligt vid sidan om studierna. Mitt råd är att verkligen ta tillvara på studietiden!
Är det något speciellt som du har med dig från din utbildning som du har nytta av idag?
- Ja, absolut, all juridik och teori som jag har läst, kunskaperna om hur socialtjänsten och ekonomiskt bistånd fungerar. Att ha fått insikt om myndigheternas roll i hela processen från att ett ärende aktualiseras tills att beslut tas och förståelse för tjänstemännens perspektiv. Något annat som jag har haft stor nytta av och rekommenderar andra att göra om de har möjligheten är att vara reflektionsledare. När jag läste hade man möjligheten att under senare delen av utbildningen vara reflektionsledare åt de studenter som läste termin ett och två. Det var nyttigt och gav mig insyn hur arbetsgrupper kan fungera och hur ledarskap påverkar gruppen.
Du har precis börjat en ny tjänst men hur vill du arbeta i framtiden?
- Jag vill fortsätta arbeta med samma målgrupp – kvinnor och barn men på sikt på en ännu mer strategisk nivå. Jag skulle gärna vilja arbeta opinionsbildande och kunna påverka samhällsklimatet i stort.