Stort engagemang och snabba och viktiga insatser. Men också
få som åker på larm och sned könsfördelning bland deltagarna. Det är några resultat i forskningsprojektet om civila insatspersoner i förorter.

Sofie Pilemalm. Foto: Mikael Sönne

Från landet till stan

Hittills har så kallade CIP-ar mest varit verksamma i glesbygd där samhällets räddningsresurser är små och utryckningstiderna kan vara långa. De civila insatspersonerna larmas vid bränder och olyckor och kan göra viktiga insatser innan den ordinarie räddningspersonalen är på plats.

I ett forskningsprojekt granskas försök med CIP även i förorter till storstäder. Erfarenheterna är i stort sett mycket goda: engagemanget bland de boende har varit stort och deltagare har både släckt bränder, avhjälpt hjärtstopp och utfört första hjälpen. I några fall har de räddat liv. Ofta är de också flerspråkiga och kan kommunicera även med personer som inte talar svenska.

Utmaningar är till exempel att få fler kvinnor att engagera sig, att förbättra kunskaperna i svenska och frågan hur verksamheten ska kunna växa från de mindre projekt som pågår i dag.

- Det är också viktigt att få fler att åka på larm. I dag är det många som anmäler sig och är med, men betydligt färre som rycker ut när det händer något, säger forskningsledaren Sofie Pilemalm.

Behov som många deltagare uttrycker är varma kläder, fler övningar och bättre IT-stöd. En funktion många önskar sig är till exempel en app med ”avlarmning” då annan personal redan kommit fram till platsen.