01 september 2016

Nu upprepas århundradets experiment, men denna gång med människor som slumptalsgeneratorer och i samma stund på en mängd platser runtom i världen. En gång för alla ska det bevisas om Albert Einstein eller Niels Bohr hade rätt. LiU-forskare deltar.

 Testuppställning för undervisning i kvantkrypteringFoto: Thor Balkhed

Hösten 2015 visade en forskargrupp, där Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning, ingick, att det Albert Einstein avfärdade som spöklik avståndsverkan faktiskt existerar. Naturen själv verkar nämligen vara inne på samma linje som fysikern Niels Bohr – i experiment visade forskargruppen att kvantmekanikens snärjda par av fotoner finns och har kontakt med varandra även på långa avstånd. Det verkar som att i samma ögonblick som polarisationen mäts i en av fotonerna i det snärjda paret antar den andra fotonen motsatt polarisation. 

Representativt urval fotoner

Det forskargruppen, som leddes av professor Anton Zeilinger vid universitetet i Wien, lyckades med var att bygga upp ett experiment där de kunde detektera så många fotoner att urvalet blev representativt. De lyckades också välja inställningar så snabbt och slumpmässigt att ingen information om inställningarna har kunnat överföras från experimentets ena ände till den andra.

Jan-Åke Larsson, professor i informationskodningFoto: Thor BalkhedJan-Åke Larsson har medverkat i ytterligare en vetenskaplig artikel som visade att den slumptalsgenerator som användes för att generera par av fotoner med olika polarisation är den bästa tänkbara.

Men nu ska alltså experimentet göras om, på en mängd platser i världen och med människor som slumptalsgeneratorer.

– Rent filosofiskt kan det vara så att slumptalen som genereras har en ordning som bestämdes en gång för alla i samband med the Big Bang. Vi människor har dock en fri vilja, i alla fall tror de flesta av oss det, säger Jan-Åke Larsson.

Mänskliga slumptalsgeneratorer

Tanken är nu att tusentals människor ska generera slumptalen och att det ska ske på många platser samtidigt. Detta ska borga för att naturens förutbestämda ordning, om det finns någon, inte har någon inverkan på experimentet.

Forskarna använder ett test, en olikhet som formulerades av fysikern John Bell år 1965. Olikheten fungerar som en gräns för hur stor korrelationen mellan två system kan vara om avståndsverkan inte finns. Kvantmekanikens lagar förutsäger att de snärjda partiklarna har större korrelation än så, vilket det tidigare experimentet alltså visade att de har.

Linköpings universitet med professor Jan-Åke Larsson och hans grupp, är den enda svenska forskargrupp som deltar i det världsomspännande och ultimata Bell-testet, den 30 november 2016.

Webbplats för 
The BIG Bell Test (engelska)

Video

 


Forskningsnyheter