Ensamkommande flyktingbarn är en resurs, inte ett problem

I Motala Convention Centre hölls det tredje seminariet ”Så går det för ensamkommande flyktingbarn” i CKS (Centrum för kommunstrategiska studier) serie ”Next Generation”. Eskil Wadensjö, professor emeritus i arbetsmarknadspolitik, kom för att berätta om ungdomarna och vad som händer med dem sedan. Forskningen som har genomförts i ämnet har fokuserats på vilka arbeten ungdomarna får, vilken utbildning och vilken hälsa de har. Det har också undersökts om det är killar eller tjejer som kommer till Sverige. Forskningen avser att förklara villkor och utfall för de ensamkommande flyktingbarnen.

Ankomsten till Sverige

När flyktingbarnen kommer till Sverige börjar en lång och utdragen administrativ process i väntan på beslut om asyl. Anledningen till det är delvis bristen på dokument, till exempel finns det ofta ingen information om barnens ålder eller från vilket land de kommer. Det finns ingen enhetlig metod för att avgöra detta eller hur det ska hanteras. Metoder för hur ålder ska avgöras kan till och med vara förbjudna i vissa länder, medan de i andra är vedertagna och används på en daglig basis. Hela processen sker i en stor osäkerhet för barnen.

Skillnader mellan killar och tjejer

De flesta barnen som tar sig till Sverige är killar. Bara en fjärdedel är tjejer. Den här skillnaden är inte lika stor när barnen är yngre, utan blir mer tydlig när ungdomarna är i övre tonåren. Precis som barnen med svenska föräldrar visar forskningen att killar är i utbildning tidigare, men tjejerna utbildar sig längre och på en högre nivå. Senare hamnar tjejerna i större utsträckning på arbete inom vårdsektorn än killarna, om de arbetar överhuvudtaget. En tydlig könsskillnad kan urskiljas när barnen kommer med, eller återförenas med sina föräldrar. Då är det vanligare att tjejerna får en mer hemmabunden roll medan killarna i familjen arbetar. Detta är också synligt när det gäller giftemål, kvinnorna arbetar då mindre.

Villkor för en smidig integration

Forskning har visat att det som i många fall avgör hur det går för barnen som kommer till Sverige är vägen hit. Oavsett om barnen kommer ensamma eller med sina föräldrar påverkar resan utfallet. När de väl är här finns det vissa nyckelpunkter som måste lösas. Det är viktigt att försöka korta ner tiden i ankomstboendet så mycket som möjligt. En stor känsla av ovisshet kan vara avgörande för hur det går sedan. Viktigt är också att barnen får ordentlig hjälp av kompetenta tolkar för att känna sig trygga. Det påpekades också att det är extremt viktigt att ta tag i de ungdomar som lider av medicinska, psykologiska problem tidigt. Barnen kan lida av trauman som är svåra för oss att förstå, och som kan orsaka svåra men för resten av barnens liv.
Forskningen om de ensamkommande flyktingbarnen väcker frågor, tankar och reflektioner. Kommunernas, boendenas och skolans roller i barnens integration betonas och framställs som några av de viktigaste. Vid seminariets slut förtydligades tillgången som barnen utgör för Sverige. De ensamkommande flyktingbarnen ska ses som en resurs, inte ett problem.

Text: Ann Jansson