Linköpings universitet har som ambition att samla verksamheten i Norrköping för ett mer sammanhållet campus. När Campusbron öppnade i maj 2012 blev det möjligt. Då kunde universitetet lämna byggnaden Gropen och satsade på en ny- och ombyggnad av Kopparhammaren 2 som stod klart hösten 2014.
Nu tas ytterligare ett steg mot ett samlat campusområde när universitetet lämnar Bomullsspinneriet och bygger om lokalerna i den tredje, idag tomma, huskroppen i Kopparhammaren 2.
- Lokalerna anpassas för studie- och undervisningsmiljöer, säger universitetsarkitekt Karolina Ganhammar. Här kommer att bli salar, grupprum och uppehållsytor för studenterna.
Universitetet har sagt upp hyresavtalet för Bomullsspinneriet och från höstterminen 2018 kommer verksamheten bedrivas i de nya lokalerna i Kopparhammaren 2.
Arbetsplatser för de som idag arbetar i Bomullsspinneriet, kommer att iordningställas inom det befintliga fastighetsbeståndet på Campus Norrköping.
- Många medarbetare har redan sin undervisning i Kåkenhus och Täppan. Flytten innebär kortare avstånd och nya samarbetsmöjligheter, säger Karolina Ganhammar.
Mindre spring och mer myller
Institutionen för Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, ISV, är en institution som direkt berörs av förändringen. Här arbetar Thomas Dahl, universitetsadjunkt och chef för avdelningen Lärande, estetik, naturvetenskap. Och han ser positivt på att lämna Bomullsspinneriet.
- För egen del har jag idag merparten av min undervisning i Kåkenhus och Täppan, så för mig innebär det mindre spring. Jag har några väldigt stora utbildningsgrupper och då räcker salarna i Bomullsspinneriet inte till. Specialsalar kommer att flyttas till Kopparhammaren 2 och vi från verksamheten är med i processen och kan påverka utformningen av dem.
Thomas Dahl ser också fördelar med att samla verksamheten runt Strömmen.
- Jag har märkt att studenterna blir kvar i Kåkenhus när undervisningen sker där. Och rektor har ju uttryckt att hon vill se ett mer myllrande campus.
Arbetsmiljön i Bomullsspinneriet är inte heller helt optimal, enligt Thomas Dahl.
- Visst är det trevligt med ett vattenfall utanför kontorsfönstret. Men det skapar också en viss råhet i lokalerna, lite källarkänsla. Hade vi varit kvar i Bomullsspinneriet hade man varit tvungen att åtgärda det.