Det visar Johan Wänström, forskare vid CKS, i rapporten ”Kommunal styrning och koalitionsbildning i ett nytt parlamentariskt landskap”.
Han har under två års tid studerat minoritetsstyren och blocköverskridande styren i Sveriges kommuner där spelreglerna för kommunalpolitiken drastiskt förändrats de senaste tio åren: från utpräglad blockpolitik till ett nytt politiskt landskap. Det innebär förändringar i den lokala politiken och nya situationer som kommunerna måste tackla.
”Bättre än befarat”
Studien visar att en tredjedel av alla kommuner har blocköverskridande styren, en tredjedel styrs av minoritetsstyren och att en tredjedel har traditionella blockbaserade styren.
– De kommuner som försökt anpassa sig genom blocköverskridande styren fungerar bättre än vad många hade befarat. De som gått in i det med öppet sinne i blocköverskridande samarbeten har funnit att det kan fungera riktigt väl. Samtidigt verkar det som att man bjuder till lite mer i samarbetet när man vet att man är utbytbar som koalitionspartner. Allt går inte att ta för givet, säger Johan Wänström.
S+M håller länge
Resultatet är i vissa avseenden något förvånande. Av alla konstellationer av blocköverskridande styren är det till exempel de där Moderaterna och Socialdemokraterna styr tillsammans som oftast överlever mer än en mandatperiod. Hälften av alla Sveriges kommuner där Moderaterna och Socialdemokraterna styr tillsammans den här mandatperioden finns i ett kluster
i och runt Östergötland och Södermanland.
– Den lokala politiken är ofta pragmatisk och innefattar många gånger andra sakfrågor och ideologiska skiljelinjer än de som står i centrum för rikspolitiken, säger Johan Wänström.
Han identifierar tre avgörande framgångsfaktorer för lokala samarbeten över blockgränserna:
- Personkemin mellan politikerna i de olika partierna.
- Att man har en liknande syn på hur beslutsprocesserna bör fungera: från idé till beslut och implementering.
- Att man fokuserar på de frågor där man tror man har störst förutsättningar att göra skillnad tillsammans.
Samarbetsformen styr därför delvis vilka frågor som kommer upp på den politiska dagordningen: det är lättare att fokusera mer på de frågor som passar bra för just den konstellationen av styrande partier, menar Johan Wänström.