”Ett roligare uppdrag kan jag inte tänka mig”

Jan-Ingvar Jönssons installationstal från den 3 oktober 2020. 

Herr Landshövding!
Herr Vice Ordförande!
Företrädare i rektorsämbetet!
Kollegor, studenter och ärade gäster!

Snart har det gått hundra dagar sedan jag tillträdde som rektor och jag måste erkänna att det är precis så spännande och utmanande som jag hade hoppats och förväntade mig. Frågan är om det inte är ännu roligare – för ett mer roligare uppdrag än att leda Linköpings universitet kan jag nog inte tänka mig.

Naturligtvis är jag väldigt hedrad över förtroendet att få leda vårt universitet in i framtiden. Det är min förhoppning att jag i samförstånd med universitetets studenter och medarbetare kan verka för en positiv anda som kännetecknas av öppna samtal och en konstruktiv dialog, och en rektor som syns i verksamheten för att lyssna och att lära.

LiU:s nyinstallerade rektor håller sitt installationstal.Jan-Ingvar Jönsson Foto Magnus JohanssonVi står inför många utmaningar, konkurrensen om både studenter och unga forskare hårdnar, och jag tror att det är nödvändigt att formulera en ny gemensam vision med tydligare målsättningar för var vi vill se vårt universitet år 2030. En viktig fråga kommer att vara hur vi kan stimulera till hög kvalitet i forskningen och stärka vår förmåga att attrahera extern forskningsfinansiering. Jag är övertygad om att gränsöverskridande samarbeten driver vårt universitet i positiv riktning och att vi därigenom bli nationellt och internationellt mer konkurrenskraftiga.

Lika utmanande är vår attraktionskraft bland nya studenter som söker sig till högre utbildning. Målet för Linköpings universitet måste vara att våra studenter trivs under sin utbildning och att de står väl rustade i det framtida yrkeslivet och är attraktiva på arbetsmarknaden. Utbildning av hög kvalitet, modern pedagogik, digitala verktyg och studentinflytande har länge varit våra varumärken men det gäller att vi ständigt utvecklar dessa verksamheter och identifierar hur vi fortsättningsvis ska vara ledande.

Här har våra studentkårer - Consensus, LinTek och StuFF - en viktig uppgift och jag kan inte annat än säga att jag redan nu är imponerad av all den entusiasm och begåvning, idérikedom och beslutsförmåga som framkommer vid våra möten. Sällan har jag träffat så många kloka unga personer samtidigt, det är härligt och ni ger mig nya perspektiv på mitt uppdrag som rektor. Låt oss fortsätta vårt redan mycket goda samarbete och utveckla frågor om berör studentinflytande och studenthälsa, men också andra frågor som jag vet ligger på er önskelista. Tack för att ert engagemang och att ni gör det lätt att vara rektor.

Samma dag som jag utsågs till rektor av regeringen firade Linköpings universitet 45 år som universitet. Det är en fantastisk resa som vi har gjort. Från att ha startat som en något mindre teknisk högskola har vi blivit ett flerfakultetsuniversitet med över 30.000 studenter, många framgångsrika forskningsmiljöer och flera banbrytande utbildningsprogram. Vi har öppnat upp på flera campus och är nu ett universitet med verksamhet i två mindre storstäder som knyter ihop en hel region.

När jag kom till LiU första gången och påbörjade förhandlingar om min tjänst på dåvarande Hälsouniversitetet slog det mig att här finns en känsla av förnyelse som jag inte hade upplevt på tidigare lärosäten - ett budskap förmedlades att ”vi vill, vi kan, vi SKA”! Och det är precis den känsla som jag ser som möjligheten av att vara rektor vid LiU och som jag vill uppnå under min tid som rektor. Inte för egen del naturligtvis utan att alla medarbetare och studenter på våra campus, i vår forskning och undervisning ska känna just så. Vår enda tradition är förnyelse - och det är ett väldigt bra men också utmanande varumärke.

Men vi måste naturligtvis ställa oss frågan hela tiden - är vi förnyare idag? Vi har absolut varit det med nya spännande forskningsområden, till exempel i gränslandet mellan teknik och medicin men även inom många andra områden. Vi har startat flera nya utbildningsprogram som omvärlden ifrågasatte när de sjösattes men idag är självklara och finns på flera andra universitet och bidrar till att utbilda studenter med särskilda kompetenser som bland annat näringslivet behöver.

Just detta är något som vi måste prioritera och våga - att hitta framtidens yrken, att väva ihop olika vetenskapliga områden i en spännande mix av kunskap som näringsliv och offentliga aktörer behöver i framtiden men också som för universitetets utbildningar och forskning vidare. Det ställer höga krav på oss att samverka - med det omgivande samhället, med studenter (både nuvarande, framtida och dom som redan har genomgått sin utbildning tidigare hos oss). Vad är det dom ser som framtidens utmaningar i kompetenser som vi kan bygga nya utbildningar kring?

Ett universitet måste samverka med sin omvärld. Det är redan ett av våra absoluta styrkeområden och har blivit en integrerad del av den forskning och utbildning som bedrivs på vårt universitet. Rektor har en central roll i arbetet och jag har för avsikt att bygga vidare på och utöka de samarbetsavtal som vårt universitet redan har. Jag ser det som en strategisk viktig fråga för vårt universitet av flera anledningar. Det utgör en rekryteringsbas för framtidens studenter och doktorander, och skapar attraktiva karriärvägar för våra studenter när de är färdiga med sin utbildning. Det utgör en bred bas för att helt nya forskningsfrågor och samarbeten väcks, men också att våra forskare får bättre förutsättningar att ta sina forskningsresultat vidare mot fortsatt utveckling och innovationer. Det stärker vår ställning och attraktionskraft som universitet och ökar vårt bidrag till ökad kunskap, bildning och hållbar tillväxt i samhället. Jag har redan fått tillfälle att träffa företrädare för både region- och kommunledningar, och jag är övertygad om att vi gemensamt kan se till att vår region växer ytterligare.

Jag kommer snart ta beslut att tillsätta ett externt råd bestående av personer från regionen och Linköpings respektive Norrköpings kommun men också näringslivet för att bistå rektor och universitetsledning med kloka råd om vår framtida riktning och vad vi bör prioritera.

Naturligtvis har jag en personlig vision för vad jag vill uppnå som rektor och nu när jag ändå har möjligheten, låt mig passa på att utveckla några tankar som jag hoppas kommer att vara centrala i LiU:s framtida arbete.

Vi är som ni vet ett utpräglat campusuniversitet med stort fokus på utbildningsprogram. Vad vi har lärt oss under corona-pandemin är att inget kommer att bli sig likt, när viruset väl släpper sitt grep kommer vi inte att gå tillbaka till det normala läget. Många talar om Det Nya Normala och dom kanske har rätt att vi har fått en ny möjlighet. Vi har gått över snabbt till mer digital undervisning och examination vilket ställer krav på bibehållen kvalitet i undervisningen. LiU har under flera år haft ambitionen att digitalisering ska vara ett att våra prioriterade vägval. Pandemin har visat att vi har inget val, men vi ska se det som en utmaning och något som tar vårt universitet mot nya höjder. Låt oss se till att det är våra lärare som utvecklar framtidens digitala pedagogik och undervisningsformer, som utvecklar hybridundervisning, som tar fram de nya digitala redskapen - något som också kan sätta Linköping och Sverige på den globala kartan av digitalisering.

Det möjliggör också för Linköpings universitet att vara drivande i övergången till det digitala samhället, det digitala livet, men att vi gör det på ett ansvarsfullt sätt: digitalisering är inte enbart tekniska lösningar - det är så mycket mer. En ökad digitalisering ställer krav på forskning kring etik och integritet. Detta är ytterligare ett område som måste ha stort fokus i vår verksamhet och omfattar flera områden. Låt mig bara kort nämna att jag har för avsikt att snart återinrätta det av f.d. rektor Mille Millnert etiska råd som fanns förr på vårt universitet men som har fört en ganska anonym tillvaro. Jag vet att fakulteterna arbetar aktivt med dessa frågor, men jag anser att det är viktigt att rektor lyfter frågorna för att understryka dess betydelse.

En utbyggd digital undervisning där LiU bibehåller sitt goda rykte som ett universitet med undervisning av hög kvalitet, inte bara som ett campusuniversitet, är vägen att gå för att rekrytera framtidens studenter, men också som ”det öppna universitetet för hela livet”, som utvecklar vad livslångt lärande faktiskt kan vara och möjliggör för yrkesverksamma att ta nya steg och utveckla sina kompetenser och färdigheter. Sådan utbildning kräver ett annat tänk - att erbjuda kortare kurser i större utsträckning, kanske med färre högskolepoäng men där man kan plocka från ett större utbud, och som bygger på digitala verktyg.

För omvärlden kan ett universitet nog ibland anses leva i någon diffus värld, inte minst när vi lägger ut texten om ett väldigt specifikt ämne som ligger oss varmt om hjärtat men som omgivningen betraktar som ganska ovidkommande. Men jag anser att universitetet har en särskilt viktig roll som oberoende samhällsaktör och att den fria debatten värnas. Det är inom universitetet som rådande sanningar ska ifrågasättas och ny kunskap växa fram på vetenskaplig grund. Vi ska värna den akademiska friheten och jag är en varm förespråkare av att forskarna bäst identifierar nydanande forskning som kan leda till genombrott och nya innovationer till nytta för samhället. Det är inte universitetets uppgift att bestämma vad som ska beforskas, men jag är medveten om att det är viktigt att arbeta med tematiska frågor som berör samhällsutmaningarna. Linköpings universitet ska inte stå och titta på utan vi ska bidra till samhällets utveckling och förändring.

En av våra fördelar och styrkor är ämnesbredden på våra fakulteter och därmed möjligheten till ämnesöverskridande forskning och utbildning. Även om vi självklart ska värna såväl bredd som spets i forskningen, och fakulteterna genom sina dekaner måste ges stor frihet att främja sin särart, är resurserna begränsade. Vi måste därför göra rätt prioriteringar för att stimulera till hög kvalitet inom forskningen. Dekanerna har en självklar plats i universitetets ledning och jag hoppas att vi tillsammans kan skapa goda förutsättningar för att fler forskargrupper bildar nätverk som kan öka det internationella deltagandet, möjliggöra för att nya slagkraftiga forskningsmiljöer växer fram och verka tillsammans för att driva forskningen i positiv riktning och därigenom bli nationellt och internationellt konkurrenskraftiga. Vi bör sätta höga mål - se till att våra forskare ökar tilldelningen av nationella och EU-medel för forskning. Vi måste också ta oss en allvarlig fundering hur vi ska göra vårt universitet attraktivt att söka sig till, inte minst för unga forskare med spännande forskningsidéer och som kan bidra med att forskningsanknytning till våra utbildningar blir än starkare.

En stor utmaning är hur vi ska säkerställa att våra forskare och studenter får tillgång till avancerad utrustning och infrastruktur. Här skiljer sig behoven åt på olika fakulteter men jag vill verka för en fakultetsövergripande samordning av hur det ökade behovet av infrastruktur och dyrbar utrustning långsiktigt ska lösas. Det är nödvändigt av flera anledningar, bland annat för att vi ska vara konkurrenskraftiga vid nya strategiska rekryteringar men också för att stimulera till nydanande forskning.

En annan viktig aspekt är hur vi ska möjliggöra att kompetent personal som redan är verksamma på universitetet stannar kvar och knyts till olika verksamheter för att behålla deras kompetenser och erfarenhet - det kan gälla teknisk personal men också inom förvaltningen där jag tror att en ökad akademisering dessutom skulle bidra till bättre förståelse av helheten och sätta kärnverksamheten i fokus för vårt universitets utveckling. Det är viktigt att kontinuerligt utveckla dialogen mellan universitetets ledning, förvaltning och kärnverksamheten för att främja en god förvaltningskultur präglad av effektivitet och tillgänglighet.

Vi ska naturligtvis fortsätta att arbeta med LiU:s värdegrunder - varje medarbetare ska känna igen sig i våra strategiska mål och känna sina beröringspunkter. Vi ska ta till vara på medarbetarnas kreativa förmåga, idérikedom, nytänkande och konkreta förslag. En kreativ arbetsmiljö är beroende av medinflytande och högt i tak; att alla kan göra sin röst hörd och få sina idéer hörda. Det kräver inte bara ett utvecklat kollegialt ledarskap utan också goda chefer som har förmåga att lyssna, skapa förtroende, vara konstruktiva och stå upp för verksamhetens bästa. Vi ska utarbeta en tydlig policy hur vi ska arbeta med ledarskap, etik i utbildning och forskning, vetenskapligt förhållningssätt, god forskningssed, integritet och respekt för varandra, jämställdhet och lika villkor.

Det är ett utomordentligt väl fungerande universitet jag får ta över som rektor och det är jag mycket tacksam för – stort tack till min föregångare Helen Dannetun.
Helen, du har betytt mycket för mig under våren i våra personliga möten där du frikostigt har delat med dig att dina erfarenheter. Som du vet får man som rektor leva med att inte ha koll på allt och att inte hinna att gå på djupet i varje fråga, men det är ju därför som man behöver ett lagbygge med andra kompetenser och kunnande. Så låt mig passa på att rikta ett stort tack för det engagemang som universitetsledningen, inte minst min prorektor och mina vice-rektorer, har visat mig sedan jag tillträdde som rektor. Hoppas att vi kan fortsätta att arbeta för en positiv utveckling för LiU.

Men förutom ert stöd finns det också en väldigt väl fungerande och kompetent universitetsförvaltning som ger en känsla av kontroll och det är jag oerhört tacksam för, det är något att kunna falla tillbaka på. Men jag är medveten om att förväntningarna på rektor är stora och att jag har det yttersta ansvaret. Jag hoppas kunna vara den som tar ansvar för vilken väg vi ska välja och vad som ska väljas bort. Det ska naturligtvis ske tillsammans med universitetsledning, dekaner och inte minst universitetsstyrelsen till vilken jag är underställd, men också genom en öppen och konstruktiv dialog med kärnverksamheten, institutionerna, prefekterna och studenterna, som jag ofta vill lyssna på och ge tillfälle att påverka. Jag känner redan ett stort stöd och att ni delar ert engagemang med mig.

Jag ska avsluta med att uttrycka en förhoppning att samma känsla av samförstånd som jag upplever idag fortfarande gäller den dag som jag slutar mitt uppdrag som rektor för Linköpings universitet.

Men den tiden den sorgen – nu ska vi först komma igång med arbetet.
Tack!

Taggar Visa/dölj innehåll