Graviditeter och förlossningar är inte bara biologiska eller medicinska händelser. Förlossningar är också känslomässigt intensiva situationer, både för de blivande föräldrarna och för dem som arbetar inom förlossningsvård. Graviditeter och förlossningar kan dessutom ses som sociokulturella händelser och det finns normer om den normala förlossningen.
I min doktorsavhandling undersöker jag hur framtida barnmorskor lär sig att stödja kvinnor inom förlossningsvården och det interaktiva och emotionella arbete som det innebär. Avhandlingen fokuserar på normer om den normala förlossningstrajektorian samt hur en barnmorska ska bemöta patienternas känslor och hantera sina egna känslor på ett ”korrekt” sätt. Baserat på observationer av basgruppsgruppdiskussioner under den universitetsförlagda delen av en barnmorskeutbildning, visar studien hur barnmorskestudenter förhandlar känslonormer i relation till normal förlossning samt till komplicerade och även tragiska situationer.
I fokus är studenternas diskussioner om hur de kan stödja de födande kvinnorna, deras partners och barn samt den kategorisering som behövs för att identifiera eventuella avvikelser från den normala förlossningen. Studien bygger på ett situerat lärandeperspektiv på utbildning och kombinerar sociologiska och antropologiska förhållningssätt till känslor för att på så sätt belysa hur studenter inom en barnmorskeutbildning förhandlar hur normala och komplicerade förlossningar bör hanteras och de känslonormer som framkommer.