Samhälleliga maktrelationer, där kvinnor är underordnade män. Det är vad som traditionellt fokuserats i feministisk forskning, eller genusforskning. Idag behöver den bilden breddas och fördjupas. Genusforskarna har tagit sina metoder och teorier till nya och ibland outforskade fält. Olika former av sexualitet och maktrelationer mellan människor och djur är ett par exempel.
Ett exempel på metodutveckling är begreppet intersektionalitet. Det kan sägas vara en reaktion mot den tidiga feminismens ganska endimensionella syn på människan som varande antingen kvinna eller man. Eller som Margrit Shildrick, nyligen installerad professor vid Tema Genus, uttrycker det:
- Från början var man tvungen att skilja ut kategorin kvinna för att synliggöra de ojämlika maktrelationerna i samhället.
Men med 1980-talets post-strukturalistiska och post-modernistiska tänkande kom trenden att ”dekonstruera”, att bryta ner begrepp och kategorier, och fundera över vad de egentligen står för. De tankeövningarna ledde till två motsatta spår inom dagens genusforskning: dels att introducera och arbeta med många kategorier samtidigt, det som kallas just intersektionalitet, dels att upphäva kategorierna som sådana, det som prövas i post-humanistiska genusstudier (se separat artikel).
Nina Lykke, professor och föreståndare vid Tema Genus, är den forskare som i Sverige varit med och lanserat begreppet intersektionalitet. Hon leder en forskargrupp vid Linköpings och Örebro universitet som har fått tio miljoner kronor i anslag från Vetenskapsrådet för att utveckla begreppet teoretiskt och metodologiskt. Frågan gäller hur forskningen ska kunna kategorisera människor för att så sannfärdigt som möjligt kunna fånga den mångdimensionella verkligheten.
- Vi vill göra upp med den sorts forskning som bygger på att renodla och specialisera utifrån endast en livsdimension eller social kategorisering, säger hon.
Det handlar inte bara om att forska om människor utifrån flera kategoriseringar, utan också att göra det sammanhållet.
- Det handlar om sammanvävda kategorier, sociala kategorier som inte låter sig skiljas åt.
I en artikel om intersektionalitet skriver hon ”Kategoriseringarna ses som ömsesidigt genomsyrande, penetrerande varandra utan möjlighet att separeras analytiskt”. De kategorier som ofta nämns är kön, klass, etnicitet och sexuell läggning.
Inom kvinnorättsrörelsen har man länge brottats med frågan vad borgarklassens och proletariatets kvinnor har gemensamt, om något. Vad kommer först, klass eller kön? Nina Lykkes svar blir: Båda – och fler därtill.
Hennes kollega, professor Jeff Hearn, problematiserar begreppet ytterligare:
- Vi kan också fråga oss om de kategorier vi använder är fixa eller om de förändras över tid. Och vi kan titta på andra typer av intersektioner, som olika aspekter av livet: yrkeslivet, privatlivet, det politiska livet.
Men att ta in för många kategorier i en och samma studie är inte görligt, konstaterar han.
- Genus, klass och ålder, exempelvis – det räcker mer än väl för en studie.
Själv har han tillämpat intersektionell metodik i en studie av kvinnor och män i globala toppositioner med fokus på hur de klarar av sina dagliga liv. Studien omfattar sju multinationella företag som har sin bas i Finland. Högre chefstjänster, eller vägen dit, i dessa företag kräver längre eller kortare utlandsplaceringar och mycket resande. Dessa krav, skriver Jeff Hearn, diskuteras inte ur ett genusperspektiv, inte ens i de företag som har uttalade jämställdhetsambitioner.
Totalt intervjuades 40 högre chefer, hälften kvinnor och hälften män, i de sju företagen. Männen hade genomgående en hemmafru eller en fru som arbetade mindre, medan kvinnorna antingen var ensamstående eller hade en man som också var i karriären. Männen hade fler barn, 2,5 mot 1,05 för kvinnorna i genomsnitt. Flera av kvinnorna var barnlösa, vilket inte var fallet för någon av männen.
Att kvinnorna hade huvudansvaret för barn och familj ansågs självklart för alla, och för karriärkvinnorna innebar det ett ständigt pusslande och hjälp från mor- och farföräldrar, vänner och grannar.
Några av männen köpte sig medvetet fria, eller som en man i studien sade: ”Min fru tar hand om hushållet och barnen och min roll är att ta hem pengarna”. Andra uttalanden från manliga toppchefer: ”Min fru är lycklig. Hon har aldrig varit särskilt ambitiös rent professionellt….” och ”Med min frus utbildning hade hon ändå ingen särskilt imponerande karriär framför sig…Lönerna i hälsosektorn är låga…”
- Det här handlar om personer som befinner sig i ledningen för globala storföretag, företag som ofta har tydliga policies för jämställdhet.
Frågan är hur dessa kan appliceras på de krav som ställs på de högsta cheferna, konstaterar Jeff Hearn.
- Samhälleliga maktrelationer, där kvinnor är underordnade män är fortfarande ett ytterst aktuellt forskningstema och socialt fenomen.
Text: Anika Agebjörn
Ett exempel på metodutveckling är begreppet intersektionalitet. Det kan sägas vara en reaktion mot den tidiga feminismens ganska endimensionella syn på människan som varande antingen kvinna eller man. Eller som Margrit Shildrick, nyligen installerad professor vid Tema Genus, uttrycker det:
- Från början var man tvungen att skilja ut kategorin kvinna för att synliggöra de ojämlika maktrelationerna i samhället.
Men med 1980-talets post-strukturalistiska och post-modernistiska tänkande kom trenden att ”dekonstruera”, att bryta ner begrepp och kategorier, och fundera över vad de egentligen står för. De tankeövningarna ledde till två motsatta spår inom dagens genusforskning: dels att introducera och arbeta med många kategorier samtidigt, det som kallas just intersektionalitet, dels att upphäva kategorierna som sådana, det som prövas i post-humanistiska genusstudier (se separat artikel).
Nina Lykke, professor och föreståndare vid Tema Genus, är den forskare som i Sverige varit med och lanserat begreppet intersektionalitet. Hon leder en forskargrupp vid Linköpings och Örebro universitet som har fått tio miljoner kronor i anslag från Vetenskapsrådet för att utveckla begreppet teoretiskt och metodologiskt. Frågan gäller hur forskningen ska kunna kategorisera människor för att så sannfärdigt som möjligt kunna fånga den mångdimensionella verkligheten.
- Vi vill göra upp med den sorts forskning som bygger på att renodla och specialisera utifrån endast en livsdimension eller social kategorisering, säger hon.
Det handlar inte bara om att forska om människor utifrån flera kategoriseringar, utan också att göra det sammanhållet.
- Det handlar om sammanvävda kategorier, sociala kategorier som inte låter sig skiljas åt.
I en artikel om intersektionalitet skriver hon ”Kategoriseringarna ses som ömsesidigt genomsyrande, penetrerande varandra utan möjlighet att separeras analytiskt”. De kategorier som ofta nämns är kön, klass, etnicitet och sexuell läggning.
Inom kvinnorättsrörelsen har man länge brottats med frågan vad borgarklassens och proletariatets kvinnor har gemensamt, om något. Vad kommer först, klass eller kön? Nina Lykkes svar blir: Båda – och fler därtill.
Hennes kollega, professor Jeff Hearn, problematiserar begreppet ytterligare:
- Vi kan också fråga oss om de kategorier vi använder är fixa eller om de förändras över tid. Och vi kan titta på andra typer av intersektioner, som olika aspekter av livet: yrkeslivet, privatlivet, det politiska livet.
Men att ta in för många kategorier i en och samma studie är inte görligt, konstaterar han.
- Genus, klass och ålder, exempelvis – det räcker mer än väl för en studie.
Själv har han tillämpat intersektionell metodik i en studie av kvinnor och män i globala toppositioner med fokus på hur de klarar av sina dagliga liv. Studien omfattar sju multinationella företag som har sin bas i Finland. Högre chefstjänster, eller vägen dit, i dessa företag kräver längre eller kortare utlandsplaceringar och mycket resande. Dessa krav, skriver Jeff Hearn, diskuteras inte ur ett genusperspektiv, inte ens i de företag som har uttalade jämställdhetsambitioner.
Totalt intervjuades 40 högre chefer, hälften kvinnor och hälften män, i de sju företagen. Männen hade genomgående en hemmafru eller en fru som arbetade mindre, medan kvinnorna antingen var ensamstående eller hade en man som också var i karriären. Männen hade fler barn, 2,5 mot 1,05 för kvinnorna i genomsnitt. Flera av kvinnorna var barnlösa, vilket inte var fallet för någon av männen.
Att kvinnorna hade huvudansvaret för barn och familj ansågs självklart för alla, och för karriärkvinnorna innebar det ett ständigt pusslande och hjälp från mor- och farföräldrar, vänner och grannar.
Några av männen köpte sig medvetet fria, eller som en man i studien sade: ”Min fru tar hand om hushållet och barnen och min roll är att ta hem pengarna”. Andra uttalanden från manliga toppchefer: ”Min fru är lycklig. Hon har aldrig varit särskilt ambitiös rent professionellt….” och ”Med min frus utbildning hade hon ändå ingen särskilt imponerande karriär framför sig…Lönerna i hälsosektorn är låga…”
- Det här handlar om personer som befinner sig i ledningen för globala storföretag, företag som ofta har tydliga policies för jämställdhet.
Frågan är hur dessa kan appliceras på de krav som ställs på de högsta cheferna, konstaterar Jeff Hearn.
- Samhälleliga maktrelationer, där kvinnor är underordnade män är fortfarande ett ytterst aktuellt forskningstema och socialt fenomen.
Text: Anika Agebjörn