Ett av dagens hetaste forskningsområden är att hitta material som kan omvandla ljus till elektricitet, eller omvänt elektricitet till ljus, på ett effektivt sätt. För det ändamålet passar utspädda nitrider bra. Utspädda nitrider är legeringar mellan material såsom galliumarsenid med en liten mängd kväve. Genom att välja just hur mycket kväve som finns i legeringen kan man nämligen ändra vilken färg de utspädda nitriderna lyser i och absorberar. Nyligen har man lyckats framställa så kallade nanotrådar gjorda av utspädda nitrider. Nanotrådar är, precis som vanliga trådar, långa och smala strukturer, men är tusen gånger tunnare än ett hårstrå. Sådana nanotrådar har visat sig vara bättre än många andra former av material på att absorbera ljus. Dessutom så är det möjligt att tillverka nanotrådar ovanpå kisel, något som är mycket svårt med material i dess vanliga, platta form.
I denna avhandling undersöker jag sådana nanotrådars egenskaper. Jag visar hur det spontat bildas så kallade kvantprickar i nanotrådarna, vilka inte bara är positiva för ljuskällans effektivitet, utan även användbara i mer avancerade tillämpningsområden, till exempel i kvantdatorer. Jag ser dock att det uppstår ett antal olika defekter i nanotrådarna, som begränsar deras prestanda. För att utspädda nitridnanotrådar ska vara användbara i exempelvis solceller eller lysdioder så måste sådana defekter effektivt kunna undvikas.
Avhandlingen i sin helhet finns här: 10.3384/diss.diva-166357