De baltiska staterna staterna har tillsammans inte mer än cirka sex miljoner invånare och sedan år 2000 sjunker invånarantalet i dessa länder. Estland har förlorat fem procent av sina invånare, Lettland tio procent och Litauen ännu fler. I boken “The Contradictions of Austerity: The Socio-economic Costs of the Neoliberal Baltic Model” förklaras varför.
Från att ha varit en del av Sovjetunionen utvecklade Estland, Lettland och Litauen på kort tid en långtgående nyliberal kapitalism. Men 2008 slog finanskrisen till. Lösningen blev vad man på engelska kallar ”austerity”, radikala åtstramningsprogram för att bekämpa budgetunderskott. Bland annat sänktes löner och pensioner. De baltiska staterna beskrivs ofta som ett gott exempel, bland annat av EU-kommissionen, på hur man kan övervinna en finanskris och landa på fötterna. Arbetslösheten har sjunkit, även om den fortfarande är hög, och BNP är i stort sett tillbaka på samma nivå som före krisen. Men, professor Charles Woolfson från Linköpings universitet, håller inte med att de baltiska staterna rest sig föredömligt ur krisen.– Vill man ha en långsiktig återhämtning som bygger på att man investerar i sin befolkning, sina industrier och sin framtid? Eller vill man ha en snabb återhämtning som bygger på att man förstör sin sociala infrastruktur? Nu har tio procent av arbetskraften i Lettland och Litauen lämnat landet. Det innebär att när ekonomin har återhämtat sig, så blir det svårt för dessa länder. De har förlorat sin egen befolkning, säger han. Charles Woolfson, professor i arbetsvetenskap, är redaktör för boken tillsammans med Jeffrey Sommers vid University of Wisconsin-Milwaukee.
Varför har boken väckt så stor uppmärksamhet?
– I det europeiska landskapet av i dag, med den ekonomiska situation som vi har, finns det intresse av att hitta argument som formulerar varför åtstramningsprogrammen inte fungerar. Argument mot stora aktörer, som exempelvis EU-kommissionen. Vår bok är ett bidrag till detta.
Boken handlar om de baltiska staterna, men den är aktuell också med tanke på det svåra läget i södra Europa just nu.
Du införde begreppet ”austeriat”. Vad innebär det?
– Austeriatet består av de människor som utsatts för den radikala åtstramningspolitiken. Det är de som fått ta de ekonomiska och sociala konsekvenserna. Det är människor i förskingring, som fråntagits makt samt tvingats till en hopplös form av migration. De är inte lycksökare utan familjer som försöker överleva.
Vi ser en ökning av inflyttade balter till Sverige just nu. Men, Sverige har en exkluderande arbetsmarknad, trots att svenskar gärna säger motsatsen. De länder som människor från de baltiska staterna främst har sökt sig till är Tyskland, Irland, England och Norge.
Du har nästan gjort en världsturné med föreläsningar om boken. Var har du varit?
– Förra året föreläste jag på olika universitet i Australien och jag har varit runt i många av de europeiska länderna. I morgon (läs tisdag) åker jag till Nya Zeeland och en vecka senare till Harvard och Brown i USA.
Är det här en kontroversiell bok?
– Vi utmanar gällande ekonomiska ramar som säger att det inte finns något alternativ till austerity, eller åtstramningsprogram. Vi visar också vilka djupgående ekonomiska och sociala konsekvenserna detta medfört för befolkningarna i dessa länder. Men vår kritik riktar sig inte bara mot den baltiska nyliberalismen utan också mot EU-kommissionen och de internationella bankerna. Om den är kontroversiell? Absolut.
Foto: Erik Berggren
Publicerad 2015-01-28