17 mars 2017

Ett av årets två Anders Wall-stipendier för naturvetenskaplig forskning tilldelas Fredrik Löfgren, robotutvecklare och LiU-student i teknisk fysik.

Hur känns det?
Fredrik Löfgren, masterstudent– Det är jättekul. 150 000 är en stor summa, men jag bryr mig egentligen inte om pengarna. Det är kul att bli utnämnd till stipendiat inom naturvetenskap, det tycker jag är mer betydelsefullt. Jag tycker det är bra att de uppmärksammar naturvetenskap och teknik. Det känns mer ärofullt än just summan i sig.

Utöver att utveckla robotar och studera är Fredrik Löfgren kapten för svenska landslaget i robotfotboll, bygger en humanoid robot på fritiden, undervisar i matematik, och driver eget företag. Stipendiepengarna tror han kommer till hjälp i många delar av hans verksamhet.

– De kan användas för att köpa in robotdelar för vår forskning på universitetet. Jag anordnar även workshops med robotar för barn, de kan jag nu hålla gratis. Pengarna kan göra nytta både för den utåtriktade verksamheten där jag är ute och träffar barn och företag, men också internt i min robotutveckling.

Vad är nästa stora steg inom robotforskningen?
– Just nu händer mycket inom artificiell intelligens. Inom transportsektorn kommer det hända mycket med förarlösa bilar, som kan ersätta många transporter både internt i företag, exempelvis truckar, men även externt mellan olika orter. I USA är det tre miljoner som jobbar som lastbilschaufförer. Tre miljoner som kan komma att förlora jobbet inom 5 – 10 år.

Hur ser LiUs roll ut i forskningen?
– Vi har Sveriges äldsta datautbildning och Institutionen för datavetenskap har väldigt bra forskning inom AI. Vi är mycket bättre än många universitet. KTH är också bra, och vi har ett nära samarbete med dem. När jag började jobba på LiU 2012 fanns inget labb för humanoida robotar, men jag fick chansen att utveckla ett. Idag ansvarar jag för labbet och tar hand om våra robotar. Det är kul att ha varit med hela resan.

När du är klar med din utbildning, var ser du din framtid?

– Jag är entreprenöriell och tycker om företagande. Många forskare gillar att driva utvecklingen framåt, skriva artiklar, som sen läggs på en hylla. Forskningen kommer inte ut i samhället. Men jag drivs av någon slags samhällsengagemang, en vilja att göra nytta och få ut kunskapen i verkligheten så att den kan komma till användning. Jag kan ta idéer och teori från universitetet och kommersialisera dem i företag, göra produkter av dem. Den kombinationen vill jag fortsätta med, så om tio år tror jag att jag har en fot i akademin, och en fot i näringslivet.

Foto: Charlotte Perhammar