Vi har utvecklats otroligt mycket på ett professionellt plan, säger Sofie Folkesson (t h på bilden ovan).
De är tillbaka sista året på Industriell ekonomi och kan se tillbaka på sitt sabbatsår där de under sex månader på plats i byn San Juan La Laguna renoverat och byggt ut en flickskola.Halvåret dessförinnan arbetade de hårt i Sverige för att få finansiering för projektet. Allt på helt eget initiativ. Parallellt med jobb på lager och inom omsorgen sökte de stipendier och designade armband som de sedan sålde till förmån för skolprojektet. – Det var tufft att få ihop pengarna, vi fick slita hårt men sålde armband för över 40 000 kronor på marknader och webben, och så fick vi en del stipendier och sponsring från företag så till slut hade vi över 200 000 kronor, berättar Sabina Nordén.
Privata kontakter i Guatemala
Tanken bakom sabbatsåret var att göra något nyttigt för världen.
– Vi ville bidra på något sätt. Och vi ville inte bara sitta och tycka en massa, utan också agera. Så vi sa till varandra att vi testar på och gör något från grunden, säger Sofie.
Genom privata kontakter i Guatemala fick de kännedom om skolans behov av upprustning, det var startskottet för deras initiativ till hela projektet.
– Vi har upptäckt att vi är lösningsorienterade, konstaterar Sabina.
Maskin, konstruktion, energi och miljö
De 200 000 kronorna som de fick ihop räckte för att genomföra upprustningen av skolan. Sofie är inriktad på maskin och konstruktion i sina civilingenjörsstudier, Sabina på energi och miljö. Kombinationen av deras kunskap gjorde att de använde återanvändningsbart material i byggkonstruktionen.
På plats i byn samlades 2500 petflaskor ihop och fylldes med skräp – för att isolera väggarna bättre. Flaskorna staplades i hönsnät och täcktes sedan med cement. Byggarbetet gjorde de tillsammans med byggare från byn. Via sociala medier slöt volontärer upp från olika håll i världen, bybor, skolans elever och lärare hjälpte till att samla ihop och fylla flaskorna med skräp.
Det var mycket blod, svett och tårar, men också massor av skratt och glädje under tiden i byn, berättar Sabina och Sofie. De bodde hemma hos en mayafamilj, delade deras vardag och måltider, trängdes på en liten yta.
– Bara i vårt lilla rum hade vi ibland dessutom sju volontärer som sov där, säger Sofie.
I somras stod skolan upprustad och tillbyggd, färdig att ta emot betydligt fler elever än tidigare.
Startade återvinningscentral
Sofie och Sabina tycker att året gett dem hur många lärdomar som helst. Konflikthantering, till exempel. Det säger de spontant. Att vara ung tjej i en mansdominerad by och dessutom driva ett byggprojekt där var inte lätt.
– Vi var arga såå många gånger. Folk försökte lura oss, vi fick ständigt vara på vår vakt, det var mycket ”trial and error” och många kulturkrockar, påpekar Sofie.
De lärde sig spanska, projektledning, konstruktion och praktiskt byggnadsarbete, fick insikter om sig själva och en fördjupad kunskap om omvärlden, miljö och jämställdhet.
– Eftersom vi jobbade på en flickskola blev det naturligt för oss att prata om jämställdhet. Dessutom startade vi en återvinningscentral i byn. Vi kom inte så långt där, men det finns planer på hur de själva ska kunna fortsätta jobba med det, fortsätter Sofie.
– Att bry sig om miljön kan ju verka som ett lyxproblem när folk inte har mat på borden, då bryr man sig ju inte om var man slänger soporna. Men vi fick ändå stor respons från de flesta bybor och inte minst barnen hade ett stort engagemang för miljöfrågorna. Större än vad vi hade trott, säger Sabina.
Kontaktat lärarsektionen
Nu när de är tillbaka i vardagen reflekterar de mer över livet de lever i Sverige.
– Man nästan skäms över att man inte uppskattar levnadsstandarden här mer. I Guatemala åt, sov och jobbade vi, precis som alla andra i byn. Här har vi ett överflöd av allt, men livet blir också mer komplicerat. Jag saknar enkelheten, fortsätter Sabina.
Och även om de är tillbaka i sina studier så släpper de inte byn i Guatemala. Redan innan de åkte startade de den ideella föreningen Engineering for Mayan Students med syfte att förbättra mayabefolkningens ställning i Guatemala. De vill också få igång ett volontärprogram för personer som kan utbilda eleverna i engelska och har påbörjat ett samarbete med en kvinna från Guatemala som håller på att bygga en förskola där.
– Vi har också kontaktat lärarsektionen här på LiU och hoppas få igång ett samarbete så att lärarstudenter härifrån ska kunna åka ner på sommarlovet och hjälpa till med pedagogisk kompetens på plats, säger Sofie.
Kul att driva projekt
Sabina är inriktad på att jobba inom området avfall, energi och miljö när hon är färdig med studierna.
– Den viljan har blivit ännu starkare av det här projektet.
Sofie vill jobba på något mindre företag eller starta ett själv.
– Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på men det är häftigt att upptäcka att allt går om man kämpar. Det är så kul att driva projekt och dra i alla trådar.
Vad tror de då att bybefolkningen i Guatemala fått ut av att de varit där?
– Tjejerna har fått se vad kvinnor kan åstadkomma. Lärarna och eleverna får behålla sin skola och för byn betyder tillgången till en gymnasieskola mycket, säger Sofie.
Sabina lägger till att de skapat jobb eftersom de köpt tjänster från byggjobbare i byn och även sått ett frö kring avfallshantering.
– Vi kommer fortsätta hålla kontakten, det här är bara början.
Bild 1: Sabina Nordén och Sofie Folkesson bygger väggar med hjälp av PET-flaskor fyllda med skräp.
Bild 2: Mayabyn San Juan La Laguna
Bild 3: Barnen i byn hjälpte till att fylla flaskorna med skräp.
Bild 4: Flaskorna staplades i hönsnät och täcktes sedan med cement.
Bild 5: Sabina och Sofie ägnade mycket tid åt att föreläsa om återvinning och hållbarhet på olika skolor i byn.
Bild 6: Sofie Folkesson och Sabina Nordén vid den egenbyggda återvinningsstationen i byn.
Foto: Privata
Föreningen Engineering for Mayan Students