05 december 2016

Hudfärg spelar roll, även i Sverige. Men många tror inte att rasism är något problem här, bara i andra länder. Det menar doktorand Victoria Kawesa som var en av talarna på den välbesökta internationella
genuskonferensen som nyligen hölls i Linköping.
Victoria Kawesa, doktorand Tema Genus 2016Du är doktorand på Tema Genus. Vad handlar din avhandling om?
Victoria Kawesa– Om svart feminism och vithet i Sverige. Alltså både om vardagsrasism och institutionell rasism som i skola, på arbetsplatser och inom hälso- och sjukvården. Avhandlingen bygger på olika teorier utifrån bland annat svart feminism och jag grundar den även på mina egna erfarenheter av att vara svart i Sverige. Jag har bott här i 32 år.

Vad menar du med vithet?
– Hudfärg spelar roll, även i Sverige. Ju längre bort från vithet du är, ju mörkare skinn du har – desto sämre livsvillkor får du. Vi har en vitmaktordning i Sverige där vitheten görs till utgångspunkten för det som är mänskligt och rätt. Det är ingenting som vita svenskar tänker på, men som svarta människor märker väldigt tydligt. Precis som man kan prata om genusmaktordning går det också att prata om en vitmaktordning. Den vita blicken projicerar idéer grundade i rasföreställningar på dig som svart, utifrån hur vita lärt sig se på svarta människor, eller det motsatta – hur de lärt sig att se på sig själva som vita, att de är normen.

Har du några resultat klara i din avhandling?
– Nej, den blir klar först inom ett år. Men vi har en strukturell rasism i Sverige som kan mätas i siffror. Högskoleutbildade afrosvenskar är till exempel den grupp som har svårast att få jobb relaterade till sin utbildning. Flera svarta människor har dödats under de senaste åren på grund av rasism. Afrofobiska hatbrott har ökat mest av alla hatbrott sedan 2008, oftast handlar det om våldsbrott utförda av okända personer på gatan.

Hur upplever du själv att det är att vara svart i Sverige?

– Att leva i en svart kropp är att se saker som en vit kropp inte ser. Till exempel att konstant vara medveten om hur ens hudfärg nedvärderas och ses som avvikande. Att vara medveten om att någon närsomhelst kan hota mig, säga nedsättande saker, hugga ner mig. Det går aldrig att koppla av när man är ute.

Genuskonferensen tog upp frågor som ligger nära din kommande avhandling, som exkludering och rasism, men även migration. Du var en av talarna. Vad tog du upp?

– Jag pratade om medborgarrättsrörelsen Black Lives Matter som startade för några år sedan efter flera polisskjutningar av oskyldiga svarta män i USA. Jag var en av dem som tog Black Lives Matter-rörelsen till Sverige och berättade också om det motstånd som den mött i både sociala och traditionella medier. Att det finns en idé om att rasism inte är ett problem i Sverige, utan ett problem någon annanstans. Vi måste ta fram frågorna i ljuset, annars fortsätter förtrycket och våldet. Jag tror att många verkligen fick upp ögonen för det. Hela konferensen handlade om att synliggöra viktiga saker i vår samtid.

Taggar