Handel med utsläppsrätter infördes i Sverige 2005 som ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser, i enlighet med Kyotoprotokollet. De delas ut gratis varje år till företag med tillstånd att släppa ut växthusgaser. För varje utsläpp måste företagen överlämna utsläppsrätter, en utsläppsrätt motsvarar ett ton koldioxid eller motsvarande i andra växthusgaser. De som klarar av att minska sina utsläpp kan sälja sina utsläppsrätter till andra företag som finner det billigare att köpa utsläppsrätter än att minska sina egna utsläpp. På det sättet ska en marknad skapas, är det tänkt, där minskningen av växthusgaser görs på det mest kostnadseffektiva sättet.
År 2010 handlades utsläppsrätter för 92 miljarder euro, bara i Europa. Men vad är egentligen en utsläppsrätt? Vilken rättslig status har de? Om detta forskar Emil Elgebrant, affärsjurist vid Linköpings universitet.
- Osäkerheten här gör det svårt till exempel att använda utsläppsrätter som kreditsäkerhet, säger han. Vågar man låna ut pengar med utsläppsrätter som säkerhet?
Olika myndigheter ser på utsläppsrätter på olika sätt
Skatteverket betraktade dem för några år sedan som finansiella instrument medan EU:s mervärdesskattekommitté numera anser att de är en tjänst och därmed ska momsbeläggas. Olika länder i EU har också haft olika uppfattning om detta, vilket bland annat inneburit att företag kunnat tjäna pengar på att flytta sina utsläppsrätter mellan olika filialer i olika länder. I vissa länder är de momsbelagda, i andra inte. 16 olika varianter finns på hur de bokförs, berättar Emil Elgebrant, och konstaterar att reglerna – eller snarare bristen på enhetliga regler – kring utsläppsrätter är en juridisk snårskog.
Men problemet är inte nytt, och inte unikt för utsläppsrätter.
- Rättsregler om egendom bygger på att det är något vi ser och kan ta på, en fysisk sak, säger han. Problemet uppstår när vi arbetar med rättsliga fiktioner, tankemodeller som vi tillskriver ett värde.
Kontopengar lider exempelvis av en liknande osäkerhet, till skillnad från fysiska pengar. Det är fortfarande inte helt klarlagt inom vare sig civilrätten eller straffrätten hur kontopengar egentligen bör hanteras.
- Om någon tar en påse fysiska pengar från dig så kan det solklart bedömas som en stöld, säger Emil Elgebrant. Men om någon för över pengar från ditt konto till sitt eget så kan det inte röra sig om stöld då det inte finns något objekt som har stulits. Det kanske snarare handlar om något slags olovligt förfarande.
Genom att studera hur andra rättsliga fiktioner har hanterats försöker han komma underfund med hur man bör se på utsläppsrätter och andra icke-fysiska objekt.
- Jag analyserar de rättsliga problem som uppstår när man inför nya objekt, säger han.
Här kolliderar också olika rättsystem
Straffrätt, civilrätt, redovisningsrätt och beskattningsrätt, alla kan de komma till olika slutsatser om vad exempelvis utsläppsrätter egentligen är. Det här skapar osäkerhet, inte minst för den som ska värdera ett företag. Vad är dess utsläppsrätter egentligen värda? Någon praxis finns inte heller än, inga vägledande domar.
- Saken ställs ju inte på sin spets förrän en konflikt uppstår, vid en konkurs till exempel. Där blir bland annat skyddet av borgenärer beroende av hur ”objektet” klassificeras.
Emil Elgebrant konstaterar också att systemet med utsläppsrätter hittills inte har uppnått sitt viktigaste syfte, dvs. att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Det beror på att tilldelningen varit alldeles för generös, vilket gjort det väldigt billigt för företagen att fortsätta släppa ut växthusgaser.
- Det här är något som man nu vill komma tillrätta med, bland annat genom att börja auktionera ut utsläppsrätterna istället för att skänka bort dem, säger han.