Vallastaden kan bli en smart stad

Linköpings nya stadsdel Vallastaden har potential att bli en smart stad eftersom man tänkt på resurseffektivitet och det sociala. I förlängningen skulle det även kunna ge ekonomisk hållbarhet, säger Malin Granath, informatikforskare vid LiU.

Vallastaden från norrVallstaden från norr Foto: Thor BalkhedSmart likställs annars ofta med digitaliserad, med sensorer i väggarna och ett kylskåp som beställer hem mjölk när den är slut.

– Men det är kanske inte alls speciellt smart, risken är att vi bygger in oss i tekniklösningar vi sedan inte vill ha. Det ger också en sårbarhet som vi kanske inte önskar. Att något är digitaliserat betyder inte att det automatiskt också är smart, påpekar Malin Granath som skrivit sin doktorsavhandling om just smarta städer.

Många aktörer med olika behov

Problemet som hon ser det är att behoven ser så olika ut och det saknas en övergripande vision eller strategi för de olika aktörerna att arbeta mot. Energibolagen har sina behov, byggherrarna har helt andra och de boende förmodligen ytterligare andra. Teknik finns som ingen ännu frågar efter eller har behov av. Microsoft och Hitachi är bara två av alla de företag som tagit fram olika ingenjörsdrivna lösningar.

Malin Granath Foto: Monica Westman– Vi måste fundera över vad vi vill att tekniken ska göra, valet av it-system får konsekvenser för många år framåt och vem har kompetensen att upphandla och vem är huvudman, frågar hon.

Brist på samverkan

Tekniken är heller inte det stora problemet, det är istället bristen på samarbete och samverkan.

– Allra svårast är informationsdelningen, öppna data beskrivs i vissa sammanhang som en förutsättning för den smarta staden, här kan nya EU-bestämmelser sätta krokben i framtiden, säger hon.

I tidigare studier av e-förvaltning har LiU-forskarna sett att det är oerhört svårt för olika myndigheter att samverka, de har olika uppdrag, är organiserade olika och har olika regelsystem. För att bygga smarta städer krävs inte bara samverkan mellan myndigheter utan också mellan byggherrar, energibolag, kommuner, de boende och att stort antal andra aktörer.

Men Vallstaden, vars framväxt Malin Granath nu studerat i några år, har trots detta potential att bli en smart stadsdel.

– Man har tänkt på resurseffektivitet och det sociala och det kommer också till ett tjänstelager, med bilpooler och vad de boende tycker att de har nytta av. Infrastrukturen för kommunikation finns, men tjänsterna återstår att bygga upp, konstaterar hon.

Smarta städer heta i Almedalen

Den smarta staden diskuterades också under Almedalsveckan, bland annat under rubriken Är det smartare att bygga helt nya städer än att göra gamla städer smarta?”

Klas Gustafsson, vice vd Tekniska verken, påpekade att städer inte behöver vara nybyggda för att bli smarta.

– Vi behöver tillföra ett skikt till det som redan finns så att det blir lätt att göra rätt. En lyktstolpe kan både vara laddstolpe för elbilar och innehålla sensorer, exemplifierade han.

Men konstaterade även han att de olika aktörerna måste börja samarbeta.
– Samarbetet handlar både om rör och om att utbyta information. Det är svårt att bygga smarta system så länge myndigheterna arbetar i stuprör, sa han.

– En smart stad är där människor har ett beteende så att de lever på ett hållbart sätt, definierade Stefan Håkansson, vd E.on värme.

Elias Aguirre, kommunalråd (s) i Linköping bidrog med en definition av motsatsen, den dumma staden:
– En dum stad är en stad med ensartad bebyggelse som leder till segregation.

Kontakt

Fler artiklar om staden

Mer forskning i fokus